Göran Magnusson: Försvarsadvokat och åklagare

Text: Torbjörn Nilsson

Hur länge ska han bruka vårt tålamod, Göran Magnusson? Han sitter inklämd mellan moderaten Lennmarker och partikamraten Nordlund på det snålt tilltagna podiet i gamla riksdagens andrakammarsal och försöker få generaldirektör Ekborg att säga att inte ens Krisberedskapsmyndigheten förstod tsunamins svenska konsekvenser förrän efter ett dygn.

Det är antagligen det här som är den riktiga valupptakten. Den första offentliga utfrågningen i konstitutionsutskottet om regeringens hantering av en naturkatastrof i Thailand.

Det sägs om Göran Magnusson att han har svensk politiks främsta clownuppdrag. Han är socialdemokraternas talesman i konstitutionsutskottet, KU. Det innebär att han efter anmälningar från riksdagsledamöter, mestadels borgerliga, ska granska om ministrar, oftast socialdemokratiska, har brutit mot lagar eller förordningar. Han har den kluriga uppgiften att vara riksdagens åklagare mot regeringen samtidigt som han ska agera socialdemokratisk försvarsadvokat åt Görans Perssons ministrar. När journalisterna intervjuar Göran Magnusson brukar en tragikomisk slöja falla över hans lätt svettiga ansikte där han står och säger att en minister visserligen har trampat snett, men att det inte är så allvarligt och att det inte ska kritiseras så hårt som moderaten Lennmarker vill.

Senare denna dag tuggar Göran Magnusson skinkstek och tar till de stora orden:

– Jag har nog strävat efter att få sitta i KU. Jag gillar regelboken, demokratifrågorna, författningsfrågorna, tryckfriheten. Vi är väl inte så många nördar som tycker det är kul. Jag menar: det är fler som spelar fotboll än som skriver reglerna.

Samtidigt kan han inte förneka att utskottet ofta är arena för politiska tjuvnyp och markeringar, snarare än utredare av demokratiska grundprinciper.

– Det ska inte vara så, men man kan inte undvika att det blir partipolitik. Många av anmälningarna har ju inte så mycket konstitutionell bäring. Men KU har ändå en viktig roll. Det händer ju att statsråd antecknas som närvarande på regeringssammanträden men inte är det. Det är ingen stor politisk sak, men då påpekar vi det. Statsråden ska veta att vi har ögonen på dem. Det ska vara ordning och reda.

Det sitter i ryggraden på honom, detta rörelsebarn. Regler, stadgar, skick, fason och hyfs. Den sociala skiktningen under uppväxten på 40-talet i bruksorten Hälleforsnäs har gjort sitt. Ingenjörerna i villorna, Magnussons i arbetarbostäderna och finnarna på tattarbacken.

Flera gånger säger han att han »fullt ut är en folkrörelsemänniska«. Han hade kanske aldrig så mycket till val. Pappa satt i fullmäktige för partiet, var engagerad i nykterhetsrörelsen och ansåg att det som inte går att köpa på Konsum, det behöver man inte ha.

– Det finns ett begrepp som kallas den skötsamme arbetaren. Det var farsan. Han var nykter, han jobbade, han var försäkrad, han gick i studiecirkel, han skötte saker utan att störa någon annan, han höll sig till lagar och regler. Det har påverkat mig.

Han säger så, Göran Magnusson, i riksdagens lyxigare restaurangavdelning. Han är partimannen som kämpat från suppleant i den lokala biblioteksstyrelsen till vice ordförande i riksdagens konstitutionsutskott. En gång ville han bli socialarbetare, men avskräcktes. I stället var han en kortare tid journalist innan politiken och kommunalrådsposten i Köping slukade honom helt.
Nu har han att se till att flodvågskatastrofen inte blir regeringens fall i valet i september.

Samtidigt som han ska kritisera regeringen om den inte har skött sitt uppdrag. Vanligtvis brukar han kunna köpslå med oppositionen i utskottet. I utbyte mot stöd från socialdemokraterna lindrar då oppositionen sin kritik. Men nu tror han att den vägen är hopplös.

– Det här är ett speciellt fall. Det är skarpt läge med hot om misstroendeomröstning bakom hela tiden. Att döma av snacket på vårt stängda möte efter utfrågningen kommer det inte finnas några möjligheter att enas om en skrivning tillsammans. Det är ju valår, säger han.

Han vet som alla andra att dagens möte ändå bara var en uppvärmning. När Laila Freivalds och Göran Persson ska utfrågas blir det hårdare tag. Där kan borgerligheten pränta in en bild av en inkompetent regering som kan stå sig ändå till tredje söndagen i september. Kristdemokraterna har laddat upp med stjärnadvokaten Peter Althin. Göran Magnusson ska ta ner kritiken. Han ska fylla utfrågningarna med frågor som är lagom hårda. Inte uddlösa, men inte farliga. Han ska sitta där de närmaste veckorna inklämd bredvid moderaten Lennmarker och trötta ut alla dem som vill se blodet flyta.

Han förnekar att han lagt upp en strategi tillsammans med regeringen. Han säger bara att ärendet är »lite bökigare än de brukar vara« och att man vet ganska väl vad man tycker och känner inom den socialdemokratiska gruppen i KU. Han skär en bit av den gräddkokta kålen, påpekar att han ska sluta i riksdagen i höst och att det bara blir allvar i kritiken om hela utskottet kommer överens. Sedan tuggar han och redogör för taktiken.

– Det gäller att hålla tungan rätt i mun. Och vara lugn. Framför allt som tv direktsänder. Man blir ju nervös.