Partier i terapi

Text: Martin Ahlquist

Centerpartiets ledare [[Maud_Olofsson|Maud Olofsson]] upprepar målet om att partiet ska bli dubbelt så stort. Inte dubbelt så stort som i dag, utan dubbelt så stort som det var i valet 2006 innan den borgerliga kannibaliseringen började och centern återigen halkade ner på 5–6-procentsnivån. Kristdemokraternas [[Göran_Hägglund|Göran Hägglund]] visar gärna upp siffror på hur många svenskar som egentligen är kristdemokrater, utan att de riktigt vet om det. Och folkpartiet, ja de är ju alltid det största borgerliga partiet – snart. På vänsterkanten ser det ungefär likadant ut.

Miljöpartiets krav i budgetförhandlingarna under förra mandatperioden var värdiga ett 30-procentsparti. Och vänsterpartiet ser sig själva som det verkliga arbetarpartiet.
Kan partier ha personlighetsstörnningar? I uppslagsboken ställs nio kriterier upp, varav fem ska vara uppfyllda för att diagnos ska kunna ställas:
• Har en grandios självbild (till exempel överdriver framsteg och talanger, förväntar sig att bli betraktad som överlägsen utan lämpliga uppnåelser).
• Är besatt av fantasier om obegränsad framgång, makt, briljans, skönhet, eller perfekt kärlek.
• Anser sig vara »speciell« och unik och bara kan bli förstådd av, eller bara borde umgås med, andra speciella eller högstatuspersoner (eller -institutioner).
• Kräver stor beundran.
• Har oresonliga förväntningar på speciella förmåner eller omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.

Ja, det kanske räcker så.