Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

Lotta Schelin, diamantbollsvinnare

Förra året var ett bra år för Lotta Schelin. Hon vann skytteligan i damallsvenskan, utsågs till Årets spelare av domarna, såg till att Sverige tog sig till VM och krönte det hela med att tilldelas Diamantbollen, Svenska Fotbollförbundets och Sydsvenska Dagbladets pris till årets främsta damfotbollsspelare.

2007 har alla förutsättningar att bli ett minst lika framgångsrikt år för Sveriges nya fotbollsstjärna. I april togs hon ut att spela i världslaget och nu stundar VM i Kina.

Spelar man i fotbollsallsvenskan och är kvinna så är man van att leva en ganska anonym tillvaro. Men Lotta måste ha märkt en viss skillnad efter förra årets framgångar. Eller?

– Jo, jag blir mer igenkänd nu. Man hör att folk tisslar och tasslar, särskilt här i Göteborg.

Och så har hon fått en ny sponsor, kreditupplysningsföretaget Creditsafe, där hon sedan ett par veckor tillbaka också arbetar 25 procent.
Lotta Schelin påpekar att hon är extremt lyckligt lottad jämfört med många av sina kollegor i Kopparbergs/Göteborg FC. Men samtidigt:

– I herrlandslaget får de 400 000 i bonus om de tar sig till VM. Vi får 60 000 om vi vinner hela mästerskapet. Killar i junior-allsvenskan tjänar 15 000 i månaden. Är det någon i damallsvenskan som tjänar lika mycket så ska hon vara jäkligt nöjd.

Lotta Schelin poängterar att hon är mycket medveten om skillnaden i publiksiffror och att det spelar en avgörande roll för de ekonomiska förutsättningarna. Men hon tror inte att Svenska Fotbollförbundet riktigt har insett marknadsföringspotentialen inom damfotbollen.

– Det finns mycket mer att göra. Vi är så vana att tänka att det inte finns något stort intresse för damfotboll.

Hon har många och starka åsikter. Gillar att diskutera och tycker att det är kul att ge intervjuer för då får hon ett tillfälle att träffa nya människor och »tjöta lite«, som hon uttrycker det på sjungande göteborgska. Epitetet »damfotboll« gillar hon inte något vidare, men säger att hon störs mer av att knäppa på tv-sporten och mötas av nästan uteslutande idrottande män.

– Om man är kvinna måste man vara Carolina Klüft eller någon annan världskändis för att få synas i tv. När det kommer till herr-idrott så räcker det att vara bäst i kommunen.

Den 23-åriga landslagsstjärnan från Kållered liknas ofta vid Zlatan. Kanske på grund av att de båda är långa och därför har en liknande spelstil, tror hon själv. Motiveringen till Diamantbollen andades också av jämförelsen: »en sällsynt kombination av artisteri, effektivitet och utstrålning som sprider glädje i laget och hos publiken men förbryllar motståndaren«.

– Visst är det kul och smickrande, men samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka på om det hade varit tvärtom. Jag tror knappast Zlatan hade tagit det som någon komplimang om någon sa att han spelade som Lotta Schelin.

När vi ändå är inne på frågor som hon alltid får från journalister, blir det nästan oundvikligt att inte fråga om jämförelserna mellan herr- och damfotboll. Lotta kallar det »svaret på jämförelsen« eftersom den som frågar nästan alltid har formulerat ett svar på förhand: damfotboll är tråkigt och måste bli mer lik den fotboll som herrarna spelar.

– I början fick jag frågan vid varje intervju. Jag är trött på att hela tiden behöva försvara mig och min sport.

Hon förstår att det ligger nära tillhands att jämföra sporterna rakt av eftersom män och kvinnor spelar med lika stor boll, på en lika stor plan. Men, påpekar hon, ingen jämför en P 15-match med en IFK Göteborg-match eftersom de fysiska förutsättningarna skiljer sig åt.
Ibland förs det en diskussion om huruvida planen ska göras mindre för damer.

– Jag är lite splittrad. På ett sätt är det ganska logiskt. Samtidigt är det synd om vi till varje pris försöker efterlikna herrfotbollen.
Fler mål, öppnare ytor och mer individuellt spel, är saker som Lotta Schelin för fram som positiva med damfotbollen.

– Men jag kan ju förstå vad kritikerna menar. Det handlar nog om att fotboll är en sport som alla tror att de kan. Att göra balettpiruetter ser ju de flesta som lite mer imponerande än att trixa tio gånger med en boll. »Vem bryr sig, det kan ju jag också göra där hemma«, tycker vilken 50-årig gubbe som helst, säger Lotta.

Skrattar gör hon, mycket och ofta. Och längtar efter att VM ska dra i gång, beskriver det som ett stort äventyr.

– Jag ser jäkligt mycket fram emot VM. Vid OS i Aten var allt så nytt för mig, och förväntningarna var på topp. Sen nådde vi inte hela vägen fram.

Då, 2004, förlorade Sverige bronsmatchen mot Tyskland. Lotta oroas inte nämnvärt av att ha lottats till »dödens grupp« med Nigeria, USA och Nordkorea, samtidigt som det pågår det ett stort generationsskifte inom svensk damfotboll.

– Det är skitkul, nu är vi ganska många 80-talister. Vi kör alltid gamla mot unga sista träningen innan match.

Lotta Schelin försöker att inte tänka på alla krav och förväntningar, tycker inte att hon besväras av prestationsångest.

– VM kommer inte att bli en dans på rosor. Men man måste också ha lite flyt för att det ska gå hela vägen. Lite stolpe in.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera