Så ska matkrisen lösas

Text: Eva Sohlman

Bild: Creative Commons 2.0

I Haiti äter folk bröd bakade på lera i brist på mjöl. I Bangladesh, Indonesien och i Afrika sprider sig upproren bland de hungriga folkmassorna. Och i USA, världens rikaste land, växer köerna till soppköken.

Bristen på mat och de skyhöga matpriserna, som mer än fördubblats på några månader, är här för att stanna. Det är ett dystert budskap, speciellt för världens fattiga som lider av kronisk hunger och snart kan uppgå till en miljard, förutspår Jeffrey Sachs, ekonomiprofessor vid Columbia University, och en av de mest inflytelserika och kontroversiella tänkarna inom fattigdomsbekämpning och utvecklingsekonomi.

”Jag tror tyvärr att vi kommer se höga priser inom en överskådlig framtid,” säger han under en försenad lunch på sitt spatiösa kontor på Earth Institute, som han startat vid Columbia för att sammanföra akademisk forskning med politiska beslut.

Sachs är speciell rådgivare till FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, och hans expertkunskaper är hett efterfrågade, vilket inte bara hans ständigt ringande mobil skvallrar om, utan även en av kontorsväggarna. Den är tapetserad med foton av Sachs tillsammans med olika internationella politiska ledare.

Hans nyligen utkomna bok ”Common Wealth” diskuterar hur vi kan uppnå fred och hållbar utveckling på en alltmer befolkad planet där kampen om naturresurserna hårdnar. Det är frågor som blivit akut aktuella i och med matkrisen, och ökat intresset för Sachs idéer. Det manifesterades under FN:s krismöte i Rom i juni då stora delar av hans förslag till räddningspaket antogs.

Då kunde inte världens ledare enas om huvudorsakerna till krisen, men Sachs är säker på sin sak: ”Den här krisen handlar i grunden om utbud och efterfrågan på mat.”

Han tillstår dock att den akuta bristen och de rekordsnabbt stigande priserna är en chock även för dem som följt produktionen på nära håll och länge sett hur den globala efterfrågan stigit alltmedan matförråden krympt eftersom möjligheterna att tillverka mer mat varit begränsade.

”Det här var definitivt oväntat och beror på en rad överraskningar de senaste åren i form av flera klimatchocker som lett till mindre och försämrade skördar, säger Sachs.

Samtidigt har den ökade användningen av spannmål – främst majs och sockerrör – till biobränsle begränsat mattillgångarna ytterligare. Färska siffror från det Washingtonbaserade International Food Policy Research Institute visar att 30 procent av prisuppgången kan härledas till etanoltillverkningen. Därtill kommer att oljepriset har stigit med 40 procent i år och även ökat kostnaderna för transport och konstgödsel.

Bush regering har anklagats för att bära en stor del av skulden för dagens mat- och energikris på grund av invasion av Irak, vilket drivit upp oljepriset, men också för USA:s satsning på etanol.

”Etanol har definitivt bidragit till krisen. Etanolpolicyn här i USA stöds av båda partierna och det är starka regionala intressen som ligger bakom snarare än Vita Huset. Både USA och Europa borde slopa etanolsubventionerna.”

Hedgefonder har också beskyllts för att bära en stor del av ansvaret för de högre matpriserna, men den bilden håller Sachs inte med om.

”Fonderna spelar en mycket liten roll då krisen i grunden handlar om utbud och efterfrågan. En faktor som däremot är av fundamental vikt är det stora antalet länder som blockerat sin matexport. Det har definitivt förstärkt chocken.”

”Om handelshindren minskade tror jag att priserna kunde sjunka något från nuvarande superhöga nivåer. En bättre skörd skulle också hjälpa till att få ner dem redan i slutet av året. Vi ser vissa tecken på det.”

Jeffrey Sachs anser att man på kort sikt, under de närmaste ett till fem åren, måste säkra det akuta stödet till de mest utsatta länderna. FN:s World Food Program har därför bett om 775 miljoner dollar extra för att kunna täcka de fördubblade kostnaderna för hjälpprogrammen.

”Inom denna tidsram måste vi också säkra mattillgångarna till de fattiga genom att effektivisera jordbruket,” säger Sachs.

Han har länge propagerat för jordbruksreformer som han menar kunde trefaldiga skördarna med hjälp av bättre frön, gödsel och småskalig konstbevattning. Tillsammans med FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan startade Sachs 2004 en kampanj för en grön revolution i Afrika. Idén var att kopiera den framgångsrika gröna revolution som uppnåddes i Indien under 1960-talet, men intresset har varit ljummet.

”Det har varit svårt att få folk att lyssna – även på SIDA i Sverige – men under de senaste två månaderna har vi sett ett större intresse för jordbruk från Världsbanken, FN-organen och olika bilaterala internationella donatorer än under de senaste åtta åren.” säger han.

En markant ökning av hunger i världen, speciellt i Afrika, kan redan märkas som en konsekvens av de höga priserna, konstaterar Sachs. Men han tror inte att det blir lika illa som i Etiopien i mitten på 80-talet, då mer än en miljon människor svalt ihjäl.

”Vad vi kommer se är mer infektionssjukdomar som är dödshotande på grund av undernäring, speciellt för barn. Vi kommer se fler barn som dör av diarré, lunginflammation och influensa. Sjukdomar som annars inte skulle vara dödliga.”

Världsbankchefen Robert Zoellick har varnat för att matkrisen kan betyda sju förlorade år i kampen mot fattigdomen. FN:s Millenniumprojekt, vars mål är att halvera den extrema fattigdomen bland människor som lever på mindre än en dollar om dagen mellan 1990 och 2015, tycks nu Sisyfosartat. Projektet, som leddes av Sachs mellan 2002 och 2006, hade redan före krisen kritiserats för att inte uppnå uppsatta mål.

”Målen har inte uppnåtts på grund av att de rikaste länderna inte infriat sina löften. Det här är vår största utmaning,” säger Jeffrey Sachs med en djup suck och ser plötsligt mycket trött ut.

Världens åtta största ekonomier, G8, lovade 2002 att fördubbla sitt stöd till Afrika till 2010, men Sachs säger bekymrad att de ännu inte betalat de 50 miljarder dollar om året som det handlar om. Länderna kritiserades under krismötet i Rom och förnyade då sina löften. Under G8-mötet den 7-9 juli befinner sig länderna under fortsatt press eftersom en växande fattigdom på lång sikt hotar den politiska stabiliteten och säkerheten.

Vad gäller Sachs egna projekt, Millenniumbyarna – ett storskaligt experiment för att minska fattigdomen i ett 70-tal byar i Afrika – har det även där blivit svårare att nå målen om självförsörjning, tillstår han. För att dämpa prischocken, speciellt den trefaldigade kostnaden för gödsel, ger projektet nu mikrokreditlån till jordbruken. Det är en relativt outforskad högriskmetod, men Sachs förutspår att den kan komma att tillämpas i högre utsträckning i och med de högre priserna.

Sachs modell för Millenniumbyarna, som fokuserar på hälsa, utbildning och jordbruk, har kritiserats för att vara för enkel och naiv, och för att inte ta hänsyn till människors ofta irrationella personliga ekonomiska val. Det är en kritik som Sachs hört förut.

”Idén att jag skulle vara naiv är inte övertygande. Jag har blivit tillsagd så många gånger att ’det där är omöjligt’ ’det kommer aldrig att hända’, och sedan har det som jag hela tiden trott kunde hända hänt.”

Han hänvisar bland annat till Global Fund som bildades 2001 för att bekämpa spridningen av AIDS, tuberkulos och malaria. Initiativet mötte till en början stort motstånd, men börjar nu få flera av världens rika länder att stödja billigare AIDS-mediciner till de fattigare.

Sachs framhåller att hans arbete är starkt verklighetsförankrat, han umgås med politiker dagligen, och är väl medveten om särintressen, lobbying, korruption och lögner.

”Men jag är inte intresserad av att diskutera alla hinder. Vad jag försöker göra är att beskriva vad vi skulle kunna uppnå, snarare än att fokusera på varför vi kommer att misslyckas.”

Text: Eva Sohlman

Bild: Creative Commons 2.0