En serie skisser och några emaljerade bruksföremål i koppar och trä. Det kanske inte låter så upphetsande, men det är det. Särskilt då upphovsmannen heter Ettore Sottsass, legendarisk italiensk designer och initiativtagare till Memphisgruppen. Det vi ser är långt ifrån Sköna Hem-prylar, snarare konst som sätter i gång sensoriska processer. Missa inte denna lilla men storartade utställning, och särskilt inte filmen där den nu bortgångne Sottsass beskriver skillnaden mellan ett glas och en pappersmugg.

Pågår till och med 17 oktober på Kulturhuset i Stockholm. Fri entré.

Webb

Självupptagen och högmodig som en skyskrapa sträcker sig Katerina Cizek efter att fånga jordklotets förortsliv i multimediala dokumentärprojektet Highrise. National Film Board of Canadas egen husregissör pepprar fler modeord än en stipendieansökan, använder webben som ett klädmärke anno 1999 och tar pretentionen till nya svindlande höjder. Men den har aldrig varit så snygg och oförklarligt tilldragande.

Pågående på highrise.nfb.ca

Film

Efter pappa Stellan och bröderna Alexander och Gustaf är det dags för ännu en Skarsgårdare att kliva ut i strålkastarljuset – Bill.
I Andreas Öhmans stillsamt komiska och sensationellt lyckade lågbudgetdrama »I rymden finns inga känslor« spelar han 18-årige Simon som lider av Aspergers syndrom.

Filmen har premiär i dag.

Fokus är inte sämre, vi plåtade Isobel Hadley-Kamptz i den extremfuturistiska miljön redan för ett år sedan. Ett stort reportage om den digitala demokratin efter FRA-kriget.

Läs här. De rättsliga turerna kring Wikileaks grundare Julian Assanges privata förehavanden går för övrigt vidare. I veckan förhördes han av polis. Läs mer om Wikileaks och den svenska grundlagen här.

Det säger något om hur brännande Julian Assange är just nu. Mannen bakom kontroversiella sajten Wikileaks var i Sverige för att skriva avtal med svenska Piratpartiet och starta företag. Dagarna innan hade den kringresande australiensaren dessutom kungjort att han ämnar slå sig ner här. Allt för att låta Wikileaks politiska sprängstoff skyddas av den svenska grundlagen.

För internet har Sverige kommit att bli vad Schweiz är för bankerna. Här kan omstridda digitala dokument och uppgifter förvaras tryggt. Vår grundlagsskyddade yttrandefrihet, tryckfrihet, meddelarskydd och källskydd är världsunika.

Men ett litet land som härbärgerar känslig information riskerar alltid att utsättas för diplomatiska så väl som politiska framstötar. När den hemliga så kallade scientologbibeln 1996 lämnades in till riksdagen – för övrigt av mannen som i dag äger domänen wikileaks.se – och blev offentlig handling reagerade amerikanska intressen omedelbart. Dåvarande justitieminister Laila Freivalds menade att »viss störning i de bilaterala förbindelserna mellan Sverige och USA« uppstått.

Tio år senare stormade femtio poliser företaget PRQ:s serverhall och beslagtog deras datorer. Målet var att sätta stopp för The Pirate Bay, enligt uppgift efter att Sverige fått påhälsning av amerikanska lobbyister. Men anledningen uppgavs inte bara av ekonomisk, politiska påtryckningar från Ryssland lär också ha spelat in. I samma serverhall fanns också den fysiska delen av tjetjenska rebellernas kavkazcenter.com.

PRQ är åter aktuellt eftersom det är där Wikileaks databas ligger. Här finns miljontals sidor komprometterande material, bland annat om amerikanernas verksamhet i Irak och Afghanistan. USA har öppet krävt att Wikileaks ska tystas eller åtminstone dra tillbaka avslöjanden. Efter påstötningar från Australien och Sydafrika har Wikileaks själva känt sig tvingade att hänvisa till det svenska förbudet att efterforska källor.

Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, ser i Sveriges nya roll som frizon för information en uppenbar parallell till vad som hände i inledningen av andra världskriget. Sverige fick då vid flera tillfällen påhälsning av tyska representanter som upplyste regeringen om att svenska tidningar skrivit ofördelaktigt om Tredje riket och att Sverige skulle se till att göra något åt saken. En rekordsnabb utredning kom fram till att grundlagen var tvungen att rundas. Lösningen blev en fullmaktslagstiftning – som i sig stred mot rättsstatens grundprinciper.

– Det skulle inte vara uppenbart synligt att man gav efter för utländska påtryckningar, man kunde ge sken av laglighet, säger Wilhelm Agrell.

När alltmer kontroversiellt material i dag lockas till Sverige bäddar det för att såväl subtila som direkta påtryckningar ökar. Något som svenska myndigheter är ganska oförberedda på, enligt Agrell. Man vet inte vem som ska hantera situationen, vem som är ansvarig eller vilken politisk linje som ska följas.

Vår lagstiftning är dessutom anpassad till en nationell informationsmiljö, och den juridiska eftersläpningen på området tycker han är oroväckande.

– Lagstiftarna har knappt upptäckt internet än, säger Agrell.

När mäktiga stater i dag trycker på lilla Sverige att lämna ut, stänga ner eller överhuvudtaget påverka vad som publiceras riskerar historien från 1939 att upprepas.

– Det är precis så man kommer agera igen, man definierar det som liggande utanför grundlagens skydd, säger Wilhelm Agrell.

Det som gör Sverige så attraktivt för kontroversiella sajter är hur lagstiftningen inom yttrandefrihetsområdet är konstruerad. Den är på detaljnivå reglerad i grundlagen. Det skiljer oss från andra länder där frågan till största del avhandlas utanför grundlagen.
Den svenska konstruktionen gör det krångligt att jämka samman med EU. Redan under förra regeringen tillsattes en Tryck- och yttrandefrihetskommitté för att se över grundlagen på det området. Utredningen lades ner, men nuvarande regering öppnade en ny och just nu sitter förre justitiekansler Göran Lambertz och ser över eventuella förändringar.

Yttrandefrihetsexperten Anders R Olsson är orolig för att det skulle innebära en inskränkning i tryckfriheten.

– Det går inte att behålla det starka ordet om man radikalt ändrar lagstiftningen och gör den mer internationell. Utredningarna är ett uppenbart tecken på att Sveriges ledande skikt uppfattar det svenska systemet som väldigt jobbigt att försvara, säger han.

Den svenska särställningen som det fria ordets försvarare har dock redan naggats i kanten av EG-rätten. Framför allt har inställningen till offentlighetsprincipen påverkats, konstaterar Olsson.

Även om den svenska lagen är generös så är den mer komplicerad än man kanske tror. Det menar Daniel Westman, jurist och forskare inom rättsinformatik vid Stockholms universitet, som följt turerna kring Wikileaks.

– De hade uppenbarligen missuppfattat en del. Det gäller att hålla reda på undantagen, inte bara huvudreglerna, säger han.

Men just nu har Julian Assange annat att tänka på. Åklagare beslöt i onsdags att inleda en förundersökning mot honom för ofredande.

Svenska Piratpartiet fortsätter sitt samarbete med Wikileaks och inom kort ska organisationens servrar vara på plats hos partiet, redo att förse världen med nya avslöjande dokument.

Han fick stående ovationer, värdiga en fredspristagare.

– Vi älskar dig Steve, skrek en man i publiken innan Jobs ens hade hunnit öppna munnen.

Allt var som vanligt alltså: Apple lanserar en ny produkt som föregåtts av stort hemlighetsmakeri och oändliga spekulationer, och tusentals personer runt om i världen betalar dyra pengar för att vara med om ögonblicket.

Det var lika dos välregisserad pr-show och väckelsemöte i kyrkan Apple.

Frälsaren Jobs fick prata i halva meningar för att få fram sitt budskap mellan skratten, applåderna och jublet från publiken. Att den trådlösa tekniken strulade en dag som denna verkade ingen bry sig om, de fick ju se både Steven Jobs och Iphone 4 på storbildsskärm.

Ända sedan starten för över trettio år sedan har Apple haft hängivna kunder. Men kulten av Apple har då byggt på att företaget varit det lilla, udda alternativet i skuggan av datorjätten Microsoft. På något sätt har Apple lyckats behålla imagen trots att verkligheten förändrats drastiskt de senaste åren.

Med produkter som Ipod, Itunes och Ipad har Apple förändrat gamla marknader och skapat helt nya. Investerarna har varit lika hänförda som konsumenterna. På fem år har företagets aktie stigit med 520 procent på Nasdaq-börsen. Under samma period har Microsoft bara ökat sitt värde med knappt tio procent.

Den 26 maj 2010 inträffade det historiska att Apple passerade Microsoft som USA:s högst värderade teknikföretag. Endast ett amerikanskt företag överhuvudtaget – oljebolaget Exxon Mobil – är värt mer.

I denna framgångssaga finns det bara en känsla som gnager och stör historien: har vi inte sett den här filmen förut? Och slutade den inte med att Apple nästan gick under?

Steve Jobs Apple och Bill Gates Microsoft var båda del av samma våg av amerikanska företag som i slutet av 1970-talet drevs av ett kall: att förvandla den stora dator­maskinen till persondatorer för hushållen.

Jobs och Gates var båda övertygade om att de kunde förändra världen, och historien skulle ge dem rätt. Men inte samtidigt, och inte på samma sätt.

Den italienske författaren och filosofen Umberto Eco förklarade en gång skillnaden mellan Apple och Microsoft som skillnaden mellan katoliker och protestanter. I Apples trossystem finns det en, och bara en, utstakad väg till frälsning. För Microsoft existerar det olika vägar till frälsning, och individen ställs inför egna tolkningar och svåra val för att nå dit.

Världsligt talat handlade det om två konkurrenter som valde motsatta strategier.

Apple ville ha full kontroll över alla aspekter, från hårdvara till mjukvara. Ingen annan fick tillverka eller använda sig av deras uppfinningar. Microsoft däremot övergav själva maskinerna och såg i stället till att deras program fick spridning bland andra datortillverkare, och på så sätt drog in licens­pengar.

Även om Apple med introduktionen av Macintosh-datorn 1984 hade den mest avancerade tekniken var det Microsoft som vann kriget. Pc, inte Mac, blev standard i pojkrummen. Den var både billigare och kompatibel med kompisarnas datorer, inte som Apple som till och med envisades med att ha egna disketter.

Microsofts operativsystem tog snabbt kontroll över 90 procent av marknaden och konkurrenterna dödförklarade Apple.

Den största förloraren av dem alla var Steve Jobs, som 1985 fick sparken från det företag han själv hade grundat.

1997 började den nya tideräkningen i Apple. Efter mer än ett decennium av kräftgång återvände Steve Jobs till vd-posten.

Under tiden i exil hade internets genombrott förändrat allt. Jobs insåg att ett kulturskifte var på gång, där konsumenternas efterfrågan, snarare än industrins och handelns behov, skulle ta över som drivande kraft bakom teknikutvecklingen. Och framtiden stavades inte persondatorn, inte ens i datorbranschen. Den nya riktningen var konsumentelektronik.

Jobs började systematiskt bygga om Apple från grunden.

Först tog de över musikindustrin från Sony med musik­spelaren Ipod och den digitala musikaffären Itunes, som sålt över 10 miljarder låtar. Sedan tog de över mobilindustrin från Nokia med Iphone, deras hittills mest lukrativa produkt. Den senaste modellen, som ännu inte kommit till Sverige – Iphone 4 – såldes i 1,7 miljoner exemplar på bara tre dagar.

Dessutom har de nya flaggskeppet Ipad – läsplattan som såldes i 300 000 exemplar första dagen när den kom ut på marknaden i våras – tillsammans med digitala bokhandeln Ibookstore som skämmer upp jättarna i bokbranschen.

Visst, Apple säljer fortfarande datorer, men redan nu genererar musiken och de små elektronikapparaterna dubbelt så stora intäkter som deras Mac-försäljning. Och det här är bara början, det är Steve Jobs övertygad om.

Musikspelaren, mobilen och läsplattan håller på att omvandlas från leksaker till våra primära datorer. I stället för stora, dyra maskiner som kan lagra mycket information gäller nu mindre, enklare apparater som bygger på att informationen lagras i internets digitala moln.

Men det är inte bara maskinerna som förändras utan hela affärsmodellen. Pengarna ligger inte bara i att sälja produkterna utan minst lika mycket i att sälja innehållet, applikationerna och servicen till konsumenterna, liksom reklamplatserna till andra företag. På så sätt fortsätter kulorna att rulla in långt efter att produkten sålts.

Här kan Jobs få sin revansch. Den nya affärsmodellen, tillsammans med Apples marknadsledande roll, innebär att Jobs kan få det han hela tiden strävat efter: full kontroll av hela kedjan från produktion till konsumtion.

Om pc:n innebar att man kunde köpa i stort sett vilket program man ville så innebär Ipoden, Iphonen och Ipaden att man är inlåst. Applikationer – så kallade appar – kan bara köpas från Apples eget App Store, där Apple tar en stor del av intäkterna. Apple bestämmer vad som får säljas och inte säljas (vilket serietecknaren Mark Fiores blev varse när hans politiska satirer nekades eftersom de »förlöjligade offentliga personer«).

Flera konkurrenter, bland dem Google och Adobe, har anklagat Apple för att exkludera deras teknik, och amerikanska myndigheter har inlett utredning om huru­vida företaget åsidosätter den fria konkurrensen.

Internet blir en Apple-kontrollerad marknadsplats, menar kritikerna.

– Kunderna betalar oss för att göra dessa val, sa Steve Jobs nyligen till sitt försvar.

Precis som den förra gången handlar dagens datorkrig om vilket företag som ska dominera industrin. Vem ska bli det nya Microsoft? Inte Microsoft i alla fall. Deras tidigare roll som Apples främsta rival har i dag övertagits av internetföretaget Google, som jobbar i linje med dagens trend mot alltmer öppenhet.

Hittills har kampen utspelat sig scen för scen som en direkt repris av den tidigare striden mellan Apple och Microsoft. Apple rycker åt sig ett försprång och satsar på total kontroll. Konkurrenten tillverkar inte hårdvara och låter sitt operativsystem distribueras brett, billigt och till andra företag.

Hur det slutade då vet vi.

Det är andra gången på kort tid som Wikileaks rönter stor uppmärksamhet för att ha publicerat hemligstämplade uppgifter.

I april läckte en video ut genom Wikileaks som visar hur amerikanska soldater beskjuter civila i Irak. Då skrev Fokus reporter Anna Ritter om vem det är som står bakom sajten egentligen.

– Jag är full av idéer som jag vill testa och jag jobbar bara när jag har inspiration. Sitter jag längre tid med spelen blir de så stora att de är svåra att avsluta, säger han.

Cactus är bara 24 år men närmast en ikon på spelvärldens indiescen. Eftersom han skapar sina spel så snabbt, har han följaktligen publicerat fler än de flesta. På hans hemsida Cactusquid kan man gratis ladda ner ett fyrtiotal spel, alla med tidsangivelse för exakt hur lång tid spelet tog att göra. Allt är inte bra, men alla spel har en fräschör som är ovanlig och alla bär Cactus tydliga avtryck.

Han är en i den växande skara svenska utvecklare som nått kultstatus.

Medan de stora spelproduktionerna kostar alltmer att göra – över hundra miljoner kronor är vanligt – finns också en stark trend åt motsatt håll. Jonatan Söderström må vara lite extrem med sina korta utvecklingstider, men han är inte ensam om att välja spel som konstnärlig uttrycksform och göra sig ett internationellt namn på kuppen.

– Jag ville nog egentligen hålla på med film och musik, men det var svårt att få respons. När jag började göra spel fick jag däremot massor av reaktioner och folk tyckte att det jag gjorde var bra. Då blev det att jag fortsatte, säger han.

Nicklas Nygren, alias Nifflas, lägger betydligt mer tid på sina spel än Cactus, men har ungefär samma synsätt.

– Det är klart att spelen måste vara roliga för den som spelar dem, men jag skulle inte vilja göra något som jag själv inte tyckte var kul. För mig är det här en personlig uttrycksform som jag hoppas kunna leva på i framtiden, säger han.

Både Nifflas och Cactus har släppt massor av spel som vem som helst kan ladda hem gratis till sin dator. Men när Nifflas nyligen lanserade spelet »Saida« bestämde han sig för att ta betalt för det, Cactus planerar att göra samma sak senare i år.

Det finns nämligen flera stora nedladdningsportaler för laglig nedladdning av spel. Blir ett spel väl mottaget på en sådan är det förvånansvärt smidigt även för småföretagare att sälja sina spel över hela världen.

»Saida« kan till exempel köpas på sajten Steam, som har miljontals användare. För ungefär sju euro laddar vem som helst hem det på några minuter. Nifflas får 70 procent av intäkten, sajten behåller resten. Det är en betalningsmodell som blivit standard i hela den digitala nedladdningsbranschen.

– Först kändes det konstigt att ta betalt, men nu tycker jag inte att det är någon konflikt längre. Jag kan ändå inte göra spel som tillfredsställer alla, så jag fortsätter bara att göra de spel jag själv vill och så får det gå som det går med försäljningen, säger Nicklas Nygren.
Under senare år har indiescenen vuxit över hela världen, inte minst tack vare nedladdningsportalerna. Några spel har blivit storsäljare och fått prestigefulla priser. 2008 kom till exempel »Braid« av Jonathan Blow. Spelpressen föll pladask och »Braid« utsågs till årets bästa spel i flera länder. »World of Goo« från förra året rönte nästan lika stor uppmärksamhet, inte minst sedan utvecklaren 2D Boy under en period lät spelarna själva avgöra hur mycket de skulle betala (57 000 personer betalade i snitt två dollar var).

Och Sverige hänger med bra. Vid den årliga indiespelfestivalen IGF i San Francisco prenumererar i princip svenska spel på nomineringar till priserna. Förra året vann Erik Svedäng festivalens finaste utmärkelse, Seumas McNally Grand Prize, och 30 000 dollar med sitt »Blueberry Garden«.

– Jag vill göra spel som betyder något, som vem som helst kan spela utan att känna att de slösar bort tiden. Jag är inte så intresserad av att göra spel för dem som spelar mycket, säger han.

Tommy Palm, som suttit i juryn på IGF vid flera tillfällen och i år hade sitt eget mobilspel »Kodo« nominerat, tycker till och med att Sverige har en särställning i indievärlden.

– Ja, helt klart. Antagligen går det som så mycket andra it-relaterade framgångar tillbaka till hemdator-reformen. Vi har i mycket större utsträckning än andra haft bra datorer hemma så man har kunnat sitta där och testa sina idéer.

(Hemdator-reformen innebar en skattesubvention för löntagare och arbetsgivare, som gjorde det möjligt att förmånligt låna eller köpa hem en dator. Systemet har avskaffats av den borgerliga regeringen.)

Varje år håller KTH tävlingen Swedish Game Awards, där just indieutvecklare tävlar om priserna. Erik Svedäng vann priset för bästa innovation 2008, vilket sedan ledde till priset i San Francisco året därpå.

Alla indieutvecklare arbetar inte ensamma, även om de konstnärligt mest intressanta spelen kommer just från dem. Många väljer i stället att arbeta tillsammans i mindre företag eller ekonomiska föreningar. Bland dessa finns ofta ett tydligare mål att skapa vinstdrivande företag.

Det är fallet med Ludocity, fyra kurskompisar från Högskolan i Skövde som startat eget.

– Det hade inte varit möjligt för några år sedan, då fanns inte kanalerna för ett litet bolag som vårt att sälja spelen. Nu finns i alla fall chansen att vi kan förverkliga våra drömmar, säger Daniel Kaplan.

I december släppte de spelet »Bob Came in Pieces« på tre nedladdningsportaler. Hittills har det sålt i drygt 15 000 exemplar.

– Vår ambition är kanske inte i första hand konstnärlig, utan snarare att utveckla den bästa spelmekaniken någonsin. Den dagen vi gör något som är bättre än »Tetris«, då kan vi lägga av, säger Kaplans kollega Joel Nyström.

Men bara för att man jobbar ihop måste man varken dela lokal eller världsdel. Timetrap som gjort spelet »Emberwind« består till exempel av Erik Möller från Göteborg och Chris Van Yperen från Vancouver.

– Jag hade jobbat i 15 år i spelbranschen och hela tiden blev produktionerna alltmer komplexa. Ju mer senior jag blev, desto mer administration handlade det om. Till slut sysslade jag inte alls med det som en gång lockade mig till branschen, säger Möller.

För två år sedan hoppade han och Van Yperen av sina jobb hos ett stort bolag för att i stället göra egna spel. Van Yperen flyttade hem till Kanada och Möller tog ett jobb som programmerare på ett vanligt it-företag.

– Nu är det kul att göra spel igen. Även om vi aldrig skulle tjäna några stora pengar kommer vi att fortsätta bara för att det är så roligt.

Indieutvecklarna kan tjäna pengar på sina spel, men det är inte alltid de gör det. För även om det finns goda publiceringsmöjligheter gäller det ju också att synas. På Steam konkurrerar trots allt »Saida«, »Emberwind« och »Bob Came in Pieces« med storsäljare som »Call of Duty«, »Civilization« och »Battlefield«. På Microsofts onlinetjänst för Xbox 360, Xbox Live, ligger avdelningen med indiespel väl gömd bland menyerna. Och för den som gör spel till Iphone och Ipod Touch, och i framtiden även Ipad, ligger svårigheten i att synas på Apples nät­butik Appstore. Eftersom det numera finns kring 25 000 spel i butiken är det tufft. Men världens kanske mest framgångsrika indieutvecklare för Iphone just nu finns i Sverige.

Det handlar om Illusion Labs i Malmö. Grundarna Andreas Alptun och Carl Loodberg hade turen att få tag på en I­phone just när den hade släppts i USA. De hackade mobilens programvara och kom genast på idén att göra ett mobilspel av det gamla sällskapsspelet »Labyrint«.

– Vi hade sådant flyt att vi i princip var först ut med ett spel när Apple lanserade Appstore. Sedan dess har Apple gillat oss och lyft fram våra spel, säger Alptun.

Illusion Labs första bokslut visar vilka möjligheter det trots allt finns för indieutvecklare som lyckas hitta på något unikt: under sitt andra verksamhetsår omsatte bolaget 29 miljoner kronor och gjorde en vinst på 19.

Så nästa gång barnen sitter lite för länge vid datorn och gör eget innehåll till storspel som »Warcraft« eller »Counter­strike« är det kanske läge att tänka som en del idrottsföräldrar.

Där kan vankas både världsberömmelse och rikedom.

Fakta | Viktiga spel

»Braid« Tidsflödet manipuleras för att lösa pussel och hinder på vägen. Framhålls som ett av de viktigaste indiespelen och utsågs bland annat till bästa spel på Independent Games Festival 2006. Skapare: Jonathan Blow.

“Sleep is Death« I serietidningsstil med pratbubblor. Spelet är uppdelat i intervaller där en spelare kontrollerar berättelsen, medan en annan spelare upplever den. Skapare: Jason Rohrer.

»Clean Asia!« Ett av ultraproduktive svensken Jonatan »Cactus« Söderströms bättre spel. En farkost skjuter ner anstormande fiender. Spelet vann tävlingen Autofire 2007.

»World of Goo« Pusselspel där man konstruerar och banar väg för små slemklumpar. Flera kritiker har utnämnt det till bästa spelet hittills på Nintendos digitala tjänst Wiiware. Skapare: 2D Boy (Ron Carmel och Kyle Gabler)

»Saira« Svenske Nicklas »Nifflas« Nygrens senaste verk handlar om »Saira« som teleporteras till Mars.

»Blueberry Garden« Utforskande och nyfikenhet är drivkrafterna i detta abstrakta spel som äger rum i en avskalad tecknad värld. Spelet utsågs till bästa spel på Independent Games Festival 2009. Skapare: Erik Svedäng.

Festivalen Peace & Love har utvecklats till en storartad fest för både hjärta och intellekt. Smyger i gång under veckan med omfattande seminarieserie på temat frihet, med en uppställning av medverkande som spänner mellan ex-Dead Kennedys-sångaren Jello Biafra och historieprofessorn Yvonne Hirdman. Senare i veckan börjar musiken, med besök av Patti Smith som mest omistliga programpunkt.

Peace & Love pågår måndag till lördag.

Film

Liv Ullmann återvänder till Fårö för att visa sin tio år gamla film »Trolösa«, med manus av Ingmar Bergman, och svara på publikens frågor. Det är en av programpunkterna under Bergmanveckan – årets mest märk­värdiga kombination av naturupp­levelse och kulturell injektion.

Pågår tisdag till söndag.

Webb

På grund av hennes adhd förvandlas vardagliga saker, som att äta en macka, till episka äventyr i Allie Brohs självbiografiska noveller. De superdramatiska texterna och färgstarka illustrationerna har gjort bloggen »Hyperbole and a half« till en snabbt stigande internetstjärna.

Film

Blodsugare i amerikansk highschoolmiljö som startade vampyrtrenden. Stephenie Meyers Twilight-saga har en gränslöst trogen och hängiven publik som just nu gör sig beredd att ta emot den tredje filmen i serien.

»Eclipse« har premiär på onsdag.

Den stora skillnaden utöver storleken är att mobila webbläsare inte kör fax-fanfaren varje gång de kopplar upp.

För mig, som vanligtvis är bortskämd med bandbredd, har det varit en stor utmaning och väldigt lärorikt att få almedalssajten att köra i en komfortabel hastighet. I vissa telefoner är den kanske inte riktigt där än, i andra är det efter en hel del optimering faktiskt riktigt snabbt.

Så mitt viktigaste tips efter att ha pysslat med det här är att ta bort allt som inte är absolut nödvändigt. Stryk den där roliga funktionen som bara hälften av alla kommer använda.

Allt utöver det nödvändigaste gör sajten långsammare, mer svårnavigerad och kostar dyrt ur användbarhetssynpunkt.

Hantera datan

Eftersom vi gillar Wordpress väldigt mycket har vi använt det till publiceringen på almedalen.fokus.se. För att hantera den stora mängden innehåll i almedalsprogrammet på ett strukturerat sätt gjorde vi egna taxonomier. Jag har tidigare skrivit om det här, men det tål att upprepas.

Sätt upp dina taxonomier i functions.php:

<?php
add_action( 'init', 'my_taxonomies', 0 );
 
function my_taxonomies() {
	register_taxonomy( 'place', 'post', array( 'hierarchical' => false, 'label' => 'Plats', 'query_var' => true, 'rewrite' => true ) );
	register_taxonomy( 'organizer', 'post', array( 'hierarchical' => false, 'label' => 'Arrangör', 'query_var' => true, 'rewrite' => true ) );
	register_taxonomy( 'organisation', 'post', array( 'hierarchical' => false, 'label' => 'Organisationstyp', 'query_var' => true, 'rewrite' => true ) );	
}
?>

Nu kan vi utöver inläggsetiketter även sortera innehåll efter plats, arrangör och organisationstyp. Detta är i enlighet med »stryk det«-principen inte utgjort som navigeringsmöjligheter för användaren, men som strukturerad data är det superanvändbart i en massa andra sammanhang. Till exempel behövs det till Kart- och Twitter-integrationen.

Eftersom man måste kunna kolla alla evenemang, framförallt de som ännu inte har ägt, och evenemangen använder publiceringsdatumet (post_date) som tidsangivelse behöver vi få Wordpress att visa opublicerade inlägg. Återigen i functions.php:

<?php
function my_posts_request_filter($input)
{
	return(str_replace('publish','future',$input));
}
 
add_filter('posts_request','my_posts_request_filter');
?>

Detta trollar om alla inlägg till att ha ”publish” som post_status, även om den egentligen är ”future”.

Nästa grej var att stoppa in all data från Gotlands kommun i vår egen databas. Wordpress har såklart en samling förnämliga funktioner för detta ändamål. Vi gjorde en plugin som kör ungefär den här koden (xml-strukturen beror såklart på vad det är för xml man stoppar in):

<?php
function get_and_put_event($event_id){
 
	$xml = simplexml_load_file("http://www.en-internetadress.se/min-feta-xml-fil/");
	$document = $xml->documents->textdocument;
	foreach($xml->document as $document){
		if($document->attributes() == $event_id){
			foreach($document->children() as $node){
				$event[ (string) $node->attributes() ] = (string) $node;		
			}
 
			// Kolla om vi redan sparat inlägget och därför ska uppdatera det istället för att skapa det.
			$con = mysql_connect(DB_HOST,DB_USER,DB_PASSWORD);
			if (!$con){ die(':(' . mysql_error()); }
			mysql_select_db(DB_NAME, $con);
 
			$result = mysql_query("SELECT post_id FROM wp_program WHERE event_id = $event_id");
			$row = mysql_fetch_row($result);
			$mypost['ID'] = $row[0];
 
			// Rubrik
			$mypost['post_title'] = $event[$nodes->title];
 
			// Ingress
			$mypost['post_excerpt'] = $event[$nodes->excerpt];	
 
			// Innehåll
			$mypost['post_content'] = $event[$nodes->content];
 
			// Plats
			$place = $event[$nodes->place];
 
			// Tags är en array
			foreach($event[$nodes->tags] as $tag){
				$tags[] = $tag;
			}
			$mypost['tags_input'] = $tags;
 
			// Kategori måste skapas om den inte finns
			$category = wp_create_category($event[$nodes->category]);
			$mypost['post_category'] = array($category);
 
			// Egna taxonomier
			$organizer = $event[$nodes->organizer]];
			$organisation = $event[$nodes->organisation]];
 
			// Diverse saker
			$mypost['comment_status'] = 'closed';
			$mypost['ping_status'] = 'closed';
			$mypost['post_status'] = 'publish';	
 
			// Kasta in inlägget
			$my_id = wp_insert_post($mypost);
 
			// Kasta in egna taxonomier till inlägget
			wp_set_post_terms($my_id, $place, 'place');
			wp_set_post_terms($my_id, $organizer, 'organizer');
			wp_set_post_terms($my_id, $organisation, 'organisation');
 
			// Gör en trevlig länk som vi kan klicka på för att se hur fint det blev!
			echo '<p>'. $event_id .'=><a target="_blank" href="/?p='. $my_id .'">' . $my_id . '</a></p>';
		}
	}
}
?>

Det hela är ganska okomplicerat och finns väl dokumenterat i Codex.

Det enda speciella vi gjorde här var en databastabell som håller koll på vilka evenemang som sparats, och därför ska uppdateras istället för att skapas.

Slutligen fixade vi så att alla inlägg kommer kronologiskt i loopen. Vanligtvis brukar hemsidor visa det senaste först, men ett kalendarium bör nog oftast visa det första först. Den här raden vänder uppochner på allting och ska köras innan loopen.

	<?php global $query_string; query_posts($query_string . "&order=ASC"); ?>

Fixa gränssnittet

När all data är i ordning är det dags att bygga något som interagerar med den. Sajten bygger i hög grad på javascript-ramverken jQuery, jQTouch och Touchscroll.

JQuery behöver ingen närmre introduktion. Det har blivit de-facto standarden för att skriva enklare javascript och finns buntat med Wordpress.

JQTouch är en jQuery-plugin tänkt att tillhandahålla behändiga funktioner för just pekskärms-baserade apparater. Det gör det onekligen smidigt att anpassa interaktion för Android och iPhone, men det är också rätt tungt och svåröverskådligt. Kanske hade det varit enklare att skriva den begränsade mängd funktionalitet vi i slutändan använde själva? Men det är absolut ett imponerande ramverk som jag råder alla att testköra.

Touchscroll är ett ramverk som förhindrar webbläsarens default-scrollning och hittar på sin egen. På så vis kan man runda några av iPhone-Safaris stökiga begränsningar som superslö scroll, och förbud mot absolut positionering av element. Efter iOS4-uppdateringen känns den dock betydligt långsammare, eller så är det bara hjärnspöken.

Att integrera dessa ramverk med Wordpress är mest en fråga om att ha välstrukturerad html i temat, men vi hade vissa problem med att få jQTouch och Touchscroll att fungera ihop.

Komprimera och optimera

Vi har lagt stor möda på att få ner storleken på sidan. Almedalsprogrammet är i år större än någonsin, och den blotta mängden evenemang gjorde att storleken på sidan initialt var omkring en megabyte, typ enbart text och html, vilket är helt sjukt.

De flesta webbläsare, även mobila, stödjer gzip-komprimering. När vi komprimerade all html krympte sidan till runt 200kb, vilket ändå är för stort. Vi minifierade css javascript, och gzippade även javascriptet, detta reducerade storleken till 140kb.

Det visade sig också finnas en hel del effektivisering att göra i markupen. Genom att ta bort element som mest hade semantisk och estetisk funktion, och försöka åstadkomma samma sak med css istället sparades ytterligare 10kb, dessutom gjorde det Touchscroll mycket mer responsivt.

Inget av den optimering vi gjort har vi kommit på själva, det bygger på tips och tricks från vänliga själar. Och vi kommer fortsätta att försöka pressa ned storleken och upp hastigheten, så om ni har något grymt optimeringsknep på lager, langa på det, vi skulle bli superglada!

Avslutningsvis

Det som har varit roligast att göra är »spara favoriter«-funktionen. Dels för att den blev ganska elegant om jag får säga det själv, men framför allt för att den verkligen löser ett problem.

Med så många evenemang i kalendariet behövs det desperat ett sätt att vaska fram guldkornen, och det bästa sättet att göra det är såklart genom att använda almedalsbesökarnas kollektiva intelligens.

Så jag vill verkligen uppmana alla att ta en titt på kalendariet, registrera en användare och spara favoriter.

Tillsammans kan vi skapa den definitiva guiden till evenemangen du inte får missa!

För iPhone installerar du programmet genom att gå till almedalen.fokus.se med mobilens webbläsare, tryck på + och välj ”lägg till på hemskärmen”.

Vi kommer att fortsätta utveckla funktionerna under tiden fram till Almedalsveckan, så om du har tips och idéer på hur vi kan förbättra programmet tar vi tacksamt emot dem!

Eftersom det är första gången vi gör det här har utvecklingen varit kantat av nya erfarenheter och lärdomar. En mobiltelefon, hur bra den än är, kommer inte ens i närheten av den prestanda som vi är vana vid från våra datorer. Att få programmet att kännas någorlunda snabbt och responsivt har varit en verklig utmaning. I synnerhet eftersom Almedalsveckan och antalet evenemang i år är större än någonsin.

Vi tycker nu att vi har fått det att fungera tillfredsställande, och sätter vårt hopp till att 3g-näten i Visby klarar av att snabbt leverera data till alla seminariesugna sommargäster samtidigt.

Vi valde tidigt att göra programmet som en webbapplikation eftersom det innebär att fler kan använda det, och att vi får större kontroll över uppdateringar och annat. Det vi offrat är att programmet då inte är tillgängligt i Android- eller iPhones app-stores. Men eftersom det ändå är mycket snabbare och smidigare att installera en webbapp känns det inte som någon större förlust.

Vi hoppas att det mobila almedalsprogrammet ska göra det lite lättare för er som åker till Almedalsveckan att hålla koll på vad som händer på byn. Vi vill också passa på att bjuda in er till vårt seminarium, och tipsa om att man före, under och efter almedalsveckan kan följa oss på Twitter.

Vi ses i sommar!

Läs mer om appen på makthavare.se och fokus.se.

Den största artikeln handlade om kampen om en av Kaliforniens senatsposter, som är ska återväljas i ”mid-term”-valen i november. En av kandidaterna på den republikanska sidan är före detta chefen för it-jätten Hewlett Packard – Carly Fiorina. Det utmärkta New Yorker-reportaget finns inte för läsning, men ett utdrag går att se HÄR.

Bilden av Fiorina är för övrigt inte helt sympatisk (Jag minns ett annat lysande New Yorker-reportage om avlyssningsskandalen på HP, som däremot är öppet HÄR).

Carly Fiorina är inte ensam som toppchef i ett IT-bolag som vill ge sig in i den kaliforniska politiken, som tidigare dominerats av en annan yrkeskategori – skådespelare som Ronald Reagan (guvernör 1967- 1975) och Arnold Schwarzenegger (guvernör 2003-)

I dag, tisdag, hålls primärval i partierna inför valet till ny guvernör i staten på USA:s västkust. Den som förväntas vinna är förre chefen för internetauktionsbolaget Ebay, Meg Whitman. För oss svenskar är hon mest känd som den som gav Niklas Zennström alldeles för många miljarder för ip-telefonibolaget Skype.

Ingen New Yorker-text om henne (ett ok portätt från Slate i februari HÄR). Men väl om en tredje IT-direktör på väg in i Kaliforniens statsledning. Det är nätverksbolaget Facebooks tidigare chefsjurist Chris Kelly, som porträtteras i ett av New Yorkers typiska Talk of  the Town-stick HÄR.

Liksom i fallen för både senats- och guvenörsposterna hålls detta primärval hålls i dag, den 8 juni. Men till skillnad från Whitman och Fiorina, som är republikaner, kandiderar Chris Kelly som demokrat.