Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Filippa Reinfeldt – Belastning eller tillgång?

Statsministerfru och landstingsråd. Filippa Reinfeldt står för en klassisk högerpolitik medan maken säljer sosse-light i regeringskansliet. Nu tvingas hon ducka i centrala frågor för att inte skada Fredrik.

En söndagskväll i september förra året fick Sverige sitt eget Kennedy-par. Den borgerliga alliansen vann regeringsmakten, Göran och Anitra gjorde sorti och in i strålkastarnas sken klev i stället Fredrik och Filippa Reinfeldt.Unga, vackra och mästerligt vardagspusslande i balansgången mellan toppkarriärer och ansvarsfullt föräldraskap.

Men så försvann de plötsligt lika snabbt som de kommit, och kritiserades på var sin kant för att hålla alltför låg profil. Fredrik Reinfeldt har förklarat sin, jämfört med Göran Persson, relativt nedtonade roll med att han faktiskt delar utrymmet i rampljuset med alliansens övriga partiledare. Filippa Reinfeldt har bjudit generöst på sig själv i mer lättsamma mediesammanhang, men i den politiska debatten har hon varit tämligen frånvarande.

»I många andra sammanhang kan du uttala dig, när det gäller kakrecept och en massa annat. Men i de frågor där du ytterst har ansvaret, som ansvarigt sjukvårdslandstingsråd, där mörkar du. Där vill du inte gå upp i debatt«, sa till exempel vänsterpartisten Birgitta Sevefjord på ett sammanträde i landstingsfullmäktige tidigare i år. Men Filippa Reinfeldt avfärdar kritiken.

– Jag tror att det är en del av deras debatteknik, säger hon.

Hon sitter vid konferensbordet i sitt rum på andra våningen i Stockholms landstingshus. Vid ett fönster står ett halvdussin döende orkidéer och på golvet surrar en elektrisk värmefläkt. Filippa Reinfeldt är frusen. Hon har en stickad pullover utanpå sin polotröja och värmer händerna på en mugg med te.

Både oppositionen och övriga allianspartier funderar över hur hennes politiska roll kan vara besvärande för statsministern. I dag sysslar hon med delikata saker som retar upp oppositionen, som privatisering av vård. Och före valet var hon kommunalråd i Täby, en förverkligad moderat utopi med fler än 30 procent av grundskoleeleverna i friskolor. Där finns en enda kommunal förskola, men mängder av privata alternativ. Det är inköpsstopp på biblioteket och höga avgifter för skolmaten i gymnasiet.

Fredrik Reinfeldts nya moderaters mjuka sosse light-retorik står i stark kontrast till Filippas handfast politiska praktik, som för tankarna till klassisk moderat skattesänkarkonservatism. Slutsatsen blir lätt att hennes låga profil i debatten handlar om att förhindra att obehagliga stänk från hennes politiska vardag ska nå hela vägen till Rosenbad.

– Jag har aldrig hört att det ska finnas sådana invändningar, säger hon.

Men oppositionen utnyttjar alla tecken på diskrepans mellan det hon står för och regeringens politik, inte minst för att hävda att Filippa genomför det som Fredrik bara vågar tänka.

När hon förra hösten förklarade sig öppen för privatisering av fler akutsjukhus, påminde motståndarna triumferande om att Fredrik Reinfeldt inför valet ett par månader tidigare upprepade gånger sagt att inga sjukhus ska säljas. Det var en fråga om detta Birgitta Sevefjord krävde svar på i landstingsfullmäktige i år. Men det kom inget svar.

På samma sätt har Filippa Reinfeldt genom en låg närvarofrekvens i kommunfullmäktige i Täby (hittills i år har hon gått på ett av sju sammanträden) kunnat fjärma sig från den politik som förs i makarna Reinfeldts hemkommun. Det gäller bland annat beslutet om den omstridda utförsäljningen av Tibble gymnasium i våras. Skolan såldes då till rektorn och en lärare för en summa som motsvarar värdet på inventarierna.

– Jag var inte med och fattade beslutet om försäljningen. Men det har blivit en lyckad avknoppning i bemärkelsen att det är nästan inga lärare som har valt att lämna skolan och den bild jag har fått mig återgiven är att fler elever än någonsin söker sig dit.

Fredrik Reinfeldt skulle heller inte ta risken att hantera fackliga representanter på samma sätt som sin hustru. I landstingets hälso- och sjukvårdsnämnd, där Filippa Reinfeldt är ordförande, får de på hennes initiativ inte längre sitta med vid mötesbordet. I stället är de numera placerade vid sidan om, på stolar längs väggen.

– En tydlig och lite tråkig markering, tycker Thomas Flodin, överläkare på Karolinska universitetssjukhuset och ordförande i Stockholms läkareförening.

Tonläget mellan den politiska majoriteten och oppositionen har drivits upp av »Vårdval Stockholm«, en reformering av i första hand primärvården i Stockholms län som genomförs vid årsskiftet.

Förutom nedläggningen av en rad närakuter och återinförande av husläkarsystemet handlar reformen till stor del om att låta offentlig verksamhet övergå i privat drift. Invånarna ska kunna välja vårdgivare – pengarna från landstinget följer dem så länge de väljer någon som är auktoriserad, privat eller i landstingets regi spelar ingen roll.

– Det syftar till att flytta inflytande och makt till medborgarna själva, det är en av mina absoluta hjärtefrågor, säger hon.

Filippa Reinfeldts politiska drivkraft kan sammanfattas i ordet »kundval«. Rötterna till det engagemanget finns i ett klassrum i Ålstensskolan i Bromma i slutet av 70-talet, där en kvinnlig lärare hade idéer om att till exempel bygga om klassrummet till en livmoder. Det funkade inte riktigt mellan henne och Filippa – som på den tiden hette Holmberg i efternamn. Eller som sjukvårdslandstingsrådet själv uttrycker det efter ett helt vuxet liv i politiken:

– Den optimala kemi som jag önskar ska uppstå mellan läraren och varje enskild individ i ett klassrum – särskilt i de årskurser då man bara har en lärare – den uppstod inte.

Hon ville byta klass, men fick inte för skolledningen som tyckte det var krångligt; om de tillät henne att byte, så skulle säkert fler vilja göra samma sak. Ur den myllan började hennes politiska medvetande gro. Det löper en rak ideologisk linje från de sjönära förortskvarteren i Bromma där hon växte upp, till rummet på andra våningen i landstingshuset på Kungsholmen och vidare till hennes nuvarande hemkommun Täby.

Filippa Reinfeldt fick sitt första politiska uppdrag 1990 när hon valdes in i distriktsstyrelsen för Moderata ungdomsförbundet i Stockholms län. Ordförande var en mörkögd 25-åring vid namn Fredrik Reinfeldt. De blev ett par, gifte sig, fick sitt första barn. Han avancerade i karriären, blev MUF-ordförande efter en bitter maktstrid, hamnade så småningom i kylan illa sedd av dåvarande partiledaren Carl Bildt, stretade på i riksdagen och blev till slut partiordförande och statsminister.

Hon jobbade centralt i ungdomsförbundet och partiet, engagerade sig i landstingspolitiken och så småningom i kommunpolitiken. Efter valet i höstas blev hon sjukvårdslandstingsråd, med det yttersta ansvaret för en verksamhet med en årsbudget på 50 miljarder kronor. Under åren har hon skaffat sig en bred förankring i hela partiet, inte minst efter det projekt som hon ansvarade för inför valet 1991, som gick ut på att ringa upp samtliga förstagångsväljare. Hon reste intensivt och fick kontakter över hela landet - ungmoderater som i dag har inflytande på alla nivåer i partiet.

– Hon skulle inte ha kommit så här långt om hon bara haft kontakter och i övrigt varit kass, säger Jacob Broberg, som i början av 90-talet var förbundssekreterare i MUF och under flera år jobbade nära henne. I dag är han personlig vän till paret Reinfeldt.

– Filippa har driv, hon är alltid påläst och hon är en i grunden god kommunikatör, säger han.
Riksdagsledamoten Anna Kinberg Batra, som kom in i landstingsfullmäktige samtidigt som Filippa Reinfeldt 1994, tycker att hon är en ideologiskt stark politiker.

– Hon är starkt idéburen och har en förmåga att uttrycka sig otroligt bra. Jag gick själv en debattkurs för henne under MUF-tiden.

Richard Sjöberg, tidigare valstrateg åt moderaterna med förflutet i MUF tidigt på 90-talet, minns en engagerad och ambitiös ung politiker.

– Det är inte otänkbart att hon kan gå långt i partiet. Men för att bli partiledare krävs det att man kan engagera sig trots att man inte har möjlighet att bara jobba med sina hjärtefrågor. Jag är inte alls säker på om hon har en sådan drivkraft, säger han.

De allra flesta, oavsett politisk hemvist, som beskriver Filippa Reinfeldt använder oprecist försiktiga ord som »glad«, »trevlig« och »duktig«. Beskrivningarna rinner mellan fingrarna, Filippa Reinfeldt förblir en ganska diffus figur. En oppositionspolitiker säger att hon nästan alltid är glad men att man får se upp, »för hon har en räv bakom varje öra«.

Man kan konstatera att Filippa Reinfeldts karriär har blivit en balansgång på en slak lina. Å ena sidan har hon åkt gräddfil in i offentligheten, å andra sidan har hon svårt att få full professionell hävstång på den resan eftersom hennes och hennes makes professionella liv hela tiden kopplas samman.

I bakgrunden ligger också frågan om hon vill »göra en Hillary« och så småningom aspirera på partiledarposten i moderaterna.

– Det där är en fråga som skapar mer problem än nytta för mig. Den förminskar synen på mitt engagemang i de frågor jag jobbar med. Jag har inga rikspolitiska uppdrag, jag har aldrig aspirerat på det. Och vad jag känner till står inte heller moderaterna redo att byta partiledare.

Filippa Reinfeldt om ...

»Gräddfiler« till vård på offentligt finansierade sjukhus:

»Stockholms läns landsting gör ju beställningar och så länge vi får den vård vi beställt så ser inte jag några bekymmer med att man, som till exempel neurokirurgen på Karolinska sjukhuset gör, säljer vård till andra patienter, eftersom vi vet att de på det sättet kan upprätthålla den höga kompetens de har.«

(»Gräddfiler« är i dag inte öppna för svenska patienter på offentligt finansierade sjukhus – men landstingets bolag säljer vård till utländska patienter via bolaget Stockholm Care. Privatägda St Görans sjukhus tvingades för några år sedan att upphöra med att ta emot svenska försäkringspatienter efter hot om att förlora sitt avtal med landstinget.)

Rena sprutor till narkomaner:

»För min personliga del har jag inga bekymmer med att vi skulle kika på erfarenheterna av de sprutbytesprojekt som finns.«

(Den förra regeringen överlät till kommuner och landsting att ta ställning i frågan. Nyligen enades politikerna i Stockholms stad om att frågan bör utredas efter att moderaterna överraskande lämnade sin nej-linje. I landstinget har däremot ansvarigt landstingsråd, folkpartisten Birgitta Rydberg, hittills varit starkt negativ.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera