Efter Bush: »Förändringarna blir inte så stora«

Text: Eva Sohlman

Bild: Scanpix

»Aldrig någonsin i amerikansk historia har en ny president stått inför så enorma och komplexa problem som väntar nu.« Den gänglige 61-årige Talbott drar en djup suck och skakar bekymrat på huvudet där han sitter i sitt hem i Washington DC. Som för att besvärja den bitande kylan utomhus tänder han en brasa i det ljusa, öppna vardagsrummet, ivrigt påpassad av sina två jakthundar.

Strobe Talbott är chef för Brookings Institution, USA:s äldsta och mycket inflytelserika tankesmedja. Han står paret Clinton nära, var vice utrikesminister under Bill Clinton, och kan bli USA:s näste utrikesminister om Hillary blir president.

I sin senaste bok »The Great Experiment« diskuterar han bland annat vilka frågor som kommer att dominera amerikansk utrikespolitik i framtiden. Han ser spridningen av kärnvapen och klimatförändringarna som de största hoten.

– Det är bråttom att utveckla hållbara lösningar på dessa problem, och ett extra stort ansvar ligger hos USA eftersom vi har störst kärnvapenarsenal och producerar mest växthusgaser. Men just på grund av hotens komplexitet finns det en risk att de skjuts åt sidan.

– Mellanöstern kommer vara en kokande kittel av problem: Irak, Iran, fredsprocessen, Afghanistan, Pakistan, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Egyptens framtid. Det kommer att handla om Mellanöstern. Därför kommer det bli svårt för nästa regering att ägna den politiska och diplomatiska energi som krävs åt de riktigt allvarliga hoten.

Men för att USA överhuvudtaget ska kunna närma sig de här frågorna på ett fruktbart sätt, och med stöd från omvärlden, anser Talbott att nästa president först måste reparera landets trovärdighet som internationell aktör.

Anseendet är kört i botten efter Bushs invasion av Irak, situationen i Afghanistan, behandlingen av fångarna på Guantanamo Bay och tortyrskandalerna i fängelserna Abu Ghraib och Bagram.

– Bush var en extrem avvikelse. Hans första period var konsekvent och medvetet den mest unilaterala perioden i modern amerikansk utrikeshistoria. Under 1800- och 1900-talen, ända fram till 2001, då Bush blev president, präglades amerikansk utrikespolitik av ett samförstånd att man skulle ägna sig åt globala intressen genom internationella institutioner, avtal och bestämmelser. Vi var de internationella institutionernas byggmästare. Nu måste vi tillbaka till ett internationellt lagsystem, säger Talbott.

Därför anser han att nästa president under sina första två månader bör visa sitt stöd för Genèvekonventionen och FN:s konvention om tortyr, återinföra habeas corpus (»ingen ska fängslas utan domslut«), även för fångarna i Guantanamo, och erkänna den Internationella domstolen i Haag, vilket Bush vägrade 2002. Nästa president måste också sätta i gång en process för att ratificera provstoppsavtalet (kärnvapenprovsprängningar), kickstarta förhandlingar med Ryssland om betydande minskningar i kärnvapenarsenalerna samt förstärka icke-spridningsavtalet.

Talbott ser inte USA:s roll som världens ledande supermakt som hotad. Men de ekonomiska och geopolitiska jättarna Indien och Kina kommer att kräva alltmer inflytande.

– De kommer att utgöra verkliga utmaningar för oss i klimatfrågan, kärnvapnen och den globala handeln.
Han säger också att trots att kalla kriget är över, lever mer än en sjättedel av jordens befolkning under ett regeringssystem, det kinesiska, styrt av Kommunistpartiet.

– Det finns fortfarande stora ideologiska klyftor. Men de goda nyheterna är att både Kina och Indien ser ut att vara på väg att bli ansvarstagande aktörer i världen. Därför är det viktigt att även USA återgår till att vara det.

Vad gäller relationen till Ryssland anser Talbott, som tidigare var Time Magazines chef i Moskva, att den inte kommer kräva lika stort engagemang som Kina och Indien, men mycket mer än under de senaste åren.

– Utvecklingen är oroande, men jag tillhör inte dem som anser att Ryssland har återgått till att vara Sovjetunionen. Ryssland ser sig i dag som en del av en globaliserad värld. Problemet är att Ryssland anammat en attityd som går ut på att världen borde dansa efter dess pipa på grund av oljan och andra naturrikedomar. Men det höga oljepriset kommer att sjunka, speciellt när USA och andra länder blir mindre beroende av fossila bränslen, och då kommer det visa sig att Ryssland har slösat tid, som de borde ha använt till att modernisera sin ekonomi.

Innan Talbott avslutar intervjun och kör till kontoret i sin miljövänliga Toyota Prius, säger han att han tror att USA lärt sig läxan från Bushs misslyckade experiment att agera enväldigt. Men amerikansk utrikespolitik har alltid haft drag av isolationism, och så kommer det att vara även i framtiden.

– Därför kommer många, oavsett om nästa president blir en demokrat eller en republikan, bli mycket besvikna. Det finns en desperat längtan efter förändring. När Bush försvinner kommer många att dra en djup suck av lättnad:

Tack gode Gud för att vi har det där bakom oss! Men förändringarna kommer inte att bli så stora. USA kommer att fortsätta agera enligt det gamla mottot »Vi älskar att samarbeta med er. Men vid Gud, om vi måste göra något på egen hand gör vi det. Och vi kommer inte be om lov.«