Tio frågor

Leif GW Persson: »Var tionde polis olämplig«

Personer som är olämpliga att bli poliser lyckas ända komma in på och ta sig igenom polisutbildningen, hävdade regeringens utredare Agneta Stark i veckan. Fokus frågade Leif GW Persson, professor i kriminologi vid Rikspolisstyrelsen:

Har Agneta Stark rätt i sin kritik?

– Ja, det tycker jag. Kontrollen av studenterna är väldigt ytlig. Det görs lite kortare psykologiska utvärderingar, men det är ingen konst att föra en sådan granskare bakom ljuset om du vet ungefär vad du ska svara.

Har du själv någon erfarenhet av poliser som inte borde arbeta med det de gör?

– O, ja. Det ser jag ju hela tiden i rikt måtto. Samtidigt vill jag dock säga att just på den här punkten har det blivit djävulens mycket bättre. Poliser i äldre generationer kutade omkring med ett helt annat och mycket större fördomspaket än de som söker och börjar i dag.

Vad kännetecknar de poliser som du träffat på och som du tycker är olämpliga?

– Att de är fyrkantiga och buffliga. Den knepigaste situationen för en polis är ju att göra ett ingripande och då går de här personerna in med väldigt bestämda föreställningar som gör att allt kantrar redan från start. Du ska veta att normala, fungerande poliser är väldigt duktiga på att hantera det där, men så finns det de som inleder förhandlingen med att kasta sig mitt in i högen och börja veva. Sen är cirkusen i full gång.

Hur stort tror du att det här problemet är?

– Jag tror nog att runt tio procent av alla poliser med fördel skulle kunna ägna sig åt något annat. Därmed inte sagt att alla är dåliga från början. Det finns också en socialisering i yrket som är negativ för dem som ligger ute i frontlinjen.

Vad menar du då?

– Jag menar, vad är det för människor som poliser träffar på nattintaget på en kriminaljour? Det är ju inte Guds bästa barn precis, utan jävligt störiga och stökiga fyllskallar i princip. Och det påverkar på sikt. Man bränner slut på många poliser.

Vad borde göras för att hind­ra olämpliga personer att bli poliser?

– Det brukar visa sig ganska snart så fort personer kommit in om de fungerar eller inte och då borde det finnas ett filter som är tätare. Men det är ovanligt att man lyfter ut studenter som väl är inne.

Hur skulle ett sådant »tätare filter« under utbildningen kunna se ut?

– Man får ha rappare lärare, det borde väl inte vara någon konst? Det är ju inte så att andra elever ska behöva komma och säga att »den där typen är inte riktigt klok«. Jag har själv undervisat på Polishögskolan och jag kan se i ögonen på folk vilka som är skumma i den här meningen.

Men är det inte väldigt svårt att utvärdera personer utifrån deras människosyn?

– Jo, det är det naturligtvis. Men man får ändå försöka att bättre använda de kontrollmöjligheter som finns, kanske förlänga testerna och ge studenterna en prövotid. Sedan är det viktigt att handledningen under praktiken håller bra koll på det här. Problemet i dag är att alla verkar tro att det givna svaret på allt är en mer akademisk polisutbildning, men det tror inte jag.

Varför inte det?

– Det finns en övertro på att man ska kunna hitta intellektuella som ska bli fungerande poliser, men det är inte alls säkert att det är lösningen. Alltså, de som blir poliser är inga dumskallar, det får du inte tro, men det gäller att inse att yrket i första hand är en praktisk verksamhet. Det handlar inte om deckargåtor à la Hercule Poirot, utan det är mer saker som att du har någon ungjävel som står och grinar på ett köpcentrum för att mamma har kommit bort.

Vilka blir bra poliser då?

– Personer som är psykiskt stabila och fysiskt kapabla. Några som blev väldigt bra i den gamla polisgenerationen var de här bondgrabbarna från Norrland som kom till storstan på 1960-talet. De var lugna och sansade, alltså, ställde långsamma och omständliga frågor. De stod där som någon sorts kabelstolpar.


Detta har hänt

Agneta Stark, rektor för högskolan i Dalarna, hade den gamla regeringens uppdrag att utreda polisutbildningen. Utredningen lades ner av den nytillträdda regeringen, men de viktigaste slutsatserna sammanfattades. Där framkom att människor som är olämpliga att bli poliser ändå tar sig igenom utbildningen. Olämpligheten hos vissa antagna handlar främst om brister när det gäller bemötande och människosyn.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera