Men i Danmark är det knappast någon som oroar sig för sjukdomen. Ingen debatt, inga hetsiga diskussioner.

Danmark är det nordiska land som har drabbast mildast av svininfluensan, men redan innan något av de nordiska länderna sett en ökning av antalet fall hade vårt södra grannland en mer avslappnad inställning till sjukdomen.

Vid midsommar beslutade Sverige om massvaccination, och beställde 18 miljoner vaccindoser från företaget Glaxo Smith Kline. Samtidigt sa danska myndigheter att den nya influensan inte är värre än den vanliga säsongsinfluensan.

Varken friska barn eller friska gravida massvaccineras i Danmark.

– Vi står fast vid att den nya influensan inte är farlig för personer som inte tillhör någon medicinsk riskgrupp, säger Steffen Glismann, överläkare på danska Statens Serum Institut.

Han beräknar att Danmark just nu befinner sig i mitten av epidemin, men bedömer att det inte finns skäl till oro.

En jämförelse med grannlandet Norge visar på stora kontraster.

Norge är ett av de länder i Europa där svininfluensan slagit både först, snabbast och hårdast.

Enligt myndigheternas uppskattningar så kan närmare 700 000 norrmän ha insjuknat. 23 norrmän har avlidit i sviterna av sjukdomen.

Trots det anser Björn-Inge Larsen, chef på norska Helsedirektoratet, att läget i landet varit relativt lugnt och utan folklig panik.

Kritiken mot att Norge i början låg ett par dagar efter Sverige med vaccinationsprogrammet har nu lagt sig. I dag har Sverige och Norge vaccinerat ungefär lika stor andel av befolkningen – omkring 35 procent.

Sjukdomen har slagit ojämnt även inom Norges gränser.

Efter en topp för tre veckor sedan sjönk både antalet sjuka med influensaliknande symptom och antalet verifierade fall. Främst berodde det på en kraftig minskning i landets södra delar, för i landets mellersta och norra delar fortsatte kurvan att peka uppåt.

Upptäckta mutationer i viruset har fått de norska myndigheterna att inskärpa vikten av att sjuka med influensasymptom tar det numera receptfria virushämmande läkemedlet Tamiflu inom 48 timmar från insjuknandet.

Varför just Norge drabbats så hårt är det i dag ingen som vet, men flera bedömare talar om att förklaringen troligen stavas slumpen.

I Finland har debatten liknat den svenska, men landet kan snart komma att friskförklaras. Den värsta delen av epidemin rapporteras nu vara över.

Antalet bekräftade fall av influensa är 5 018 stycken, och de har inte längre ökat under de två senaste veckorna, enligt forskningsprofessor Petri Ruutu på Institutet för hälsa och välfärd, THL.

Ändå övervägs massvaccination. Till skillnad från övriga nordiska länder så har Finland ännu inte sagt vare sig ja eller nej till vaccination av hela befolkningen. Besked väntas komma i dagarna, och om det blir ett ja så beräknas vaccinationer av friska vuxna kunna sätta i gång efter årsskiftet.

Just nu vaccineras medicinska riskgrupper och barn. Finland har fått och distribuerat dryga en miljon av totalt 5,3 miljoner beställda vaccindoser.

I tisdags konstaterade professor Johan Giesecke vid den europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC att Sverige ännu inte nått sin influensatopp. Mellan 180 000 och 460 000 personer i landet kan ha haft influensan sedan vecka 38.

Smittspridningen påverkas av vaccinering först när halva befolkningen i ett land blivit vaccinerad och därmed kan det dröja ännu ett tag innan effekten av det rekordstora svenska vaccinationsprogrammet syns i sjukdomsstatistiken.

Likheterna med en desperat pundare i behov av en fix är slående.

Nu rapporterar Expressen om de vilda bråken om vaccin. Det är ingen vacker skildring av den mänskliga naturen. Vakter kallas in för att hålla koll på pöbeln, vaccin stjäls från Kyrkans hus i Luleå, och vårdpersonal hotas med fraser som ”vi vet var du bor”.

Rädslan för Svinet gör uppenbarligen att vi beter oss som riktiga svin.

En gammal man tar sig för bröstet. Han säger att han har svårt att andas, undrar om han möjligtvis kan få gå före i kön. Svaret kommer snabbt, nästan snäsigt: här får ingen, det vill säga ingen, smita före. Mannen sätter sig ner igen.

Längst in i vårdcentralens innanmäte blandas nya doser. Ett litet rum, två stolar för att kunna jobba parallellt. De första dagarna när sköterskorna berättade utförligt om vaccinet för varje patient känns fjärran, nu är det löpande band som gäller. Nålen i armen, tryck, plåster och så »Nästa!«.

Bilden av kaos och hysteri har genomsyrat den senaste veckans vaccinationsskildringar. Men det finns en annan bild.

På en månad har över 2,5 miljoner svenskar fått 0,5 milliliter Pandemrix i armen. I en minutiöst noggrant planerad procedur fördelas och levereras 18 miljoner doser vaccin till Sveriges landsting och vårdinrättningar. Det som just nu pågår på vårdcentraler och i skolor runt om i landet är den största massvaccineringen i Sveriges historia. Senast ett liknande projekt drogs i gång var för 45 år sedan, men då i betydligt mindre omfattning. Drygt en miljon svenskar vaccinerades mot smittkoppor 1963. Den processen tog flera månader att genomföra och var inte tillnärmelsevis lika effektiv som det som pågår i dag.

– Vaccinationsprogrammet innebär en helt unik situation för svensk sjukvård, konstaterar Leif Dotevall, smittskyddsläkare i Västra Götaland.

Vaccinationsprojektet mot svininfluensa är inte bara unikt i ett historiskt perspektiv. Sverige har dessutom blivit föregångsland för alla de länder som beslutat om massvaccinering. Att Sverige är det land i världen som kommit längst med vaccineringen kan delvis förklaras med att vi nu är ordförande i EU och det är extra angeläget att föregå med gott exempel. Redan vid midsommar, flera månader innan influensan tagit fart, beslutade svenska myndigheter att hela befolkningen skulle massvaccineras. Och planen har stått fast, trots en stundtals mycket hätsk antivaccinationsdebatt och svarta rubriker i medierna om vaccinets påstådda farlighet.

En underlättande faktor till den svenska effektiviteten är också att svenskarnas auktoritetstro är ovanligt stark, vilket upprepade undersökningar från SOM-institutet visar. Vare sig det handlar om att äta 6–8 skivor bröd om dagen eller att kavla upp ärmen för en dos vaccin.

Vårt grannland Norge har drabbats hårt av svininfluensan och 16 personer har dött i sviterna av sjukdomen. En av anledningarna kan vara att man liksom i flera EU-länder varit skeptisk till vaccinet, de norska myndigheterna ville invänta resultatet av en pilotstudie innan de fattade beslut om massvaccinering. Det gjorde att de inte kom i gång förrän 23 oktober.

Enligt Björn Guldvog, assisterande hälsodirektör på norska socialstyrelsen beror de många dödsfallen på att Norge fått en enda och kraftig influensavåg som slagit både tidigare och hårdare än i Sverige. Tack vare att Sverige började vaccinera så pass tidigt kommer många svenskar ha fått vaccin innan sjukdomskulmen är nådd.

Även om han tycker att det egna landets vaccinkampanj går smidigt, i slutet av denna vecka räknar de med att var femte norrman ska ha fått en spruta, så sneglar Norge nu på Sverige för inspiration.

– Det svenska vaccinationsprogrammet ser ut att vara mycket välorganiserat och effektivt. Vi har att lära av er, säger Björn Guldvog.

Även i andra europeiska länder varierar inställningen till såväl myndigheter som vaccinet stort. Mindre än hälften av EU:s länder har inlett massvaccination. Varken Spanien eller Italien har, för att nämna två, dragit i gång kampanjer. Än.

Framför allt handlar det om olika syn på risker, både med vaccinet och med influensan i sig. I Grekland, till exempel, har landets forskarläger varit delat i två där de olika sidorna intensivt debatterat. Förespråkarna kan dock nu anses ha vunnit för i tisdags blev Grekland EU:s tolfte land att börja massvaccinera sin befolkning.

Nina Papadoulaki, talesperson för Androulla Vassiliou, EU:s hälsokommissionär, säger att i de länder där vaccineringen inletts har det gått i den takt man hade planerat, inga rapporter om biverkningar eller andra sidoeffekter har kommit.

Men, lägger hon till, det här med om, var och hur vaccin ska ges är en känslig fråga.

– EU:s officiella hållning är att vaccinet är säkert och det bästa sättet att skydda befolkningen från pandemin.

I USA pågår en massvaccineringskampanj som inte alls kommit lika långt som den svenska. I dag finns 38 miljoner doser vaccin tillgängliga i USA att beställa för landets stater, som sammanlagt har en befolkning på 308 miljoner människor. En tredjedel av vaccinet är i form av nässprej som rekommenderas för friska personer mellan 2 och 49 år. Resten är i form av sprutor. Men i USA har myndigheterna dålig koll på hur många amerikaner som faktiskt fått vaccinet. Anne Schuchat på Center for Disease Control and Prevention förklarade vid en pressbriefing i förra veckan att myndigheten nu arbetar med telefonundersökningar stat för stat för att försöka uppskatta hur många procent av amerikanerna som faktiskt fått vaccin.

Göran Stiernstedt, avdelningsdirektör för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, konstaterar att det inte är helt enkelt att på kort tid vaccinera en hel befolkning.

– Att få ihop det här är ungefär som att styra en atlantångare, säger han.

Eller som beredskapsöverläkare Anita Mohall i Linköping sammanfattar det:

– Det är ett gigantiskt arbete att få ihop detta jättesudoku.

I de svenska landstingen är bilden att denna atlantångare, eller jättesudoku, stävar på i god fart.

Trots att Sverige på bara några dagar svängde från vaccinationsskepsis till vaccinationshysteri. I början var intresset inte så stort för att låta vaccinera sig, inte ens bland riskgrupperna. Men sedan en treårig pojke dött av trolig svininfluensa skulle alla plötsligt vaccinera sig och då blev det en ketchupeffekt med kö på vårdcentralerna.

Så även i Västernorrland, den landsända som hittills drabbats hårdast sett till befolkningsmängden, med 386 verifierade fall.

– Vi är störst och först, men både influensan och vaccineringen går som planerat, konstaterar Johan Wiström, smittskyddsläkare i Umeå.

Precis som i andra delar av landet är det mest skolbarn och yngre vuxna som smittats. Det är den viktigaste förklaringen till att svininfluensan fortfarande inte syns i sjukskrivningsstatistiken, trots att 1–3 procent av Sveriges befolkning har sjukdomen i nuläget.

Landets smittskyddsläkare gissar att kulmen på antalet sjuka inte nås förrän om ett par veckor.

Sen kan det mycket väl komma en andra, inte alls lika lindrig, våg. Därför är det viktigt att hinna vaccinera så många som möjligt, så snabbt som möjligt. Med nuvarande vaccinationstakt ser det ut som om att närmare fyra miljoner svenskar kan ha fått vaccinet innan kulmen är här.

På den kvällsöppna vårdcentralen i Solna börjar vaccindoserna ta slut. Extrainkallad frivilligpersonal från Röda Korset slussar ut de sista nyvaccinerade genom en bakdörr.

– Att behöva köa i ett par timmar är besvärligt, men det kan knappast kallas för kaos. Det är oundvikligt att tvingas vänta när många ska vaccineras på kort tid, säger  smittskyddsläkaren Leif Dotevall.

Nästa vecka anländer ytterligare 600 000 doser till svenska skolor och vårdcentraler.

Frågan är på vilket sätt det här speglar svenskarnas förhållande till auktoriteter. Hur lydiga är vi egentligen, hur ser vi på myndigheter och institutioner, har det inträffat några förändringar på senare tid och vad beror det i så fall på?

Myndigheter och medborgare i Sverige har länge haft ett nära förhållande. Beroende på vem man frågar har det ibland varit lite för nära, lite för detaljerat. Det klassiska exemplet är givet – Brödinstitutets uppmaning om sex till åtta brödskivor om dagen som Socialstyrelsen ställde sig bakom har blivit något av ett idiom med betydelsen »alltför klåfingriga, beskäftiga myndigheter«.

Ändå har svenskarna inget emot att följa myndigheters råd och rekommendationer, vilket bottnar i att vi tycker bra om staten. Enligt SOM-institutets mätningar är svenskarnas förtroende för statliga myndigheter mycket högt. Nära halva befolkningen uppger att de har högt eller mycket högt förtroende för den svenska sjukvården, polisen, högskolorna och Riksbanken.

– Svenskarnas acceptans för offentliga åtgärder i statens regi är stor. Men så fort det kommer in politiska eller privata intressen i bilden händer något, då faller förtroendet, säger professorn i statsvetenskap Lennart Weibull vid Göteborgs universitet.

En förklaring är att det har vuxit fram ett samhällskontrakt, en grundläggande solidaritet i Sverige, där folk accepterar ett visst mått av frihetsinskränkning för det gemensamma bästa. En annan är att det här förtroende kan kopplas till det mellanmänskliga förtroendet som utmärker svenskar i förhållande till många andra länder. Svenskarna litar på varandra, de litar på mannen på gatan och på kvinnan på Skatteverket. Återigen, nyckelordet är förtroende.

– Svenskarna tror på den goda auktoriteten och att de som leder oss vill oss väl, säger beteendevetaren och författaren Maria Modig som bland annat skrivit boken »Den nödvändiga olydigheten«.

Den goda tron utmärker svenskarna i förhållande till många andra länder där det finns en större misstro mot personer i myndighetsställning.

– I Italien är det typiskt att man utgår ifrån att myndighetspersoner bara vill gynna sig själva, säger Åke Daun, professor emeritus i etnologi.

Förtroende är dock inte detsamma som auktoritetstro. Svenskarna anses ha en självständig hållning till givna auktoriteter och enligt den återkommande internationella undersökningen World Value Survey har svenskarna låg auktoritetstro och stor tilltro till sin egen förmåga att påverka sitt liv.

Hur kommer då skepsisen mot massvaccinering in i detta? Det finns flera rationella förklaringar till att svenskarna tvekar att vaccinera sig. För det första är själva sjukdomen inte farligare eller mer smittsam än vanliga influensor – den är ny och drabbar nya grupper. För det andra orsakar vaccinet biverkningar och eftersom det är nytt finns farhågor om okända verkningar.

– Men framför allt tror jag att det handlar om att hälsa är vår tids nya stora folkrörelse. Man är mycket mer välinformerad i dag och med kunskap följer också rationella ställningstaganden, säger Maria Modig.

Men ingen av de experter som Fokus talat med tror att den är ett uttryck för en signifikativ förändring i svenskarnas förhållande till myndigheter.

– Nej, det finns inga tecken på att svenskarna skulle ha blivit mer ifrågasättande i någon generell mening, säger Jonas Frykman som är professor i etnologi vid Lunds universitet.

Den givna följdfrågan är om det vore hälsosamt med en ökad benägenhet att ifrågasätta offentliga rekommendationer. Och trots att experterna är eniga om att svenskarnas förtroende för myndigheter och auktoriteter har en positiv samhällsbyggande funktion, framhåller flera att det är viktigt med eget kritiskt tänkande. Översatt till termer av svininfluensa finns rationella skäl att ifrågasätta massvaccineringen.

– Du kan inte utgå från att den som har makt också har ditt bästa för ögonen – det vore barockt. I det här fallet finns det uppenbara ekonomiska argument som gagnar samhället men inte nödvändigtvis din personliga hälsa, säger Jonas Frykman.

I våras hade Fokus ett stort reportage om vaccin, dessutom har vi samlat ihop ett antal texter om svininfluensan. Vi hoppas att artiklarna kan reda ut en del frågetecken.

Vaccinets guldålder
När vaccin dödar
»Utan vaccin dör 50–100 personer«
Behovet av skydd oförändrat

Missa inte heller vårt framtidsscenario där vi har konstruerat berättelsen om influensans intåg i Sverige. Den startade redan 13 oktober, läs och bedöm om vi siade rätt om förloppet: Så klarade Sverige influensan.

Vad säger du till vaccinskeptikerna?
– Vi förnekar inte att det kan finnas små risker med vaccinet. Men blir man sjuk så riskerar man att dö, det vet vi. Antalet människor som beräknas dö om vi inte vaccinerar är ungefär lika många som dör i cykelolyckor varje år. Och där uppmanas alla att bära hjälm. Det har gjorts en bedömning av europeiska läkemedelsverket och av svenska Läkemedelverket att vaccinet är säkert. De är ändå de yttersta experterna. Vi måste lyssna på dem. Sedan kommer allt det här ifrågasättandet som förvärrar situationen.

Hur då?
– Man lyssnar inte riktigt på vad vi säger, utan man försöker i stället misstänkliggöra myndigheter. Det är ett klart problem. Den här antivaccinationsrörelsen har verkligen fått verklig fart under vingarna.

Vilka är de mest felaktiga myterna och konspirationsteorierna som du har hört?
– Att man blir steril av vaccinet, att det skulle vara farligt för gravida och deras foster, att man kan få långdragna reumatiska besvär och att man skulle dö av influensavaccinet om man är gammal och skör.

Har vi sett det värsta av influensan nu?
– Nej, nej, nej. Vi har knapp haft några dödsfall ännu. Vi befinner oss i starten. Inom loppet av tre månader kommer vi att se toppen. Det är möjligt att influensan kommer tillbaka senare. Det gjorde Asiaten som kom i oktober-november 1957. Sedan kom den tillbaka med en mycket dödligare attack i april 1958. Och det kan hända oss också.

Följer smittspridningen era scenarier?
– Ja, just nu gör den det. De här veckorna, när det är skollov, kommer vi att få en liten dipp. För det är i skolorna som vi har haft den stora spridningen. Det ger människor en chans att hinna vaccinera sig. Åldersutvecklingen är som ett skolexempel på hur influensa utvecklar sig. Det börjar med skolbarnen. Deras syskon och föräldrar ligger en vecka efter. Sedan blir det sporadiska fall bland mor- och farföräldrarna.

Kan man säga något om var i Sverige influensan befinner sig just nu?
– På spridda orter. Den finns utsådd i hela landet, lite fall här och lite fall där. De stora skolutbrotten har varit norrut och i Mellansverige.

Har du själv vaccinerat dig?
– Jag har inte fått något erbjudande om vaccination. Men så fort jag får det ska jag vaccinera mig. Jag tillhör inte dem som befinner sig i en riskgrupp. Tvärtom. Skulle jag själv placera mig i kön skulle jag sätta mig sist, eftersom jag inte tillhör någon riskgrupp och är strax över 60. Så jag är verkligen en av dem som ska hålla tillbaka för de yngre. Men så fort det blir min tur ska jag vaccinera mig.

Hur mycket har du jobbat i höst?
– Det var värre i våras. Då var det riktigt rejält tufft, när influensan precis dök upp. Då fick man ingen lugn och ro. Jag sprang med andan i halsen.

Hur då?
– Då var vi så få som kunde någonting. Nu har vi lärt upp en massa andra på Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och så vidare, som är kompetenta att hjälpa till. När det började fanns egentligen bara jag och en till som kunde influensan på våra fem fingrar. Men nu är många upplärda, så jag får god avlastning från flera håll.

Detta har hänt
Annika Linde är statsepidemiolog vid Smittskyddsinstitutet. När svininfluensan började spridas från Mexiko, där den uppstod, till resten av världen utbröt panik. Ju längre tiden gick i Sverige utan massutbrott, ju mer negativ blev dock inställningen bland allmänheten till att vaccinera sig. Svenska myndigheter gick ändå vidare med att erbjuda alla vaccinering. I tisdags rapporterade Socialstyrelsen att ungefär en miljon svenskar har vaccinerats.

Den senaste tiden har massvaccineringen fått utstå allt kraftigare kritik. Bland annat för att smittspridningen har avtagit och att symtomen för majoriteten av de smittade är lindriga.

Svininfluensan är inte värre än den vanliga influensan, hävdar kritikerna.

Anders Tegnell, avdelningschef på Socialstyrelsen, håller inte med.

– Läget är oförändrat. Vi pratar fortfarande om samma sjukdom som i olika länder visat vad den kan ställa till med. Att smittspridningen har minskat är bara en fördel, det gör att vi hinner vaccinera fler innan det sätter i gång igen, säger Anders Tegnell.

Anders Tegnell tycker inte om begreppet en andra våg, som används för att beskriva nästa våg av smittspridning. I själva verket har vi inte haft någon första våg, bara ett fåtal ströfall.

Vad händer då om det inte blir någon våg alls? Kan massvaccineringen ställas in?

– Det finns ett teoretiskt läge där det skulle kunna ske men jag har svårt att se att det skulle inträffa i praktiken. Det skulle vara att det visar sig att vaccinet inte har någon verkan, säger Anders Tegnell.

Ett mer sannolikt scenario är att de svenskar som inte tillhör någon riskgrupp inte behöver ta en andra dos. Beslutet att alla ska erbjudas två doser är visserligen redan fattat, men det finns utrymme att ändra strategin.

– Till friska människor kan det räcka med en dos, men det kommer vi att veta mer om inom en till två månader, säger Anders Tegnell.

Enligt planen ska de andra doserna börja levereras i månadsskiftet november-december. Då finns en möjlighet att ändra beslutet om två doser. I så fall skulle Sverige stå med ett överskott på hundratusentals doser.

Anders Tegnell ser inga svårigheter med att göra sig av med ett eventuellt överskott på vaccin.

– Vi ska komma ihåg att det finns en jättemarknad utanför Sverige som är väldigt avundsjuka på den svenska situationen. Det är väldigt få länder som har så god tillgång till vaccin som Sverige.

Prövningen av pandemivaccinet genomförs på extremt kort tid. Studien ska ta reda på hur vaccinet mot den vanliga säsongsinfluensan fungerar ihop med vaccinet mot svininfluensa.

Att ta fram ett vaccin mot influensa är en kamp mot klockan. Ingen kan veta i förväg vilket virus som kommer att orsaka en pandemi. Startskottet för tillverkning går först när pandemin brutit ut.

Vad händer om en dödlig pandemi tar fart innan något vaccin hunnit tillverkas?

I dag skulle man få hålla till godo med läkemedlen Tamiflu eller Relenza. Båda är så kallade antiviraler som kan mildra sjukdomsförloppet och förkorta sjukdomstiden, men inte bota sjukdomen. Dessutom kan en alltför flitig användning öka risken för resistens.

Tomas Bergström, professor i virologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, tycker att frågan om behandling har fallit bort i all information om vaccinet.

– I England diskuterar man att sälja Tamiflu receptfritt på apotek och andra ställen där man kan köpa medicin receptfritt, säger han.

Men för att Tamiflu och Relenza ska vara effektivt måste det sättas in snabbt, inom två dagar från det att patienten blivit smittad. Båda fungerar på samma sätt: de hindrar virus från att ge sig av till nya celler. I början av året kom rapporter om att det vanligaste influensaviruset har blivit resistent mot Tamiflu, något som är särskilt oroande med tanke på att läkemedlet spelar en central roll i det världsomspännande arbetet med att bygga upp ett skydd mot ett eventuellt utbrott av fågelinfluensa.

Drömmen för virusforskarna, och läkemedelsbolagen, är att ta fram ett läkemedel som slår mot flera olika typer av virus. Och samtidigt inte är lika sårbart för resistenta virus.

Nu arbetar flera bioteknikföretag i USA med att ta fram sådana läkemedel. Ett av dem, Functional Genetics i Maryland, leds av en tidigare chef för Pentagons program för försvar mot biologisk krigföring.

I grunden handlar det om ett nytt sätt att angripa viruset. Medan Tamiflu ger sig på själva virusets proteiner, angriper de nya läkemedlen cellens proteiner. Det vill säga de proteiner som är livsnödvändiga för viruset, men som cellen och i förlängningen kroppen kan klara sig utan.

När forskarna har tittat på influensavirus har de hittat ett hundratal proteiner som är viktiga för viruset men som cellen tycks klara sig utan. Det fina med den här metoden är att ett protein kan vara livsviktigt för många olika virus. Ett av proteinen, kallat TSG101, har enligt forskarna på Functional Genetics livsavgörande betydelse för fler än 30 olika virus.

Kruxet är att hitta rätt proteiner. Alltså sådana som kan tas bort utan att det skadar cellen alltför mycket.

– Då får man ta reda på vad som händer med cellen när man ger sig på det här proteinet. Där kan man tänka sig att man får ganska allvarliga biverkningar. Men samtidigt finns det inte bara en väg fram från A till B så det kan väl hända att man kan bromsa ett cellprotein och att cellen samtidigt kan fungera, säger Erling Norrby, tidigare professor i virologi vid Karolinska institutet.

En fördel med den här metoden är att den minskar risken för att viruset ska bli resistent mot läkemedlet. Det beror på att virus är bättre på att mutera än en vanlig cell, och ett läkemedel som riktar in sig på virus måste hela tiden anpassa sig till nya mutationer. En annan fördel är att de läkemedel som tas fram kan vara verksamma också mot nya, hittills okända virus.

Ett av företagen i USA vill börja genomföra kliniska studier på människor under nästa år. Ett annat ska inleda ett samarbete med ett läkemedelsbolag redan i år. Men än återstår flera år av studier innan ett läkemedel kan vara ute på marknaden. Erling Norrby vill inte göra någon uppskattning av hur lång tid det skulle kunna ta.

– Jag har lärt mig att inte ge någon tid, på 80-talet sa jag att om tio år har vi tagit fram ett hiv-vaccin, och det har vi ju inte. Jag är rädd för att det kan ta lång tid.

I mitten av oktober inleds massvaccineringen av svenska folket. Totalt har Socialstyrelsen köpt in 18,5 miljoner doser vaccin, och i början av nästa år ska alla som vill ha fått sin andra dos.

Ett skäl till massvaccineringen är att förbereda inför svininfluensans andra våg, då den kan slå till mer aggressivt och med högre dödlighet. Om det skulle visa sig att viruset muterar och läkemedelsbolagen inte hinner få fram ett nytt vaccin så står hoppet, än så länge, till Tamiflu och Relenza.

De alarmerande bakteriesiffrorna är dessutom grova underskattningar, enligt den kartläggning som Europeiska smittskyddsmyndigheten presenterade förra veckan.

Mest oroväckande ökning har de tarmbakterier som lite slarvigt kallas ESBL (se faktaruta), sedan förra året har anmälningarna i Sverige ökat med 32 procent. I slutet av sommaren avled tre spädbarn på numera riksbekanta neonatalavdelningen på Centrallasarettet i Västerås efter att ha smittats av ESBL. Och i veckan fick avdelningen återigen stänga efter att ytterligare en bebis testats positivt.

Vårdrelaterade infektioner, ibland kallade sjukhussjukan, är ett enormt problem inom den svenska sjukvården och kostar årligen minst 3,7 miljarder kronor. I kombination med att antibiotikaresistenta, ibland multiresistenta, bakterier blir allt vanligare spetsas läget ytterligare.

Trots den akuta situationen saknar hälften av landstingen policy för hur infektioner efter operationer ska följas upp. Det visar en oberoende rapport från konsultföreget Nilsson o. Wallgren.

– Man har miljöpolicy, man har jämställdhetspolicy och en massa andra policys som man tycker är viktiga och som alla föregås av initierade granskningar, men här har man hoppat över ett helt område, säger David Wallgren.

I Sveriges kommuner och Landstings (SKL) egen målsättning ingår att registrera och följa upp de infektioner som inträffar. Men här finns alltså fortfarande stora brister.

Otto Cars är professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och ordförande i strategigruppen Strama mot ökad antibiotikaresistens. Han menar att just uppföljningsarbetet är avgörande.

– Vet man inte var problemet är finns inte mycket incitament att göra något åt det. I första hand handlar det om att mäta hur stort problemet är, säger han.

– Det viktigaste är att det ska finnas en plan, landstingen måste ha en förebyggande strategi. Det har man inte.

Han efterlyser också ett tydligare ledningsansvar, såväl nationellt som internationellt. Problemet med antibiotikaresistens är globalt. Otto Cars menar att hela världen har lurats in i ett grundläggande skenbedrägeri, som han kallar det. Antibiotikans triumftåg över världen allt sedan femtiotalet har inneburit en revolution, en förutsättning för den moderna medicinen.

– Ingen har kunnat föreställa sig att vi skulle behöva backa det bandet. Även om varningssignalerna om ökad resistens kommit allt starkare har de kunnat pareras med ny antibiotika. Men nu går det inte längre.

Smittskyddsinstitutet lanserar under hösten ett nytt nätverk för resistens­över­vakning, en databas där landets infektionslaboratorier gemensamt ska kunna hålla koll på utvecklingen av nya bakterie­stammar.

Otto Cars välkomnar satsningen eftersom läget är ytterst allvarligt.

– Vi kan hålla stången ytterligare en tid, men det kommer att hinna dö fler människor även här i Sverige av resistens, säger han.

Fakta | Resistenta bakterier

De resistenta bakterierna är i sig inte mer sjukdomsframkallande än andra, men när de orsakar en infektion blir den mer svårbehandlad eftersom vanlig antibiotika inte biter på den. Det finns flera sorters resistenta bakterier, alla är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen. Det här är de vanligaste:

ESBL (samlingsnamn på tarmbakterier som bildar det giftiga enzymet ESBL, Extended-Spectrum Betalactamases): Ger svåra urinvägsinfektioner och inflammerade sår.

MRSA (Meticillinresistent staphylococcus aureus, gula stafylokocker): Orsakar bland annat hjärnhinneinflammation, svårbehandlade hudinfektioner. Kallas populärt för »sjukhussjukan«.

VRE (resistenta enterokocker, tarmbakterie): Urinvägsinfektion, sårinfektion och blodförgiftning.

PRSP (pneumokocker): Svåra infektioner i lungorna.