Israel ut ur Sharons skugga

Text: Olivier Weber och Danièle Kriegel

Bild: Pressens Bild

På tisdag går Israel till val och valrörelsen domineras som alltid av konflikten med palestinierna. Ehud Olmert leder landet sedan Ariel Sharon drabbades av en stroke. Kronprinsen har lyckats axla Sharons mantel, och partiet som Sharon bildade, Kadima, leder opinionsmätningarna.

Olmert är höken som är beredd att kompromissa. Men hans förslag går varken hem hos de israeliska bosättarna eller palestinierna. En lösning på konflikten kan tyckas långt borta för de 400 000 palestinska flyktingar som befinner sig i Libanon. Där lever svenska biståndsarbetare farligt i svallvågorna av Muhammedbilderna.

Inför det israeliska valet på tisdag är det ingen mindre än Ariel Sharons massiva kroppshydda som fortfarande pryder många av valaffischerna för regeringspartiet Kadima, »Framåt«, som Sharon grundade i fjol och som nu leder regeringen. Detta trots att Sharon fortfarande ligger i koma sedan årsskiftet. Länge har hans efterträdare Ehud Olmert på detta sätt placerats i Ariel Sharons skugga.

Men nu börjar Olmert visa att han inte tvekar att själv ta initiativet. Han befäste sin plats som en av Israels politiska hökar genom en dramatisk raid i förra veckan mot ett palestinskt fängelse i Jeriko. Målet för israeliska säkerhetstjänsten Tsahal var att fånga Ahmed Saadat, förgrundsgestalt i PFLP (The Popular Front for the Liberation of Palestine), som av Israel hålls ansvarig för mordet på turistministern Rehavam Zeevi 2001. Men för Olmert var målet minst lika mycket att fånga röster strax före valdagen.

Yossi Verter, politisk krönikör på dagstidningen Haaretz, skräder inte med orden.

– I Israel tycker man om sina styrande då de visar prov på måttfullhet inom den diplomatiska arenan och hårdhet inom den militära, när de ger tillbaka land­områden men dödar araber.

Den fotbollsfrälste Olmert gillar att dribbla och tycks nu till slut tunnlat sig ­förbi de före detta partikamrater som stannat kvar i högerpartiet Likud, och dess ledare Benjamin Nethanyahu, Olmerts främsta utmanare i valet.

– Han är ingen ideolog, men han är en utmärkt taktiker, säger Ilan Greilsamer, professor i statsvetenskap vid universitetet i Bar-Ilan.

Här finns kopplingar till alla tre av ledmotiven i Olmerts liv: fotbollen, pengarna och makten.

Ehud Olmert växte upp i en familj som sällan eller aldrig gick i synagogan. Men fadern engagerade sig politiskt mot den brittiska kolonialmakten och för bildandet av Israel. Han tillhörde den hårda kärnan av det som senare kom att bli Likud. I armén var Olmert ingen krigshjälte utan tvärtom militärjournalist för den militära underrättelsetjänstens tidning. Han studerar psykologi, filosofi och juridik innan han ger sig in i politiken.

Under studietiden träffar han 25 år gammal, Aliza, konstnär från en kommunistisk familj, och blir blixtförälskad. De får fem barn, varav ett är en adopterad dotter. Endast den sistnämnda kommer att rösta på fadern. Sonen Shaul har till och med skrivit under en namninsamling mot den israeliska ockupationen.

– Hemma är det tuffa diskussioner, men de respekterar varandra, säger förre finansminister Dan Meridor.

Vid 28 års ålder blir Olmert den yngste ledamoten i Knesset, där han väljs in för Likud. Som den israeliska politikens unge ångvält tar han upp kampen mot korruptionen och tvekar inte att attackera partikamrater. 1993 blir han borgmästare i Jerusalem, och förblir så i tio år.

Politik lär vara konsten att göra det omöjliga möjligt. När Olmert tillträder som borgmästare försöker han med den svåra upp­giften att söka stöd hos de religiösa samtidigt som han behåller sin sekulära profil. Mycket snabbt beviljas förmåner åt ultraortodoxa judar. Under hans styre har en mängd olika religiösa skolor sett dagens ljus.

– Han går själv i de ultra-ortodoxas ledband, säger Larry Derfner, Jewish Journal of Los Angeles, bestämt.

Journalisten Peggy Cidor är en av dem som följt Olmert under hans tid som borgmästare. Hon är kritisk till det han uträttat.

– Han lyckades inte förbättra levnadsvillkoren för Jerusalemborna. Jerusalem är fortfarande den fattigaste staden i Israel.

I dag gräver många journalister i arkiven för att finna bevis för de korruptionsrykten som cirkulerade kring Olmert som borgmästare, men utan framgång.

– Som den kompetente advokat han är, har han alltid legat precis på gränsen till vad lagen tillåter, kommenterar Peggy Cidor.

Olmerts politiska motståndare frågar sig hur han med sin blygsamma borgmästarlön (2 000 euro i månaden) kunde köpa ett 500 kvadratmeter stort hus på Jerusalems flottaste adress med en prislapp på 1,7 miljoner euro, 15 miljoner kronor. Nog sticker Ehud Olmerts livsstil många i ­ögonen. Med sina ständiga cigarrer, flotta kostymer, manschettknappar i guld och månatliga resor till New York för att besöka Broadway, har han skapat sin egen stil. Men samtidigt som han skapar kontakter inom samhällets toppskikt glömmer han inte vännerna från förr. En taktik som har visat sig framgångsrik. Kadima leder opinionsmätningarna och i dag har Ehud Olmert fria tyglar att driva Kadima framåt, även om många menar att han saknar karisma. Hans plan för ensidigt tillbakadragande från de palestinska områden ska trygga en majoritet judiska invånare i Israel.

– Olmert är fast besluten att kompromissa om israelisk mark. Och han vet att israelerna har fått nog av konflikten med palestinierna, säger hans kampanjchef Mir Barkat.

Ehud Olmert är början på en ny generation israeliska politiker. En generation av ledare som saknar medaljer, som aldrig stått på slagfälten. Det är ett nytt kapitel i Israels politiska historia.