Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Hårdare tag – eller smartare

Många justitieministrar har försökt styra upp polisen utan att lyckas. Det är därför Beatrice Ask är så arg.

»Jag hoppas att ingen av dem har tid att skvallra i största allmänhet utan att de håller käften och gör sitt jobb.«

Efter att under fem dagar varit utsatt för en korseld av kritik mot hanteringen av värderånet i Västberga brast det för justitieministern. Utbrottet var en reaktion på de revirstrider mellan olika delar av polisväsendet som uppdagats. Stockholmspolisen misstänks läcka uppgifter ur utredningen för att den är sur på Rikskriminalen som inte delar med sig av informationen.

Att be poliser hålla käften och jobba är väl knappast något som ministerns pr-konsulter och medietränare har rekommenderat, men den spontana uppriktigheten har redan rönt uppskattande kommentarer. Men varför blev [[Beatrice Ask]] så arg? Antagligen för att hon är precis lika frustrerad som sina föregångare på posten.

I Sverige finns inte en polismyndighet – det finns 21. Inte ens rikspolischefen Bengt Svensson själv tycker att organisationen fungerar bra.

– Det är helt uppenbart att dagens organisation inte är optimal. Det viktiga är att vi förtydligar mandatfördelningen och beslutsbefogenheterna, säger han. Då skulle man även komma tillrätta med den rivalitet som kan uppstå när otydliga mandat ger upphov till diskussioner om vem som ska göra vad.

Beatrice Ask är också tydlig med att hon vill förändra dagens organisation.

– Myndigheternas insatser måste samverka bättre. Verktygen för att spåra och förverka vinster från brottslig verksamhet behöver förbättras. Insatserna måste förbättras för att motverka rekrytering till och för att underlätta för den som vill lämna kriminella nätverk, säger hon till Fokus.

Thomas Bodström, Beatrice Asks före­ trädare på justitieministerposten, har i sin nya roll som oppositionspolitiker också kommit fram till att de 21 länspolismyndigheterna borde skrotas och ersättas av en samlande central polismyndighet. Dessutom ska en svensk motsvarighet till amerikanska FBI inrättas, tycker han.

– Vi behöver en samlad kraft som ligger under Rikskriminalen och som koncentrerar sig på att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Annars riskerar revirtänkandet inom poliskåren att gynna de kriminella nätverken, säger Thomas Bodström.

Enligt tidigare rikspolischefen Björn Eriksson behöver det svenska polisväsendet varken fler poliser eller ökade befogenheter. Lösningen är enligt honom att återinföra den kommunala polisen, som då skulle ägna sig åt villainbrott, bilstölder och andra dussinbrott och på så vis renodla den statliga polisverksamheten till att hantera den grövre kriminaliteten och den organiserade brottsligheten.

Att polisen är en tungrodd organisation verkar de flesta eniga om, även om idéerna på lösningar varierar. Kunskapsfientlig är ett annat omdöme.
Stefan Holgersson arbetar på kriminaljouren vid Södertörnspolisen och skrev 2005 doktorsavhandlingen »Yrke: Polis«.

– Svensk polis har länge varit kunskapsfientlig. I stället för att välkomna nya forskningsrön och ta hjälp utifrån så präglas polisen av ett »vi vet bäst-tänkande«, säger Stefan Holgersson.

Rikspolischefen Bengt Svensson är självkritisk.

– Det finns anledning att ta till sig den kritiken. Polisen måste bli mer kunskapsbaserad och vi ska både knyta till oss forskare utifrån och bedriva forskning inifrån vår verksamhet.

Företrädaren Björn Eriksson vill föra till ytterligare ett ord i vokabulären över polisens brister: naiv.

– Trots att vi de senaste åren sett allt ifrån många grova värdetransportrån till mordet på Anna Lindh, så är det som om polisen inte är riktigt förberedd på nya scenarier.

Mesig är ett annat omdöme som polisen anklagats för. Framför allt efter att det kommit fram att en polis begärt tillstånd att skjuta mot rånarnas helikopter men inte fått tillstånd till det.

Niklas Ekdal, tidigare politisk redaktör för Dagens Nyheter, är en av dem som efter helikopterrånet ropat på hårdare tag. Under rubriken »Skjut ner nästa rånarhelikopter, Beatrice Ask«, kritiserar han på debattsajten Newsmill det han uppfattar som den svenska polisens mjuka linje gentemot den grova organiserade brottsligheten. Enligt Niklas Ekdal beror denna mjukhet på antingen bristande förmåga eller en önskan att tredje man inte ska komma till skada.

– Den svenska polisen behöver bli lite tuffare och ta lite större risker. Jag menar förstås inte att de ska skjuta vilt omkring sig, men att som i det här fallet passivt stå och titta på när ett grovt brott sker är heller inte bra. Det sänder helt fel signaler till både grovt kriminella och terrorister, säger Niklas Ekdal.

Johannes Knutsson är professor vid polishögskolan i Oslo. Han säger att de som anser att svensk polis måste bli tuffare och mer risktagande är ute och cyklar. Relativt sett skjuter svensk polis fem gånger oftare per år jämfört med den norska poliskåren – som är obeväpnad men får använda de tjänstevapen som finns endast efter godkännande av en överordnad. I Sverige är det inte ens reglerat i lag hur och när en polis tillåts avfyra sitt tjänstevapen. I stället regleras detta i »Kungörelse om användande av skjutvapen i polistjänsten« som skrevs 1969 och därmed är föråldrad.

Där nämns överhuvudtaget inte terroristbrott.

– Den svenska skjutkungörelsen borde skrotas helt och ersättas av en ny lag. Det är dessutom märkligt att användningen av handklovar regleras i lag, men inte användningen av skjutvapen, säger Johannes Knutsson.

Stefan Holgersson vill inte heller säga att hårdare tag är rätt väg att gå för att komma åt de kriminella nätverken. Han efterlyser däremot smartare tag, vilket innebär att i större utsträckning än i dag ta hänsyn till svensk och internationell forskning som visar vilka åtgärder som är mest effektiva vid en viss typ av brott. Handlar det till exempel om kravaller i förorterna så visar forskningen att hårdare tag tvärtom kan öka kriminaliteten eftersom polisen då ses som en fiende som måste bekämpas.

När det gäller noggrant planerade rån mot värdedepåer genomfört av kriminella nätverk så borde den svenska polisen satsa mer på att angripa strategiska personer på lokal nivå.

Men ett svenskt FBI tycker Stefan Holgersson är fel väg att gå.

– De missförhållanden som uppdagats är bara symptom på en mer omfattande problembild. Flera studier har visat att svensk polis brottas med stora strukturella problem, men lösningen är inte i första hand organisatorisk.

Men om omorganisation och hårdare tag inte är lösningen, vad säger då forskningen om vad som är effektivt för att hindra grova brott?

Stefan Holgersson pekar på två faktorer. Den ena är att påverka den upplevda upptäcktsrisken. Det ligger helt på polisens bord att genom effektiv utredningsverksamhet, avlyssning, buggning och annat preventivt polisarbete få de kriminella elementen att känna en oro för att faktiskt åka fast.

Den andra faktorn handlar om dessa personers vinning – hur mycket de har att tjäna på att genomföra ett brott. Ofta räknar de kallt med att åka fast och avtjäna ett straff eftersom de vet att de blir rikligt belönade efteråt.

På denna punkt menar Stefan Holgersson att Sverige ligger efter grannlandet Norge, där det är betydligt svårare att som kriminell nolltaxerare glida omkring i ett lyxåk utan att polisen ingriper.

– Den norska polisen har större befogenheter att förverka egendom när den misstänker att det är stulna pengar som ligger bakom.

Enligt Henrik Tham, professor i kriminologi, har rehabiliteringen kommit i skymundan medan omtanke om allmänheten resulterat i ökat fokus på högre straffnivåer och förment omtanke om allmänheten och demokratiska värden.

– Det talas mycket om det allmänna rättsmedvetandet och allmänhetens krav på straffskärpning men det finns inga mätningar på vad denna allmänhet faktiskt tycker. Det är en debatt som förs uppifrån, inte nerifrån, säger han.

Som exempel tar han en statlig utredning som tillsattes för att se över straffnivåer eftersom »samhällsutvecklingen medför förändringar i synen på olika brotts straffvärde« – utan att närmare klargöra vems syn det egentligen handlade om.

En av dem som anser att Sverige har blivit mer utsatt för grov brottslighet är riksdagsledamoten [[Johan Pehrson]] (fp). Han målar upp bilden av en grov internationell organiserad brottslighet som enkelt utnyttjar det öppna Europa.

– Det gränslösa Europa gör oss sårbara eftersom polisen har svårt att arbeta gränsöverskridande medan de kriminella gör det, och gör det väldigt effektivt. Jag har aldrig träffat någon som inte instämmer i den bilden av verkligheten, säger han.

Men Henrik Tham ser en fara med ett debattklimat som förstorar samhälls­våldet och hotet från kriminella. Enligt Brottsförebyggande rådets statistik har våldsbrottsligheten inte ökat nämnvärt sedan början av 1990-talet. Det dödliga våldet har under de senaste 30 åren legat på runt 100 fall om året, men minskat något de senaste 15 åren. Men den mätning av allmänhetens syn på strafftider som gjordes av Fokus/Gallup 2006 visade att 73 procent av de tillfrågade faktiskt ansåg att fängelsetiderna är för korta.

– Risken är att man skrämmer allmänheten på ett onödigt sätt. Folk ska inte behöva vara rädda för brott när det inte finns någon grund för det, säger Henrik Tham.

De senaste åren har den offentliga debatten framför allt handlat om huruvida det krävs »hårdare tag« mot brottslingar. Frågan om polisens organisation har kommit i skymundan, samtidigt har frustrationen vuxit inom Rikspolisstyrelsen och på justitiedepartementet. Kanske kommer helikopterrånet ge Beatrice Ask chansen att genomföra de reformer som ingen lyckats med före henne.

Rikskriminalpolisen
Rikskriminalpolisen har ansvaret för att utreda helikopterrånet. De har i uppdrag att leda kampen mot den grova organiserade brottsligheten, både nationellt och internationellt. De tre huvuduppgifterna är grov organiserad brottslighet, internationellt samarbete och krisberedskap. Organisatoriskt är den uppdelad på flera enheter:

Kriminalpolisenheten inhämtar och analyserar information om bland annat narkotikabrott, illegal invandring, människosmuggling, penningtvätt, miljöbrott, barnpornografi, IT-brott, mordutredningar och gängkriminalitet.

Ordningspolisenheten består av bland annat av polisflyget, nationella insatsstyrkan (se nedan), polisens utlandssektion och rikskommunikationscentralen.
Enheten för internationellt polissamarbete är nationellt sambandscentrum för de internationella samarbetsorgan där Sverige deltar.

Nationella insatsstyrkan
Insatsstyrkans 60 specialutbildade poliser är placerade i Stockholm men rycker in över hela landet när det uppstår situationer som är svåra att hantera inom den vanliga polisverksamheten. Styrkan har dygnet runt-beredskap och arbetar bland annat med terroristbekämpning, gisslansituationer och kidnappningar, grova rån, dykuppdrag, beredskap vid statsbesök, förhandling i krissituationer och personsäkerhet.

Nationella insatsstyrkan deltar i Rikskriminalpolisens arbete mot grov organiserad brottslighet. Mycket av insatsstyrkans arbete handlar om omvärldsbevakning, och man samarbetar insatsstyrkan med bland andra Säkerhetspolisen, Kriminalvården och andra länders insatsstyrkor.

GOB-gruppen
Gruppen mot grov organiserad brottslighet, GOB-gruppen, ska enligt uppgift inte användas vid utredningen av helikopterrrånet men det är polisens nya satsning för att bekämpa grov organiserad brottslighet. Den startade sitt arbete så sent som den första september och ska vara uppdelad på en operativ funktion och ett underrättelsecentrum.

Nio olika grupper ingår i GOB-gruppen, som är utplacerade från Malmö i söder till Umeå i norr (se kartan), men ska kunna sättas in var som helst i landet. I gruppen ingår 200 specialutbildade poliser, allt från spanare och analytiker till utredare som ska samarbeta med andra myndigheter, exempelvis Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten och Kronofogden. Den nya satsningen beräknas kosta cirka 200 miljoner kronor om året.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera