Club Running Sweden måste nyanställa tränare för att möta efterfrågan, trots att de hela tiden får nya konkurrenter. Löpskolan ska nu spridas från Stockholm till Göteborg, Lund och Östersund.

– Vi har sett en trend med att man satsar på sig själv och vill förbättra sin löpteknik. Det är allt från dem som springer milen på 80 minuter, till dem som gör den på 34, säger Lisa Blommé, som har vunnit fyra svenska mästerskap och är löptränare på Club Running Sweden.

Gymkedjorna berättar om samma utveckling. Den personliga tränaren, som en gång lockade kändisar, företagstoppar och allmänt rika personer, har blivit folklig.

Laget på den leriga fotbollsplanen och korvförsäljningen på klubbens loppis håller på att bytas ut. Nu betalar människor hellre för att få tränarens totala uppmärksamhet och slippa ge bort sin dyrbara tid helt gratis till klubben. Det slår mot Sveriges största folkrörelse. Idrottsföreningarna beklagar sig över färre medlemmar och brist på ledare och ideellt engagemang. Antalet klubbar har inte minskat, men kurvan som brukade peka uppåt har planat ut de senaste tio åren.

Riksidrottsförbundet har börjat utreda hur framtidens idrottsförening ska kunna locka medlemmar och framhåller förenings­livets historiska tradition med gemenskap, social fostran och demokrati.

Men om de begreppen känns omoderna har Riksidrottsförbundets medieansvarige Helena Björck även individualistiska argument.

– När näringslivet ska rekrytera väljer man i högre utsträckning den som har en idrotts- eller ledarbakgrund. Det ser väldigt bra ut på cv:t att ha varit engagerad i en idrottsförening.

– Hörrni, första låten loopar inte.

På båda sidorna om scenen hänger två stora plasmaskärmar med budskapet: »Worship«. Bandet slår an första tonen. Publikens myller lägger sig.

Lovsången som följer är mer rockkonsert än gudstjänst. Men det är Jesus och ingen annan som är föremål för diggandet. En film rullar på skärmarna. Det är snabba klipp mellan olika personer som berättar om sin tro. En av dem är en blond tjej med ett brett leende. Hon heter Zandra Andersson och är i publiken den här söndagskvällen. Hon fnittrar till när videosekvensen med henne dyker upp. Det är tre år sedan hon första gången följde med en kompis hit. I dag är Hillsong Church Stockholm en stor del av hennes liv, och många andras.

Varje söndag håller Hillsong Church Stockholm tre gudstjänster i Nalens lokaler, och de är i startgroparna till en fjärde. Nästan tusen personer med en medelålder runt tjugofem brukar dyka upp. En besöksstatistik som många samfund kan betrakta med avund. Hillsong Church Stockholm är en frikyrka som teologiskt tillhör pingströrelsen och drivs med stöd och ledarskap från moderkyrkan Hillsong Church i Sydney, Australien. Majoriteten som söker sig hit saknar en kristen bakgrund, berättar pastorn Andreas Nielsen som startade kyrkan år 2006:

– Uppenbarligen fyller vi ett behov. Vi tror på och försöker presentera en gud som är för människor och som vill hjälpa oss, inte en gud som är arg och försöker peka på våra fel. Vi vill vara en kyrka som alla är välkomna till. Varje söndag är det männi­skor som väljer att påbörja en egen relation med Gud.

År 2005 höll en av Tysklands ledande filosofer, Jürgen Habermas, som länge hävdat att religion inte hör hemma i det moderna samhället, ett tal där han plötsligt bytte ståndpunkt. Talet kom att bli startskottet i en bredare europeisk diskussion om religionens återkomst.

Habermas hävdade att religion har slutat vara en privatsak. Att den tar politiska anspråk och driver kultur- och värdefrågor. Religionen är här för att stanna, sa han, och måste därför betraktas som en deltagare i samhällsdebatten. Här i Sverige har bland annat statsvetaren Marie Demker argumenterat för en liknande tes, att 2000-talet kommer att bli religionens århundrade.

Teorin om sekulariseringen formulerades på 1960-talet av ledande religionssociologer, bland andra Peter Berger. Kort sammanfattat innebär den att ju modernare ett samhälle blir, ju mindre betyder religionen för allt fler människor. Modernitet och religion är varandras motsatser. Det är ett förhållande som länge sågs som självklart. Men riktigt så enkelt är det inte. Dagens sociologer talar snarare om att sekulariseringen i Europa har varit unik sett till övriga delar av världen.

När det gäller Sverige ligger det kanske till och med något i det som Habermas och Demker spådde; att intresset för religion snarare håller på att öka. När staten och Svenska kyrkan år 2000 gick skilda vägen öppnades religionsmarknaden upp för fler aktörer. Magnus Hagevi, docent i statsvetenskap på Linnéuniversitetet, menar att det lett till ett större sug efter andlig tillfredsställelse.

– När det inte finns några normer om hur man borde göra eller några religiösa måsten i skolan och intresset får råda fritt, ökar efterfrågan. Det finns nu mer pluralism i utbudet i Sverige. Det här stimulerar religiositeten, säger han.

Sekulariseringen av det svenska samhället verkar ha avstannat. Fler talar nu om en religiös förändring. Magnus Hagevi går så långt som att påstå att det svenska samhället genomgår en sakralisering – att religionen betyder alltmer för allt fler människor.

Hans studier av data från SOM-institutet vid Göteborgs universitet visar på ett litet men ökande intresse för religion i de yngre generationerna. Det handlar inte om stora tal, men resultatet är häpnadsväckande.

Det är inte bara de allra äldsta som är intresserade av religionen. De som är födda på 1960-talet eller senare är precis lika intresserade. De unga och de äldsta håller ihop.

I stället är det generationen däremellen som sticker ut. De kallas »raketgenerationen«, födda 1945–1960, och är den första sekulära generationen. De uppfostrades med religiösa normer i hemmet och i skolan. Men många uppfattade religionen som tvingande och bröt med sitt religiösa arv. Deras ointresse och avståndstagande kan vara en av delförklaringarna till de senare generationernas religiösa uppsving. Raketgenerationens barn kunde närma sig religionen mer förutsättningslöst.

Johan Lindahl är just ett sådant raketbarn. Han är 36 år, bor i Stockholm, arbetar på en mediebyrå och är uppvuxen i en helt vanlig sekulär familj. De senaste praktiserande kristna i släkten var hans mammas morföräldrar. Förra året tog Johan Lindahl steget och konverterade till katolska kyrkan. Vägen dit handlade främst om en jakt på kunskap.

Under studietiden i Växjö var han med i Fria moderata studentförbundet. Där väcktes hans intresse för politik och filosofi. Den ideologiska debatten var intensiv i förbundet, och taket var högt. När han flyttade till Stockholm efter studierna upphörde det där. Han tänkte inte några djupare tankar, utan fokuserade på att jobba och ha kul.

I mitten på 2000-talet återfann Johan Lindahl den politiska debatten, den här gången i bloggosfären. Han började gå igenom »ismerna«, för att sedan avfärda dem en efter en. Materialismen kan omöjligt fungera, inte den radikala darwinismen heller. Så där höll han på.

– Världen kan inte förklaras på något tillfredsställande sätt utan att se till en transcendent och metafysisk verklighet, vilken till slut landade i en gudsuppfattning, säger han.

De tänkare som han identifierade sig med och kom till samma slutsatser som var alla katoliker. Han blev övertygad om kristendomen, om att en speciell händelse hade skett i världen, och det var den katolska kyrkan som hade tolkat skeendet på bäst sätt.

– Det var inte direkt någon uppenbarelse eller möte med något andligt för mig, men själva konverteringen var väldigt speciell, nästan som att fria till någon. Man binder sig ju för livet.

Det var inte ett alternativ att behålla sin tro privat, att inte konvertera till kyrkan.

– Missionen är central inom kristendomen. Man behöver ju inte gå runt med ett plakat, men det är viktigt att manifestera sin tro utåt och vara en förebild, utan att för den skull tvinga något på någon annan.

Det egna valet är centralt, och här ser forskare en förändring. Det har blivit viktigare att manifestera det aktiva valet och att tron kan ses som något som inte går emot modernitet, beskriver Mia Lövheim, som är professor i religionssociologi vid Teologiska institutionen på Uppsala universitet:

– Man försöker hitta en tro som stämmer överens med ens egna värderingar, som går att förena med ungdomskultur och majoritetssamhället.

Hon menar att Hillsong Church har träffat rätt när det gäller den utvecklingen. För även om de yngre generationerna har nått upp till de äldstas nivå angående religionens status, har det inte per automatik inneburit att antalet gudstjänstbesök har ökat, eller att samfunden fått betydligt fler medlemmar. Snarare fortsätter siffrorna att sjunka hos många. Hillsong Church har däremot lyckats gå tvärt emot den trenden.

– Det stämmer med de här tendenserna. Hillsongs tydliggörande av de religiösa värdena och gemenskap i förening med nutida ideal, det aktiva valet och värderingar som ändå bygger på den religiösa kärnan. Hillssongs kyrka är inte politisk utan hjälper till med att få ihop livet med religionen som en del av livspusslet. Sedan har pingströrelsen alltid varit tidiga med att använda nya medier. De utrycker sin religion på det sättet; med vittnesbörd, ord och bild, säger hon.

I det postmoderna samhällets krav på identitetsskapande har religionen snarare blivit ett hjälpmedel att uttrycka sin identitet med, än självklart förknippat med något som man måste göra uppror mot. De brittiska religionssociologerna Linda Woodhead och Paul Heelas beskriver en auktoritetsförskjutning. Från de traditionella auktoriteterna som stat, religion, kyrka till individen. I stället för att identiteten tolkas utifrån vilka roller en människa har, handlar det i högre grad om att vara sann mot sig själv.

– Jag tror att det här skiftet av auktoritet är viktigt för att förstå ungas intresse för religion eller religiositet. Förr var normalläget att vara religiös och man hade möjligheten att välja bort det. I västerländska samhällen i dag är normalläget att inte vara religiös. Det är ett tillgängligt val för människor, säger Marta Axner, präst och doktorand i religionssociologi i Uppsala.

Religionens återkomst kan också handla om att den egentligen aldrig har försvunnit. Den har bara inte varit tillräckligt synlig.

Sveriges religiösa karta har ritats om. Men vad som har hänt är inte bara ett ökat utbud, utan att den svenska majoritetsreligionen blivit synliggjord i mötet med andra religioner. Ta skolavslutningarna som exempel. Numera poängterar Skolverket att de ska vara icke-konfessionella. Det får inte förekomma några religiösa inslag, som bön eller predikan. Tidigare leddes skolavslutningar av en religiös företrädare i en religiös byggnad och det sjöngs religiösa sånger. Nu har de tysta, självklara, religiösa inslagen synliggjorts. Andra står kanske på tur. Sveriges kung, till exempel, har fortfarande kravet på sig att vara medlem i Svenska kyrkan. Och trots att svenska staten ska vara neutral till religion finns det fortfarande en lag som reglerar Svenska kyrkan, och en annan som reglerar resterande samfund.

– I länder i norra Europa som präglats av en majoritetskyrka så har man inte riktigt uppfattat många saker som religion, även när de har uppträtt som just det. Men när man i den pluralistiska och sekulariserade situationen fortsätter att uppträda på samma sätt blir de tydligare och mer ifrågasatta. Gränserna är inte så självklara mellan religion och tradition, säger Anders Sjöborg, teologie doktor och forskare i religionssociologi vid Uppsala universitet.

Religionen verkar ha funnits med hela tiden även i ett av de länder som räknas som de mest sekulariserade i världen. Det som händer just nu är att vi är i ett stadium av förändring. Bilden av religionen som en privat angelägenhet börjar ifrågasättas, menar Mia Lövheim:

– Det är väldigt intressant eftersom det här är den största förändringen sedan mitten av förra seklet. Och det beror på att andra erfarenheter av religion nu existerar i det svenska samhället. Vi står i ett läge där vi försöker definiera vad religion är och vad som ska vara gränserna för den.

Attityderna i samhället och inom de religiösa grupperna är inne i en förändringsvåg. Och den största utmaningen verka ligga i hur vi ska leva med religion i ett samhälle som kanske inte var så sekulärt som vi trodde från början.

Omständigheterna var ju speciella. Annars reste borgerligheten vid den här tiden ofta med åtskilliga och skrymmande väskor, försedda med monogram, som krävde sin besättning av bärare. Det hade förstås att göra med att man var borta under längre perioder, det ordnades inga helgresor till New York och Paris i början av 1900-talet.

Sedan dess har västvärldens befolkning blivit globetrotters, och smart packning en konstart i sig. Billigare flyg har skapat en ny sorts resenärer. Res långt och ofta, men lätt, billigare och mer flexibelt. Fokusera på upplevelsen, låt dig inte hindras av bagage.

Möjligen har den lätta trenden påverkats av faktorer som lågprisflyget Ryan Airs stränga bagageregler. Grundpriset för en biljett är lågt, men det kostar 550 kronor att checka in en resväska på 15 kilo i högsäsong. Om man försöker smita igenom med den och åker fast blir det 1 320 kronor.

Den senaste veckan har bloggaren och förespråkaren för minimalism, Andrew Hyde, fått stor uppmärksamhet, bland annat i ABC Radio News. Han kallar sig »vagabond-minimalist«, och beskriver ­minimalismen som en passion som går ut på att få ut mer av livet genom att äga mind­re, därför att det tar kraft och känslomässiga resurser att förvalta prylar.

Han menar att när man väl vant sig vid att ha ett mycket litet antal ägodelar blir det helt övermäktigt att hantera en större mängd, motsvarande den som de flesta i västvärlden har.

Samtidigt blir det förstås mer pengar över till resor om man inte konsumerar så mycket. Andrew uppger på sin blogg att han just nu äger totalt 39 saker, men han är inte fascistoid i sin tolkning av hur antalet prylar ska räknas. Han har 15 grejer som han bär med sig när han reser, se listan ovan. Där räknas telefon och hörlurar som en pryl, och han räknar inte in sladdar, underkläder och strumpor eller småprylar som kaffekopp och hänglås i de 15.

Dags för snittresenären att se över packlistan, världen väntar.

Fakta | Packningslista

Ägodelar för den som lever med lätt packning

1. Ryggsäck
2. Skjorta
3. Finskjorta
4. Regnjacka
5. T-shirt
6. Joggingshorts
7. Snabbtorkande handduk
8. Ulljacka
9. Toalettväska
10. Solglasögon
11. Plånbok
12. Bärbar dator
13. Smartphone
14. Jeans
15. Joggingskor
Källa: Bloggen Extreme-minimalism (Andrew Hyde).

– Det här är som en park som samtidigt som den är vacker också producerar mat, säger Gwen Meyer.

De senaste åren har trenden med urbana jordbruk exploderat i Detroit och många andra före detta industristäder i USA. Det finns gott om central mark efter att industrier lagt ner och folk lämnat hus vind för våg på flykt undan arbetslösheten. Så nu förvandlas prima tomtmark till åkrar. Bara i Detroit finns minst 40 000 övergivna ­eller obebyggda tomter.

– Detroit har goda chanser att bli ett slutet matsystem där allt vi förbrukar odlas här i stan, säger Gwen Meyer.

Dit är det dock en lång väg kvar. Visserligen finns i dag minst 1 000 urbana jordbruk av varierande storlek i Detroit, men det handlar mest om ideellt arbete. Bara ett fåtal urbana jordbruk är vinstdrivande och hittills har lagstiftning som förbjuder försäljning av jordbruksprodukter odlade inom stadsplanerat område bromsat utvecklingen. De reglerna är nu på väg att göras om och på stadsbyggnadskontoret i en stad där arbetslösheten ligger över 30 procent är man positiv till urbana jordbruk:

– Urbana jordbruk har definitivt en framtid här, säger Marja Winters, vice direktör på stadsbyggnadskontoret i Detroit.

Förutom arbetsplatser och hälsosam mat är tesen att urbana jordbruk också har en brottsförebyggande effekt. Enligt en studie från universitetet i Pennsylvania så minskade allvarliga vapenbrott i staden Philadelphia markant i områden där övergivna tomter förvandlats till välskötta parkytor.

– Lafayette Greens har blivit en trygg plats där folk vågar mötas, oavsett om du är hemlös eller jobbar för något av företagen här i downtown, säger Gwen Meyer.

Ändå är det lätt att dra paralleller till Roms fall när man ser Gwen stå böjd över några stackars kronärtskockor där det tidigare reste sig ett ståtligt kontorshus.

Är det inte deprimerande att riva ett 14 våningar högt hus i centrum av en stad för att i stället börja odla grönsaker?

– Visst, det är jättetråkigt att Lafayette Building är borta. Detroit är en av USA:s äldsta städer och när vi river betydelsefull arkitektur så är det hårt. Å andra sidan hade vi inget val. Byggnaden höll på att rasa ihop. I stället för en parkingsplats så har vi nu ett urbant jordbruk som kan inspirera andra. Det är det positiva budskapet, säger Gwen Meyer.

Oavsett nivå eller fält handlar hackning om samma sak: att utnyttja befintlig infrastruktur för andra syften.

Hackerkulturen är dessutom noga med att göra tydlig skillnad mellan »hackers« och »crackers«. »Hackers« är konstruktiva, »crackers« destruktiva. Framför en låst dörr är en hackare mer intresserad av låset än av dörren eftersom detta innebär en begränsning av rörelsefriheten eller tillgången till kunskap, men när låset är forcerat – observera: spårlöst – bryr sig hackaren inte om att gå in.

Det finns inom »urban exploration« ett uttryck som sammanfattar hackerkodexens etos bra: ta aldrig något annat än foton, lämna aldrig något annat än fotspår.

Trots företeelser som »urban exploration« och »parkour«, som handlar om att förflytta sig från en punkt till en annan på ett så snabbt och kontrollerat sätt som möjligt, så är hackning en material- och teknikgren. Det är ingen överraskning att man hittar rötterna på MIT, Massachusetts Institute of Technology, fast kanske inte där man trodde och heller inte när.

När The Tech Model Railroad Club bildades 1947 delades medlemmarna in i två grupper, de på plywoodskivans ovansida som gillade att skulptera landskap och att bygga exakta kopior av lok och vagnar, och de som trivdes bäst på undersidan med kopplingsplintar, lödning och kabeldragning. På ovansidan var den naturtrogna reproduktionen viktigast. På plywoodens undersida, hos Signals and Power Subcommittee som gruppen kallades, härskade idén om den perfekta problemlösningen.

Men det var inte modelljärnvägen som hade lockat den här skaran studenter till MIT i slutet av 50-talet, utan möjligheten att få arbeta med en datamaskin. På MIT fanns en IBM 704, världens första massproducerade datamaskin, vilket på den här tiden betydde 123 stycken sålda under en femårsperiod, men den var reserverad för forskare högt upp i hierarkin och helt utom räckhåll för modellrallarna. På en annan våning däremot – datamaskiner tog upp våningsplan på den här tiden – fanns en mindre dator, TX-0, som Signals and Power Subcommittee kunde få tillgång till om någon ur den högre forskarkasten inte dök upp till sina inbokade tider, vanligtvis under nattpassen. TX-0 hade också en annan och helt oslagbar dragningskraft: man kunde skriva egna program på den.

Ur den här lilla kretsen studenter och forskare på lägre nivåer uppstod ganska snabbt en grundläggande kodex, till en del säkert sprungen ur frustrationen över att akademisk rang styrde tillgången till datorerna, men säkert också för att de betraktade sig som först med att lägga grunden till helt ny kunskap skapad ur ett symbiotiskt gränssnitt mellan maskin och människa: »Tillgång till datorer – och allt annat som kan lära dig något om hur världen fungerar – ska vara obegränsad och total och inte bestämmas av kriterier som examen, ålder, ras eller position.« I uppsättningen ingick också det som har kommit att bli klassiskt, lika ofta hänvisat till som missbrukat: »All information måste vara fri.«

Man utvecklade också ett eget kodspråk, akronymer för det mesta, som rörde den här mycket begränsade världen. Det mesta handlade om praktiska saker runt umgänget med TX-0 men man hade också ett verb som beskrev någonting annat. Som gällde projekt eller konstruktioner som inte hade ett specifikt mål utan som drevs av ren lust. Ordet var »hack«.

Otto von Busch, forskare från HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg, är för närvarande verksam vid institutionen för designstrategi vid prestigefyllda designhögskolan Parsons i New York. Han menar att spåren från MIT fortfarande finns kvar i stora delar av hackerrörelsen.

– Hackaren är fortfarande en nörd och kulturen har ofta tydliga inslag av bisarra, ibland studentikosa tilltag, som man helst ska vara lite insatt i för att kunna uppskatta, säger han.

Redan där kan man se ett problem för hackerrörelsen. För även om aktionerna i sig kan verka harmlösa så finns det i förlängningen ingen som tar ansvar för hur de senare utnyttjas av individer eller system med helt andra motiv.

Otto von Busch, som doktorerade med avhandlingen Fashion-able: Hacktivism and »Engaged Fashion Design«, och tillsammans med Karl Palmås skrev boken »Abstract Hacktivism: The Making of a Hacker Culture«, betonar att hackerrörelsen är en plugin-kultur, inte en dropout-kultur. Det mest intressanta för honom som designteoretiker händer i gränssnitten mellan hackerkulturen och det etablerade samhället.

– Diskussionerna börjar nu också handla om design för »hackability«. Det vill säga hur designar vi för att göra systemen öppnare, möjliga att hacka sig in i? säger han.

Den amerikanska gör-det-själv-evangelisten mister Jalopy menar att det finns betydande incitament för tillverkarna i att tänka på kunden i ett längre perspektiv genom att se produkten som en gemensam innovation och kunden som en medarbetare.

Inbyggt i resonemanget ligger samtidigt en antikonsumism: hellre bygga om än att köpa nytt, och i förlängningen också en hållbarhetsfilosofi. I den mån man konsumerar gör man det för att kunna behålla och förändra, och det kan man inte med en vara som tillverkats för att bara vara utbytbar på kort sikt.

Historiskt har rörelsen varit en meritokrati där akademiska poäng eller social ställning i princip är betydelselösa. Den som skriver snyggast kod eller gör de elegantaste programmen hyllas. Samtidigt har hackern aldrig varit särskilt framgångsrik när det gäller exempelvis musik eftersom kulturella värden inte avgörs lika enkelt som när det gäller att få en instruktion att fungera med tio rader kod i stället för elva.

På senare tid har allt fler grenar av hackerrörelsen skiftat fokus från den digitala till den materiella världen och framför allt har det fysiska hantverket både uppmärksammats och uppvärderats. Här kan man också se parallella skeenden utanför kulturen som hos sociologen Richard Sennett i boken »The Craftsman«, där han kopplar fysiskt arbete med etiska värderingar och driver tesen att hjärnan hela tiden använder information från handen i tankeprocessen. Sennett bygger mycket av sin argumentation på klassiska exempel och citerar både Kant och Diderot och gör ett nummer av att Ludwig Wittgenstein ändrade sin filosofiska inriktning efter att ha byggt ett hus åt sin syster.

Mindre akademisk är Matthew Crawford, politisk filosof som hoppade av en tankesmedja i Washington för att i stället börja reparera motorcyklar. Idén till hans bästsäljare »Shop Class As Soulcraft« fick han när han insåg att skolslöjden hade ersatts av datalektioner, och han menar att vi genom att värdera hantverk och tankearbete så olika håller på att skapa en intellektuell monokultur som bara leder i en riktning: mot ökad okunskap.

Dessa strömningar är heller inte isolerade till böcker och avhandlingar utan får också genomslag i näringslivet. Som när mjukvarujätten Adobe bjuder in Gever Tulley, före detta systemarkitekt som nu driver en skola för barn som bygger på lära-genom-att-göra-pedagogik, för att få programmerarna att släppa musen och i stället grabba tag i en skruvmejsel.

Betoningen på det praktiska inom kulturen blir kanske allra tydligast när man tittar på programmet för Chaos Communication Congress, hackerkongressen som hållits varje år sedan 1984, där projekt och workshops dominerar klart över antalet seminarier.

Om det sedan är ett tecken på att idéerna får allt större genomslag utanför rörelsen eller om det ska tolkas som mognad att Chaos Communication Congress inte längre är värd för det tyska mästerskapet i dyrkning är väl upp till var och en att avgöra.

Fakta | Mer om hacktivism

Matthew Crawford: »Shop Class As Soulcraft«. Lärorik, tankeväckande och mycket underhållande.

Gever Tulley på TED: »Five Dangerous Things You Should Let Your Kids Do«. www.ted.com, sök på
»Gever Tulley«

Make Magazine: Gör-det-själv-bibel i tidskriftsformat som kommer ut i fyra nummer per år. Finns hos de mest välsorterade Pressbyråbutikerna.

Tillverkarna har liksom morfat arbetsrum, vardagsrum, sovplats och medierum. Det är egentligen bara kylskåpet som fattas, men det är nog bara en tidsfråga. Det finns helt enkelt få skäl att kliva upp, vilket osökt får en att tänka på 80-talets topp­modell Linda Evangelista, som i sin ungdom sa att det krävdes en miljon dollar för att få henne att kliva ur sängen. Vilken säng sov hon i?

Beckhams sover (oklart om det är samtidigt dock) i Vi-Spring, Tom Cruise och Katie Holmes i Hästen. Madonna, ­Kylie Minogue och Oprah Winfrey i Savoir (dock inte tillsammans). Savoir är ett nytt tillskott på den svenska marknaden. Ursprungligen tillverkades sängarna exklusivt för hotell Savoy, först 1997 började de säljas på öppna marknaden.

Många producenter aspirerar på att sälja världens dyraste sängar. Vad man kommer fram till beror på vad man jämför med. Ingredienser som guld och ebenholts höjer värdet mer än tagelstråna i Hästen, men säger ganska lite om bekvämligheten. De som satsar på själva liggkomforten räknar gärna antalet timmar det tog att bygga sängen. En Savoir tar 60–120 timmar, en Hästen 140–160 timmar. Det är förstås ett sätt att tala om vilket noggrant hantverk som ligger bakom, men också ett sätt att motivera det höga priset, vi vet alla vad hantverkare kostar.

Vilken säng man sover bäst i är förstås en smaksak. När svenska Testfakta testar sängar i den mer modesta prisklassen 6 000–22 000 kronor vinner Eken, högprofilerade Dux kommer sist. Ikea får låga betyg på bäddmadrassen, men höga på resårbotten, som ju är den tunga investeringen. Lösningen kan vara att plocka ihop en egen kombo, dyr bäddmadrass – billig botten. Genom att undvika miljonsängen ser man ju till att komma ur sängen på morgonen också.

Fakta | Världens dyraste sängar

Några av världens dyraste sängar – som är sängar och inget annat (cirka-priser, de dyrare modellerna, dubbel­säng):

•Magniflex Platina: 500 000 kr
•Savoir Bed: 400 000 kr
•Hästen Vividus: 400 000 kr
•Vi-Spring Monarch: 300 000 kr

Några av världens dyraste sängar – med mer extrema egenskaper:
•Magnetic Floating Bed: 11 mkr
Hänger fritt i luften med hjälp av industrimagneter.

•Jado Style Steel Bed: 4,6 mkr
Täckt av 24 karat guld, med blueray-spelare etc.

•Parnian Furniture Bed: 1,5 mkr
Här är träarbetet i sängramen i fokus, men all it-utrustning ingår förstås.

– Mentalt skrek jag inombords, men jag tänkte att jag måste våga smaka, säger hon.

Cayenne Ekjordh arbetar som hem­förlossningsbarnmorska och erbjuder alltid sina patienter moderkakan för återhämtning. Det var på 1970-talet som hon hörde talas om människor i Kalifornien som åt sin moderkaka efter förlossningen.

Nu har trenden återigen fått ett uppsving, också den här gången i USA. Boomen kan till stor del tillskrivas en kvinna som heter Jodi Selander. Efter att ha lidit av depressioner, fick hon under sin andra graviditet höra av en akupunktör att äta moderkaka efter förlossningen kunde motverka förlossningsdepression. Vid födseln av sin dotter provade hon. Det fungerade så bra att hon efter det gjorde det till sitt uppdrag att sprida ordet.

Jodi Selander grundade 2006 föreningen Placenta Benefits i Las Vegas. Hon ger kurser, säljer kit för att omvandla moderkakan till pillerkapslar och t-shirts med älska moderkakan-budskap, driver placenta­benefits.info och twittrar från kontot ­@placentalady.

Fler har hakat på. Det finns de som till exempel erbjuder servicen att komma hem till nyblivna föräldrar och tillaga moderkaks­middagar.

Moderkakan förekommer inom olika kulturella riter hos människan. Men att det numera delas recept mellan medelklassfamiljer i Brooklyn är ändå något nytt. Faktum är att alla däggdjur äter moder­kakan efter att ha fött sina ungar. Även djur som till vardags är vegetarianer, som till exempel kor.

– Djur har inte ett intellekt där de värderar om den där moderkakan är bra eller inte. Den innehåller hormoner och järn. Det är ju så naturen har tänkt sig. Förmodligen behövs den för att hjälpa kvinnan att återhämta sig, säger Cayenne Ekjordh.

Återhämtning är enligt förespråkarna den största fördelen. Den ska även kunna motverka barnlöshet, depression och andra sjukdomar. Från vetenskapen sida har dock inte några medicinska verkningar kunnat bevisas. Även om tanken på att kalasa på sina egna förlossningsrester kan verka hårresande och av vissa liknas vid kannibalism, så är det inte olagligt på något sätt. Från svenska lasarett är det helt okej att ta med sig sin moderkaka hem om man frågar.

Tips | Tillagningsmetoder

Tre sätt att inmundiga moderkaka:

•Mixa rå tillsammans med rödbetssaft.

•Torka och inkapsla till piller.

•Gör en stuvning tillsammans med grönsaker.

Ja, absolut! Så löd åtminstone det enda svarsalternativet i Expressens webbenkät efter SVT-krönikören Jonas Karlssons verbala överfall på den norska skidkungen under VM i Holmenkollen. 23 000 läsare höll med. Norges Zlatan svarade med en reklamkampanj för djuruppfödning – i bar överkropp med en gris under armen.

2: Vad höll kungen på med i år?

Förlorade förtroende.

3: Hur många liv hade Saab?

Ungefär lika många som euron.

4: Vad var grejen med Veronica Maggio?

Fraseringen, framför allt. Två ord, andning, två ord till. Lade man hennes låtar omlott med exet Oskar Linnros sånger fick man också fram årets playlist – den ultimata skilsmässoskivan.

5: På vilket sätt var 2011 banbrytande?

Att Kina alltmer tog över världen var väl ingen nyhet. Inte heller att USA-imperiet falnade eller att Europa var på konstant dekis. Men att folkliga protester
i arabvärlden faktiskt fick effekter – det var banbrytande.

6: Tog Ola Lindholm kola?

Nej, enligt honom själv. Ja, enligt tingsrätten.

7: Varför trodde en bunt kristdemokrater att Mats Odell stod för den ljusnande framtid?

Därför att ingenting stringent hände i partiet och därför att Mats Odell liknar Gösta Bohman. Ingenting var så lockande i borgerliga kretsar 2011 som en riktig gammelmoderat.

8: Vem regisserade årets bästa svenska film?

Ruben Östlund. Som både skrev och regisserade »Play«.

9: Varför blev barnläkaren frikänd?

Eftersom domstolen inte med säkerhet kunde avgöra hur hög halt av tiopental som fanns i den avlidna flickans blod. Och om det verkligen var den åtalade barn-läkaren som gav sömn-medlet.

10: Vem titulerade sig själv rättfärdighets-riddarstormästare?

Anders Behring Breivik.

11: Vart tog Rick Falkvinge vägen?

Den burduse piratpartigrundaren lämnade efter fem år över parti-ledarskapet till Anna Troberg. Han lade till »politisk evangelist« på sitt visitkort och utsågs till en av världens 100 största tänkare av tidskriften Foreign Policy.

12: Varför kom västmakterna till rebellernas undsättning i Libyen men inte i Syrien?

Det kallas realpolitik och är den skitiga verklighet bortom uppblåsta deklarationer och fina ideal som styr världen. Machiavelli skrev om det redan på 1500-talet.

13: Var Silvias pappa nazist?

Kan vi inte bara vända blad?

14: Hur många procent av USA:s invånare ockuperade Wall Street?

Som mest var det 0,005 procent av befolkningen som protesterade mot bankerna i New York under parollen »Vi är de 99 procenten«.

15: Vem regerade i år?

Angela Merkel.

16: Hur många olika stavningar på Libyens nu avlidne ledare fanns det egentligen?

ABC News räknade till 112 stycken. I Sverige skrev Svenska Dagbladet »Gaddaffi«, DN »Khaddafi«, Aftonbladet »Gaddafi«, Expressen »Khadaffi« och Sveriges Radio »Kadaffi«.

17: Devalverades Nobelpriset i litteratur?

Nja, inte av de internationella reaktionerna att döma. Men alla svenska författare kan ju se sig i stjärnorna efter ett Nobelpris nu.

18: Varför tjatade alla om skilsmässa?

För att en röd bok titulerad »Happy, happy« gjorde skils-mässan till det nya svarta.

19: Varför valde de Håkan Juholt?

Lång historia kort: socialdemokrater på landet var sura på socialdemokrater i Stockholm, Pär Nuder sa nej, alla fick panik, högerfalangen splittrades, alla fick ännu mer panik. För längre svar: fråga Berit Andnor som var valberedningens ordförande och sedan dess inte hörts av.

20: Vem blev årets mest älskade idrottare?

Patrik Sjöberg. Från: kaxig rockstjärneattityd, stöddigt långa ben och arrogant som en prinsessa från Monaco. Till: de utsatta barnens beskyddare och modig som en Bamse med dunderhonung.

21: Vad var det vildaste en politisk vilde gjorde i år?

Stundtals var det ju svårt att veta om före detta sverigedemokraten William Petzäll fanns på riktigt eller inte. Och onekligen verkar han ha levt rätt vilt under året. Men ska sanningen fram så var det nog tidigare moderaten Anne-Marie Pålsson som i en bok drämde till Reinfeldt så det gjorde ont på riktigt.

22: Vem var det som hade lånat ut alla pengar till de skuldtyngda länderna?

I Europa lånade man av varandra. (Den strategin visade sig funka sådär.) I USA lånade man av Kina. (Heja kommunismen!)

23: »Jägarna« fick sin del två. Men vilken annan omtalad svensk uppföljare slog besökarrekord och nådde kritikernas bottennivå?

Nej, fel! Inte »Göta kanal«. Men däremot »Änglagård – tredje gången gillt.«

24: Vad betydde egentligen Anders Borgs vädermetaforer?

Att ekonomin inte går att styra, knappt ens påverka. Att vi är en liten ö i det stormande hav som behöver bra meteorologer och höga skyddsvallar och sedan får härda ut. Och sätta vår lit till en hästsvans som många moderater hoppas ska bli statsminister.

25: Okej, det här med bonusar – vad säger vi om det?

Kul debattämne men knappast något gemene man blir rik på.

26: Vilken stad skulle man inte nätverka i?

Södertälje.

27: Hur löste regeringen vinterns tågkaos?

Genom att utse SJ-ordföranden Ulf Adelsohn till syndabock. Vilket var två flugor i en smäll då Fredrik Reinfeldt länge har försökt hitta ett användningsområde för den gamle moderatledaren.

28: Vilka var egentligen apflickorna?

Det vet vi fortfarande inte riktigt. Men genom Lisa Aschans hyllade debutfilm fick vi en brutal glimt av tonårsflickors hierarkiska, hårda och hemliga värld.

29: Vilken var årets kvällstidningsrubrik?

»Storförlust trots psykchockskrigsattacken« i Sportbladet efter Skellefteås 5–2-vinst över Timrå.

30: Vad gjorde Maria Wetterstrand under året?

Twitterflirtade med timbroiten Johan Norberg.

31: Vad hände med den afrikanska staden Juba?

Plötsligt blev den huvudstad när Sydsudan utropades som självständig nation den 9 juli.

32: Vem var hjälten som tog herrlandslaget till fotbolls-EM?

David Weinefelt, 15 år och bollkalle. Det var han som låg bakom den blixtsnabba spelvändningen som resulterade i det avgörande 3–2-målet mot Holland.

33: Vem var Hagströmer, vem var Qviberg?

Hagströmer var han som läspade, Qviberg var han som inte trodde kvinnor var kompetenta. Deras skilsmässa när HQ Bank kraschade var näringslivets blodigaste.

34: Hur länge var Marcus Birro partiledarkandidat för kristdemokraterna?

I ungefär 923 minuter, eller lite drygt 15 timmar.

35: Varför blev Lars von Trier utkastad från Cannesfestivalen?

Han skämtade om judar och sa att han sympatiserade med Hitler »lite grann« på presskonferensen för filmen »Melancholia«. Demonregissören skyllde efteråt på dansk humor och dålig engelska.

36: Vad gjorde egentligen Fredrik Reinfeldt under året?

Bra fråga. Ledde en minoritets-regering med allt färre ärenden på agendan. Åkte först på däng av oppositionen, hade sedan ingen opposition alls. Vilade. Viktigast i hans verksamhet var, att döma av hans egna uttalanden, som vanligt besöken i verkligheten.

37: Vem sa ja till livet?

Liv Strömqvist. Fast hon sa nej till mycket annat i sin ABC-bok i serieformat »Ja till Liv«. Framför allt för-klarade hon världen. Som varför alla TV4-hallåor blir ihop med Niklas Strömstedt, varför Kaj Pollack skrattar med fittan och varför Göring är en mer omtänksam date än Goebbels.

38: Varför sa Annie Lööf att hon gillar Margaret Thatcher?

För att hon inte tyckte att det var relevant att ta in i bedömningen det där med att Thatcher faktiskt stöttade Pinochet. Och för att Lööf är 80-talist.

39: Och hur många resor till verkligheten gjorde då statsministern?

27 stycken.

40: Det här med euro, var det verkligen en så bra idé?

Nej, kanske inte det, men vi har ju fred i Europa, eller hur? Än så länge.

41: Varför fick ett av världens snabbast växande företag 100 miljoner av svenska staten?

För att centerpartiet har en fantastisk historia av industristöd. Eller kanske för att Luleås lobbyister tänkte sig att den norrländska kylan skulle brytas om det sociala Facebooks servrar hamnade i staden.

42: Vilken historisk händelse tog moderaterna inte på sig ansvar för?

Arbetslösheten 2006–2011.

43: Varför kom ingen ny säsong av »Mad Men«?

För att upphovsmannen, Matthew Weiner, inte ville släppa in fler reklampauser i reklamserien. (Men snart kommer säsong fem!)

44: Vad handlade News of the World-skandalen om nu igen?

Det beror på vem du frågar. Det invecklade svaret är väl: lögner, olaglig avlyssning, kändisskvaller, systemfel och girighet. Det korta svaret: dålig journalistik.

45: När blev Gustav Fridolin liberal?

18 januari 2011. Då målade det gröna underbarnet på DN Debatt upp en bild av Karl Staaff som politisk förebild och miljöpartiet som framtidens folkrörelse. Fridolin har ännu inte sagt om han har för avsikt att sluta sina dagar som Staaff. Alltså som en ljugande och fifflande stats-minister. Fortsättning följer.

46: När blev mannen onödig?

När motståndsgruppen »Moderat-männen« inte ens lyckades samla ihop sig till en demonstration mot Turteaterns »Scum-manifestet«.

47: Hur stor kan en bostads-bubbla bli innan den spricker?

Om detta tvista ekonomer. Vissa pratar såpbubblor, andra tänker mer ozonlager. Men man kan väl säga så här: nålsticket är inte långt borta.

48: Vilken var årets mest skruvade debatt?

Svår fråga, men den mellan bloggarna Isabella Löwengrip aka Blondinbella och Quetzala Blanco om hur mycket ångest man ska ha tillåtelse att visa offentligt var ju rätt märklig.

49: Fick Natalie Portman en Oscar för att hon ångest-onanerade?

Det kan ha varit så. Självskadebeteende, onani, lesbiskt sex och arrogant man har länge varit framgångsrika ingredienser för att sälja en historia.

50: Vilken gammaldags singel passade bäst som soundtrack till kravallerna i England?

»Anarchy in the UK« med Sex Pistols som A-sida. »Shoplifters of the World Unite« med The Smiths som B-sida.

51: Vilka spelade huvud-rollerna i den grekiska tragedin?

De grekiska medborgare som i skepnad av Oidipus kom hem till staten och upptäckte att de dödat sin pappa (slutat betala skatt) och gift sig med sin mamma (fortsatt strunta i skatten).

52: Hur var egentligen Zlatans självbiografi?

Som Askungen, fast utan sko och prins.

53: Vad var det mest sorgliga i hela Julian Assange-historien?

Antagligen inte smutskastningen av det svenska rättssystemet, utan den kollektiva suck som hördes när den fria vänstern upp-täckte att det som framstått som en strålande ljusglimt i un-der-gångens tid visade sig vara ett svart hål av konspirationsteorier.

54: Exakt när blev Slussen en riksangelägenhet?

När Benny Andersson klev in på scenen.

55: Varför lyssnade inte riksbanksdirektionen på Lars E O Svensson?

För att han ritade konstiga kurvor på mötena som inte alls stämde överens med riksbankschefens Stefan Ingves magkänsla.

56: Vilken var årets bästa bok?

»Grand final i skojarbranschen«. Den som trodde att Kerstin Ekman var en trygg, gråhårig berättare med förutsägbart goda historier fick tji. Hon är nämligen en nyskapande, småelak, glammig och briljant författare, som vägrar inrätta sig i en genre.

57: Vad hette årets hjälte i fotbollslandslaget?

Marie Hammarström, som gjorde 2–1-målet i VM-brons-matchen mot Frankrike.

58: Minns någon vad den socialdemokratiska kriskommissionen kom fram till?

Nej. Men visst hade den några skrivningar om att det vore bra om partiet kunde enas?

59: Hur kunde koldioxidutsläppen öka mer än någonsin?

Fråga Carl Bildt. Han kan det mesta.

60: Vad ska man säga om Vladimir Putin?

Att han till sist åtminstone insåg att det inte var någon idé att leka kurragömma på premiärminister-rummet längre. Omvärlden hade genomskådat historiens mest genomskinliga skenmanöver och Putin erkände: Ja, jag tänker bli president en tredje mandatperiod också.

61: Hur snabbt simmade Therese Alshammar?

24,14 sekunder tog det för divan från Solna att simma hem VM-guldet på 50 meter frisim i somras. Det är 2 meter i sekunden eller 7,5 kilometer i timmen. Eller enklare uttryckt: ett bragdguld.

62: Fick sverigedemokraterna något inflytande över politiken?

Ja. Men inte så mycket i riks-dagen som i den offentliga debatten.

63: Förutom mutor, vad bestod Göteborgs-andan av?

Två delar Göran Johansson och en del Ingvar Oldsberg. Och så Lisebergskaninen som drink-paraply.

64: Vad fick den svenska kronan att gå från skvalpvaluta till den nya schweizerfrancen?

Rädda kapitalister som hellre fick noll realränta på sitt kapital i Sverige än köpte statspapper från Sydeuropa som dagen efter riskerade att vara dass-papper.

65: Hur gick det med den arabiska våren?

Tunisiens diktator Zine El Abidine Ben Ali kastades ut och flydde till Saudiarabien, Egyptens Hosni Mubarak störtades och åtalades för brott mot sin egen befolkning, Libyens Muammar Khadaffi jagades in i ett rör och sköts ihjäl av rebellerna. Sedan blev det höst.

66: Vad lärde vi oss av skoldebatten?

Att det alltid finns mer än ett svar på en fråga.

67: Vem fick Christine Lagarde städa upp efter?

Dominique Strauss-Kahn. Den tidigare franska finansministern Lagarde tog över på Internationella valutafonden, IMF, efter att DSK gett sig på en hotellstäderska.

68: Vilken ö lärde vi känna under året?

Utøya.

69: Vilken var årets bästa låt?

PJ Harveys »Let England Shake«.

70: Vill äldreminister Maria Larsson vårdas av Carema Care?

Den frågan fick aldrig något riktigt svar. När Maria Larsson svarade på om hon skulle vilja placera sina egna föräldrar på något av Caremas hårt kritiserade äldreboenden sa hon: »Jag skulle vilja titta på och besöka boendet först.« Vår stilla reflektion: Är det inte just det som man ska ha kontroll-instanser till?

71: Var Håkan Juholt mytoman?

Bra fråga. Vi tänkte ställa den till honom, men litar inte riktigt på svaret.

72: Skulle inte jorden ha gått under 11-11-11?

Domedagsprofeterna var lite överilade, rätt datum ska – enligt mayaindianernas gamla kalender – vara den 21 december 2012. Klockan 11.11. Därav misstaget.

73: Vad krävdes för att bli en republikansk presidentkandidat?

Åsikter strax höger om Djingis khan och helst en komprometterande bakgrund.

74: Varför lyckades ingen komma åt Anders Borg?

Bra fråga. Särskilt forskarna undrar. I år brydde han sig inte ens om dem.

75: Vem var »en Rimbaud med Marshall-förstärkare«?

Patti Smith, enligt juryns motivering till årets Polarpris.

76: Hur många dagar satt journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson häktade i Etiopien?

De greps den 1 juli och har vid den här tidningens utgivning suttit häktade i 165 dagar.

77: Vilket lands socialdemokratiska parti imploderade faktiskt totalt?

Israels. Efter att försvarsminister Ehud Barak lämnade sossarna och startade ett eget parti tillsammans med sina ministerkollegor.

78: Varför blev vi rädda för dvärgbandmasken?

Det var rävarnas fel. Eller rättare sagt mårdhundarnas, som var de som tog hit parasiten. Men kanske ska man ändå skylla på sorkarna, som var de som åt mårdhundarnas avföring och sedan lät sig bli uppätna av rävarna. Hur som helst djurens fel.

79: Vilket var årets roligaste bröllop?

»Bridesmaids«.

80: Kunde man likna Sannfinländarna med sverigedemokrater?

Jodå. De är båda kritiska mot in-vandring, islam och EU, och har företrädare som vältaligt kan framföra sina budskap. Båda partier har också medlemmar som uttrycker åsikter om att de finländska torgen är fulla av negergubbar och att muslimer är det värsta hotet någonsin mot Sverige. Skillnaden är att Sann-finländarna är populära. I årets val fick de bara en dryg procentenhet färre röster än det största partiet.

81: Vad betydde det att göra en Victor Muller?

Drivas av optimism till den grad att det övergår i självskade-beteende.

82: Vem blev Danmarks första kvinnliga statsminister?

Socialdemokraten Helle Thorning-Schmidt. I folkmun kallad »Gucci-Helle«.

83: Hittade Lundin någon olja i Ogaden?

Fråga Carl Bildt. Han kan ju det mesta.

84: Var alla kvinnor pedofiler?

Nej, men ett litet gäng kvinnor med förkärlek för barnporr avslöjades i Dalarna.

85: Förändrade verkligen Steve Jobs världen?

Nej, det kan man nog inte säga. Men han gjorde fina datorer, stora som små.

86: Varför pratade alla om Pär Nuder?

För att han var 2011 års Margot Wallström.

87: Ljög Knausgård?

Nej. Karl Ove Knausgård skriver romaner och en roman kan inte ljuga eftersom den inte utger sig för att säga sanningen.

88: Blev Amanda Svensson mer känd än sin pappa?

Ja, definitivt. Nuförtiden är det journalisten Per Svensson som är släkt med författaren Amanda Svensson, inte tvärtom.

89: Vari låg logiken att åtstramningströtta spanjorer röstade fram en konservativ regering som ville strama åt ännu mer?

Teoretisk fråga som kräver existentiellt svar. Kanske är människan inte rationell, ändå.

90: Vad var det med 40-talister och träd?

Medelst skägg och trubadursång skulle de skydda vännerna från växtriket ifrån skogshuggartokiga och giftinplanterande 60-talister.

91: Vem sörjde Harry Potter?

Filmbranschen. Efter att ha delat upp den sista boken i två filmer gick det inte att dra ut på merförsäljningen längre. Den mest inkomstbringande filmsviten någonsin kom till slut till sitt slut.

92: Var 2011 ungefär som 1932?

Pessimisterna betraktar ju saken så, ja. Högerextremism, ekonomisk kris, sociala klyftor, nationalistisk frustration. Ännu oklart om det är ett realistiskt sätt att se på saken.

93: Varför skrev Syriens revolutionärer sina budskap på baksidan av banderollerna?

För att kunna lägga upp demonstrationerna på internet utan att visa sina ansikten.

94: Varför August-belönades Tomas Bannerhed för »Korparna«?

För att hans sorgliga skildring av ett närtida bondelandskap på dekis var mycket samtida. Samt för att fågelskådning var trendigt.

95: Var det så att Carl Bildt ljög?

Ja. I oktober sa han i »Skavlan« att Lundin inte gjorde affärer i Etiopien under den tid han satt i företagets styrelse. Sveriges Radio avslöjade det snart som en bluff – styrelsen gjorde bland annat under Bildts tid en studie för att etablera sig i Etiopien. Bildt ändrade sedan sin version och sa till Expressen att man diskuterat Etiopien när han satt i styrelsen.

96: Hade William fått sin Kate om han inte hade varit prins av Storbritannien?

Forskarna är oeniga.

97: Vad var roligast med Håkan Juholt?

Att han trodde att han tjänade på att vara i konstant sms-kontakt med Expressens reporter Niklas Svensson. Pressekreterare? Nixpix!

98: Hur kunde AIK slå ut HV71?

Gud övergav segermaskinen från bibelbältet.

99: Vad mer än historierevisionism höll Sofia Arkelsten på med under året?

Puh! Den här kräver verkligen betänketid. Eh … jo … nä … Modera-ternas partisekreterare gjorde inte så mycket mer.

100: Hur många svenskar fick egentligen matkassar levererade hem till dörren?

Åtminstone det fåtal personer på Handelns Utredningsinstitut som utsåg matkassen till årets julklapp.

101: Efter Libyeninsatsen, nu måste man väl ändå kunna sälja Jas 39 Gripen?

Ja, uppenbarligen. Frågan är bara hur mycket klockor, choklad och ost vi måste kompensationsköpa av Schweiz.

102: Vad var konstigast med Laleh?

Att hon gjorde den tveklöst bästa coverinspelningen i »Så mycket bättre«. Vem hade trott att flumsångerskan skulle få till en briljant version av Eva Dahlgrens »Ängeln i rummet«.

103: Hur var konjunkturen för privati-seringar?

Helt okej. Medierna drog på rejält med skandaler och problem, men de politiska alternativ som föreslog andra lösningar än dagens ansågs inte trovärdiga.

104: Vann rätt bror partiledarstriden i Labour?

Antagligen inte. Men »Red Ed« hade fackföreningarna på sin sida och spelade upp ett svek-drama av bibliska dimensioner mot David. Akt två kommer bli kul.

105: Vad är Italien utan Silvio Berlusconi?

Som matlagningsprogrammen utan Per Moberg.

106: Kan vi enas om att 2011 inte var kärnkraftens år?

Ja, men säg inget till Jan Björklund. Fakta som Fukushima, tyska folkets motstånd och en dammsugare i reaktorn i Ringhals har utbildningsministern mycket svårt att plugga in.

107: Hur smarta var börsrobotarna?

Smartare än finansmarknadsminister Peter Norman.

108: Vad krävdes för att en SNS-rapport skulle bli läst?

Att den yppade möjligheten att man kunde föra fram ett uns kritik från vänster. Och att den samlade näringslivsmaffian sedan gick i taket över detta påstående.

109: Vad bytte Kairos tunnelbanestation »Mubarak« namn till?

På röda linjen, efter nationalhjältarna Orabi, Nasser och Sadat, ligger numera stationen »Martyrerna från 25 januari-revolutionen«.

110: Okej, menar ni verkligen att regeringen inte kom på några nya idéer 2011?

Ja. (Men de tillsatte en kommission som ska göra det.)

111: Vad är sannolikheten för att Victorias bebis visar sig vara två?

Möjligheten för tvillingar är delvis genetiskt betingad, delvis beroende av andra omständigheter. Det finns ett visst samband mellan kvinnans ålder och tvillingar, liksom ett samband mellan provrörsbefruktning och tvillingar. Vad detta säger om Victoria och Daniel är dock höljt i kungligt dunkel. En populär, men obekräftad, förklaring till det som ansågs vara en ovanligt stor gravidmage är att hovet helt enkelt bluffat om vilken vecka kronprinsessan är i.

– Ni fick ju dra ut på tiden, det är inte rättvist!

– Ja, men ni fick ju dagisfrågor, svarar Emma Milder Borg, som lugnt sitter kvar vid bordet där sju personer uppdelade i tre lag har samlats runt Trivial Pursuits spelplan, pepparkakor och glögg.

– Men vinn på fusk ni, säger Joakim Lindén.

– Jag har inget att skämmas för, kontrar Jonas Hullegard.

Stämningen lugnar sig. Senare handlar en fråga om varför vinnaren i maraton under de olympiska spelen 1904 diskades.

– Han tog en genväg? föreslår Hampus Lindqvist.

Svaret meddelas: han liftade med sin manager.

Emma är känd för sin vinnarskalle, men hon håller tillbaka en aning inför de relativt nya bekantskaperna. Anton, Joakim, Hampus och Jonas är också de frekventa sällskapsspelare. Så sent som för ett par dagar sedan avslutade de en utekväll med ett parti Med andra ord.

– I Trivial Pursuit och andra frågespel får man användning av sin allmänbildning och all annan fakta man lyckats komma ihåg. Och man får nytta av onödiga kunskaper som är totalt meningslösa, som att fotbolls VM -94 hölls i USA, säger Jonas.

Frågesport har varit en trend de senaste 30 åren och fascinationen fortsätter. Det räcker med att fördjupa sig i »På spåret«-vurmen eller tittarsiffrorna för det dagligt sända »Vem vet mest?« på SVT för att inse det.

För 30 år sedan kom Trivial Pursuit, en modern klassiker och en viktig punkt i sällskapsspelens historia. Sedan dess har det amerikanska spelföretaget Hasbro lanserat ett otal varianter på TP för att fortsätta hålla sig på toppen. I år har de valt att gå tillbaka till grundkonceptet och gav för ett par månader sedan ut det ursprungliga spelet, men med uppdaterade frågor. Ett smart grepp i rådande retrovänliga tider. I USA och Storbritannien har Monopol och Risk kommit ut i nyutgåvor som de såg ut på 30-talet, i träaskar och allt.

Spelens högtid är vintern. Då sker 80 procent av sällskapsspelens försäljning. Vi samlas i mörkret kring bordet, spelplanen och värmeljusen.

Så var det också i december år 1979, när kanadensarna Chris Haney och Scott Abbott satt och spelade ett parti scrabble. ­Haney arbetade vid tillfället som bildredaktör på the Montreol Gazette och Abbot var sportjournalist på Canadian Press.

Där och då kom de båda journalisterna på en egen spelidé. De första pusselbitarna lades för Trivial Pursuit. Spelkonstruktörerna, som snabbt fick anslutning av Chris bror John, satsade alla sina besparingar och till en början såldes vartenda spel med förlust. Abbot och bröderna Chaney försökte samla in pengar till lanseringen genom att erbjuda vänner och kollegor andelar i bolaget. Många sa nej – något de ångrade bittert i efterhand. För till slut fick ett stort leksaksföretag nys om dem och köpte rättigheterna att marknadsföra och publicera spelet.

Fem år senare hade TP sålt i 20 miljoner exemplar. I dag ligger siffran på 100 miljoner, spelet har översatts till drygt 20 språk och finns i över 30 länder. En otrolig framgångssaga som också skildrats i dokumentären »A Million to One – Trivial Pursuit« av Susan Ferrier. Hon var en av dem som i ett tidigt skede gick in med en summa pengar och blev tusenfalt belönad.

Människan har i princip alltid spelat spel. Det började redan på Afrikas slätter för hundra tusen år sedan, när vi försökte förutspå framtiden. Våra förfäder kastade föremål och beroende på hur de ordnade sig på marken berättade de huruvida det skulle komma regn eller om jaktlyckan skulle bestå.

Schamanernas religiösa och magiska ­ritualer utvecklades till att människor slog vad om hur föremålen skulle falla – hasardspelen föddes.

Journalisten och historikern Björn Höglund skildrar i sin bok »Alla spelar spel« ett antal sällskapsspel som lika gärna hade kunnat uppfinnas i dag men som har flera tusen år på nacken. Ett av de populäraste spelen i Egypten var kapplöpningsspelet Senet som bland annat hittats i Tutankhamuns grav.

Det indiska spelet Pachsi som speglade den buddistiska världsbilden är föregångaren till Fia med knuff.

Vissa spel kom till för att uppmärksamma människor på de religiösa lärorna, medan exempelvis schack (Indien på 500-talet) användes för att drilla i militär taktik och strategi.

På 1700-talet spred sig spelandet till en bredare allmänhet. Industrialismen gav möjlighet för massproduktion, och den växande och köpkraftiga medelklassen var en viktig målgrupp.

Nästa genombrott kom vid mitten av 1900-talet. Efter krisåren fanns en ny optimism och det stora fokuset låg på familjen. Nu kunde trenderna spridas snabbare tack vare medierna och de unga kom att bli en köpstark målgrupp. USA:s populärkultur var förebilden. Många tv-program omvandlades snabbt till sällskapsspel.

I Sverige skulle folkhemsdrömmarna gå i uppfyllelse. Samhällets framåtskridande avspeglades tydligt i sällskapsspelen. ­Moderniseringen av lägenheterna, med kylskåp, centralvärme, vattenklosetter och radiogrammofon, följde med i spelet »Sätta bo«. Där handlade det om att samla ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna köpa ett hus och fylla det med innehåll som tydligt markerade ekonomisk framgång. Tre veckors lagstadgad semester och förkortad arbetsvecka under 1950-talet, gav svenskarna mer fritid. De nya spelen hade namn som Bilcamping och Medelhavs-resan.

Spelexperten Dan Glimne menar att vi kan lära mycket om vår samtid från spelen.

– De har sociala och politiska dimensioner. Litteraturhistorien är självklar för människor att känna till. Spelhistorien speglar samhället lika mycket, men den kunskapen har inte folk. Det tycker jag är synd, säger han.

Men varför spelar människan ständigt spel? Driften finns helt enkelt i våra gener. Den naturliga instinkten kan märkas hos alla däggdjur, förklarar Ioannis Tsoukalas, socialantropolog på Stockholms universitet. Ungarnas lek och tävlan om vem som är starkast, de vuxna djurens kamp om mat och sexuella partners.

Viljan till spel och tävling har sociologiska och psykologiska aspekter.

– I mötet med andra uppstår en sorts tävling och förhandlingar av olika slag. Vi väljer hur vi ska presentera oss i ett visst sammanhang, döljer vissa saker och visar upp andra för att få ut det mesta av mötena. Om man accepterar den teorin så förstår man att mycket i vårt liv har spelmomentet i sig, säger Ioannis Tsoukalas.

En psykologisk förklaringsmodell till spelandets ständiga närvaro är att människan får utlopp för aggressivitet, svartsjuka och tävlingslusta, fast under kontrollerade former. Sällskapsspelandet blir en reningsprocess, eller en katarsis, som de gamla grekerna sa.

– Man kan säga att hela livet är ett spel, sammanfattar Ioannis Tsoukalas.

Häri går det att spåra orsaken till att vi vill briljera över våra vänner. Kunskap är som bekant en statusmarkör, vilket kan vara en av förklaringarna till att Trivial Pursuit blivit en sådan succé. Besserwisser-mentaliteten blev också skickligt uppfångad av dansken Jesper Bülow som med hjälp av det amerikanska spelföretaget Mattel lanserade frågesportspelet Bezzer­wizzer 2008. Det blev utsett till »Årets vuxenspel« året efter av Sveriges Leksakshandlares riksförbund.

I år har Popkult lanserats, beskrivet som »ett Trivial Pursuit med bara de rosa frågorna«. Här finns de nördigaste av de nördiga populärkulturella frågorna. Alexander Kandiloros, som ligger bakom Popkult, insåg att han och vännerna spelade alltmer och upplevde att det var ett fint sätt att umgås. Men att han ville skapa en egen variant.

Och visst verkar det som om spelkvällarna har kommit tillbaka. Inte bara för att det är vinter och kallt, utan också som ett tecken i en tid där det signalerar status att slänga ut tv:n till förmån för radion. En oberoende undersökning på uppdrag av spelföretaget Alga bekräftar bilden; nästan 70 procent av 20–29-åringarna spelar sällskapsspel med sina vänner. Till den ­åldersgruppen hör också spelarna för kvällen.

De har druckit upp glöggen, samlat ihop plupparna och kommer till samma slutsats.

– Jag tror att sällskapsspelen har fått en revival, eller så är det vi som har fyllt 25 år som har fått det, säger det vinnande lagets Anton.

– Ja, men jag spelar ändå bara de gamla vanliga, säger Joakim, den något missnöjda förloraren. Som ändå var nära.

Två av de tre lagen lyckades fylla tårtorna, det var bara kapplöpningen mot mitten som skiljde dem åt.

När Emma Milder Borg kommer hem lägger hon upp en bild av sin fullbordade plupptårta på Facebook, och gottar sig i vinsten. Hon får genast en inbjudan till revansch-match.

Fakta | Julefrid är speletid

De tio bästa sällskapsspelen enligt Fokus. Förutom Trivial Pursuit.

•Kort. Kan varieras i all oändlighet och anpassas till spelarnas mognads- eller begåvningsnivå. Säkra kort: plump, poker, skitgubbe, apa och president, bridge.

• Alfapet. Det heter ju Scrabble numera men det låter så töntigt och Wordfeud i all ära – i sällskapsspel sitter man tillsammans och klurar ord. Tips för julfriden: låt generositet och snabbhet gå före strategi och optimering

•Jenga. Kul men plågsamt nervdrama i plockepinn-form fast med lite större klossar som formar ett torn som blir högre och rangligare för varje varv.

•Bräde. Spelet som hittades i regalskeppet Vasa, och som sägs ha givit upphov till uttryck som »jag blev brädad av någon« och »att komma på kant med någon«. Spelas på backgammon-bräde, men är roligare och mer taktiskt avancerat.

•Risk. Slå tärningar, flytta arméer och bli osams med dina vänner i ­kampen om världsherravälde. Klassiskt strategispel för den krigiskt lagde.

•Tabu. På tid beskriva så många ord som möjligt för dina lagkamrater. Kruxet är att de mest självklara beskrivningarna är tabu.

•Yatzy. Enkelt och genialt tärningsspel som är fullt uthärdligt även om medspelarna är minderåriga med begränsad intellektuell kapacitet. Lär alla barn att räkna plus och gånger – åtminstone 1–6. Dessutom minimalt med utrustning.

•Rappakalja. Vansinnigt spel där det gäller att veta eller gissa betydelsen av ett svårt ord, samtidigt som man hittar på en felaktig betydelse att lura på medspelarna. Ordbajsarfest och prestigeparad.

•Monopol. Det finns en anledning till att Mono­pol är det mest sålda sällskapsspelet genom åren. Intresset för handel och uthyrning med
tomter och fastigheter har knappast dalat.

•Pictionary. Utlopp för konstnärs­ambitionerna samtidigt som ­associationsförmågan testas till fullo. Allt under tidspress.

Det är då det känns att det är semester!

De senaste åren har många utarbetade resenärer undvikit liknande situationer genom att välja all inclusive. Klart och betalt i förväg.

Men nu är bekvämlighetsresandet på nedgång och vi är redo att ta kontakt med lokalbefolkningen, känna på språkförbistring och uppleva att vi faktiskt befinner oss i en främmande miljö.

Charterföretaget Apollo har gjort en undersökning som visar att intresset för all inclusive minskar bland deras resenärer och antalet bokade resor har gått ned med närmare 30 procent sedan förra året.

Själva tror de att trenden att söka äventyr och aktiviteter på ledigheten, liksom ett växande intresse för att ta del av genuin kultur, förklarar siffrorna.

All inclusive står för trygghet, enligt Kristina Zampoukos som är turismforskare vid Etour, Mittuniversitetet:

– Dels har man kontroll över sin ekonomi, man behöver inte ens ta med sig sin plånbok. Dels handlar det om den personliga säkerheten, i vissa länder upplever resenärer att det är tryggare att leva i avskildhet från lokalbefolkningen.

Kristina Zampoukos säger att resetrender ständigt går upp och ned och att man väljer olika typer av resor för olika sammanhang. Har man småbarn och farfar på släptåg kan det vara skönt att slippa tjafsa om restaurang och prisnivå.

– Publiciteten för all inclusive har varit negativ, det kan ha haft effekt. När vi blir medvetna om etiken hos en produkt börjar moralen vakna.

Apollo tror mer på äventyrliga drömmar. Resenärerna vill klappa fina gatuhundar och göra egna restaurangfynd.

Oavsett orsak leder det till friktion som del av resandet. Det är svårare att förutse den totala budgeten och det finns risk för både prutande och försenade bussar. Sådant som ger goda historier vid hemkomst och som blir njutbara minnen när frustrationen väl har lagt sig.

Fakta | Semestertrender som försvunnit

1. Familjetältet. Lagstadgad semester och tältet i bakluckan, fyra i baksätet och tre fram, och så ut i det svenska 1950-talet.

2. Social turism. Husmorssemester och sommarkollo för utsatta barn stort på 1960-talet.

3. Tågluffen. Kryssning med Interrail genom Europa var obligatorisk vuxen-blivande-ritual under 1970- och 80-talen.