Toppen är nådd

Text: Tobias Hammar

Sverige är kvar i fotbolls-VM (ett tag till), högsommarvärmen håller i sig och jobben ökar. Fokus tipsar därför: köp en glass, gå ut i solen och passa på och njut medan tid är – det mesta talar för att det här är precis så bra det kan bli. Om hörnet väntar tyvärr lite sämre tider.

En ögonblicksbild av hur svensk ekonomi just passerar krönet på högkonjunkturen kom i dagarna när två helt olika besked om jobben levererades efter varandra.

På måndagen meddelades att arbetslösheten i Sverige sjunkit till 4,2 procent i maj. Det är den lägsta nivån på fyra år. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, som presenterade siffran, har de arbetslösa inte bara försvunnit in i arbetsmarknadsåtgärder. Det är den vanliga sysselsättningen som ökar snabbt.

Men dagen efter, tisdag, berättade bemanningsföretaget Manpower att arbetsgivarna enligt deras enkät tvärtom börjat bli lite mer pessimistiska om jobben. I början av 2006 var det 12 procent fler av arbetsgivarna som trodde att jobben skulle öka än som trodde att de skulle minska – nu hade optimisternas övertag minskat till 7 procent.

Båda siffrorna hänger ihop: efter år av högkonjunktur har jobbskapandet till slut tagit verklig fart. Tillströmningen av nya jobb är mycket bred, med transportsektorn, tillverkningsindustrin och den nästintill överhettade byggindustrin som draglok. Men framöver är konjunkturen mycket mer osäker.

– Sysselsättningen har släpat efter under lång tid, men nu har den lossnat. Det rör sig om en tung, långsam och förmodligen ihållande rörelse uppåt för arbetsmarknaden, som ju alltid släpar efter produktionskonjunkturen, säger Olle Djerf, samhällsekonomisk konsult och tidigare chefsekonom på Nordea.

– Men man måste komma ihåg att det rör sig om en både dopad och drogad ekonomi. Med låga räntor och statliga satsningar på den offentliga sektorn har vi både en finanspolitisk och en penningpolitisk stimulans i dagsläget, tillägger han.

Sedan början på året kommer alla de olika måtten på konjunkturen in på rekordnivåer. Svenskarnas konsumtionsplaner, industrikonjunkturen, inköpschefsindex, Konjunkturinstitutets månadsbarometrar – alla visar de att efterfrågan i Sverige är stark.

Mest imponerande kanske siffran för BNP-tillväxten för årets tre första månader är: fyra procent. Det ger oss svart på vitt på vad det rör sig om: svensk ekonomi växer i rekordtakt.
Men hur länge till?

Ser man till de »klassiska« nationalekonomiska sambanden tyder det mesta på att toppen nu är nådd. Kapacitetsutnyttjandet, hur stor andel av maskiner och manskap som företagen säger sig utnyttja, närmar sig nu sin topp. Det finns allt ­mindre lediga resurser att ta till. Inflationen – och därmed ränteläget – har börjat krypa uppåt. Priset på olja, stål och insatsvaror har länge legat på, historiskt sett, astronomiska nivåer och gör det allt dyrare för företagen att expandera. Lägg därtill att börsen har börjat visa tecken på att krokna – en oro bland investerare som sparkades i gång när inflationen i USA i april visade sig vara en liten tiondel högre än väntat – och vi har de mest grundläggande ingredienserna till en snar konjunkturavmattning på plats.

– Vi tror knappast att industrin kommer att fortsätta att accelerera ytterligare nästa år från det här läget. De rapporter vi får talar för att vi befinner oss på toppen, säger Bengt Lindkvist, analytiker på Teknikföretagen.

Och där är prognosmakarna nästan helt överens. Såväl OECD som statliga Konjunkturinstitutet, vanligen ansedda som två av de tyngsta bedömarna av det ekonomiska läget, förutspår en avmattning de kommande åren från dagens höga nivåer. I KI:s version innebär det att BNP-ökningen väntas sjunka från fyra procent i år till omkring 3,3 procent nästa år – alltjämt en mycket hög tillväxt med historiska och internationella mått mätt.

Den främsta orsaken stavas en dämpad konjunktur i världsekonomins själva motor, USA, som börjar bli överhettad och nu kyls ned av räntehöjningar från amerikanska centralbanken Federal Reserve. Den svenska Riksbanken lär dock också vara med och dra sitt strå till stacken när det gäller att bromsa upp ekonomin. Årets två räntehöjningar spås av de allra flesta bedömare följas av ännu fler höjningar. Nästa höjning kan komma redan nästa vecka. Ljusglimtarna är att Europa och Kina fortfarande är på väg upp.

Men även om det mesta talar för att fallet blir mjukt, finns det gott om orosmoln vid horisonten. Räkna med att inflationssiffrorna i USA – och hur Federal Reserve med sin nytillträdde chef Ben Bernanke tolkar desamma – utgör den främsta nagelbitaren för alla aktieägare under resten av året.

– Vårt viktigaste frågetecken handlar om kopplingen mellan USA, inflationen och världens börser. Om man hamnar i ett läge där USA växlar ned, fed ser sig tvingat att höja räntan kraftigt för att dämpa stigande inflationstendenser och börserna därmed tappar humöret – då skulle den goda konjunkturen kunna skakas om ordentligt, säger Håkan Frisén, prognoschef på SEB.

Han varnar också för att den starka utvecklingen på arbetsmarknaden riskerar att skapa flaskhalsar – och därmed ett växande tryck på större lönelyft under avtalsrörelsen nästa år.

– Men vår bild är att det finns goda utsikter för att folk strömmar till på arbetsmarknaden den närmaste tiden. Även om byggsektorn visar tecken på att sticka iväg, och historiskt har löneökningstakten alltid börjat där, räknar vi med att ekonomin klarar den nuvarande uppgången, säger han.

Ytterligare en orosfaktor som ofta nämns i sammanhanget är den husprisboom som pågått i flera år i stora delar av landet. Prisuppgången bygger till allt större del på lånade pengar, varför en kraftig ränteuppgång med fallande huspriser skulle kunna ge svåra följder för såväl hushållens ekonomi som konjunkturen i stort.

– Allt går bra så länge räntorna är så låga som de är i dagsläget, men vad händer när de går upp? Man måste räkna med ett scenario där Riksbanken förmodligen höjer räntan ända in i 2008 – klarar hushållen av det?, säger Jan Häggström, chefsekonom på Handelsbanken.

Som sagt: njut så länge det varar.