Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

Ella Bohlin vill sätta en fräschare prägel på kd

Inför förra valet åkte hon omkring i det röda Norrbotten och försökte övertyga gruvarbetare om att rösta på kristdemokraterna. Det gick sådär. Nu sitter hon på en lunchrestaurang på Riddarholmen i Stockholm och pratar om utmärkelsen »Årets förvillare«, hårda kolor med vitt papper och klädkoden bland kristdemokratiska partisympatisörer.

– Jag vill sätta en mer ungdomlig och fräsch prägel på hela partiet, det är alldeles för mycket slipsar och grått hår.

Det var så sent som 2001 som Ella ­Bohlin började engagerade sig aktivt i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet, KDU, och bara fyra år senare tog hon över som ordförande för hela ungdomsförbundet, efter en lång tid av interna stridig­heter. I ordförandevalet förra våren var Ella Bohlin den liberala falangens motkandidat till valberedningens förslag – den mycket konservative Charlie Weimers. Hon vann omröstningen knappt.

– Det har gått väldigt fort. Jag är nog något av en rookie i partiet, men jag tror att det har att göra med att jag inte är rädd för att arbeta hårt och jag vet vad jag vill. Jag vill att KDU ska bli Sveriges viktigaste ungdomsförbund och jag tänker nå ut med det budskap vi har.

Men vad är det då för budskap som KDU vill nå ut med? Kristdemokratin har alltid varit en udda fågel i svensk politik. De tre stora – socialism, liberalism och konservatism – vet många ungefär vad de står för, men kristdemokrati?

– Jag tror att både min och partiets största utmaning ligger i att verkligen förklara kristdemokrati som en egen ideologi. När jag kommer ut på presentationer eller debatter brukar jag fråga: Vilken ideologi tror ni KDU lutar sig mot? Då säger de flesta konservatismen. Men kristdemokrati är en egen ideologi. I ungdomsförbundet brukar vi tala om kristdemokratins fem grundpelare, benämningarna på dem kanske inte är jättesexiga, men innehållet är väldigt spännande.

Ella Bohlin berättar om syskonskaps­tanken som innebär att vi har ett ansvar för andra människor, förvaltarskapstanken som handlar om att jorden ska förvaltas i stället för att förbrukas, ofullkomlighetstanken som säger att alla människor kan fela och att utopiska samhällen inte är något att sträva efter, subsidiaritetsprincipen som handlar om att beslut ska tas så nära människan som möjligt, och slutligen personalismen – människosynen som betonar både individen och behovet av att ingå i en gemenskap.

Här får jag lite dåligt samvete, för Ella Bohlins mat står fortfarande nästan orörd medan jag redan har hunnit äta upp. Men fortfarande får jag inte riktigt kläm på vad som är den stora skillnaden mellan kristdemokratin och konservatismen, den långa redogörelsen för de fem grundpelarna till trots.

– En av de stora skillnaderna är synen på EU och internationellt samarbete. Konservativa partier har en mer skeptisk hållning till EU, medan vi är varma EU-anhängare.

Det var under valrörelsen 1994 som Ella Bohlin först kom i kontakt med kristdemokraterna. Hon gjorde ett grupparbete om dem i skolan och besökte deras lokala partikansli.

– Vi fick varsin vit luvtröja som det stod KDS på i rött och blått. Vi tyckte att de var jättesnygga. Jag tyckte att det var så generöst att jag fick en tröja så jag antar att jag blev köpt där, skrattar Ella Bohlin.

Det mer allvarliga svaret är att hon märkte att värdena från hennes uppväxt i Uppsala stämde överens med krist­demokratin. Ella Bohlin har en bakgrund i den kontroversiella frikyrkoförsamlingen Livets ord och berättar om sin familj där engagemanget var stort och där ­dörren alltid stod öppen för människor med sociala problem. I samband med att hon flyttade från Uppsala för studier lämnade hon Livets ord av praktiska skäl och hon är numera medlem i Pingstkyrkan.

Tidigare i år tilldelades Ella Bohlin den mindre smickrande utmärkelsen »Årets förvillare« av föreningen Vetenskap och Folkbildning. Detta efter att hon i en intervju i tidningen Humanisten uttalat att skolan bör undervisa i kristen skapelsetro, ­kreationism, som ett komplement till evolutionsteorin. Vetenskap och Folkbildning tyckte att det var anmärkningsvärt att en politiker i så hög ställning sökte jämställa religiös skapelsetro med vetenskap.

– Jag gjorde intervjun för Humanisten i augusti och sedan dess har den levt sitt eget lilla liv. Jag inser nu att jag kanske uttryckte mig oklokt, tyvärr, suckar Ella Bohlin, uppenbart besvärad över den negativa uppmärksamheten.

Nu backar hon från sina tidigare ut­talanden.

– Jag vill inte att kreationismen ska in som ett ämne i skolan. Jag inser att den inte är någon vetenskap.

Hon försäkrar att detta inte är en fråga som hon har drivit och att frågan om kreationism i skolan inte är något som vare sig hon eller förbundet prioriterar.

Flera kristdemokratiska riksdagsleda­möter har dock länge arbetat aktivt för att föra in kreationismen i skolundervisningen.

Hur var det då med kolan? Jo, Ella ­Bohlin förklarar att kristdemokraterna inte bara har en spännande ideologi och fina tröjor, utan även har riktigt gott godis.

– Det är hårda kolor i vitt papper med den kristdemokratiska vitsippan på som är väldigt goda.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera