»Jag måste lära mig att slappna av«

Förra vintern tände skidåkaren Charlotte Kalla brinnande förhoppningar om en ny svensk VM-drottning. Men det var bara under den fantastiska slutsträckan på stafetten som det stämde, när det såg ut som om konkurrenterna stod stilla i backarna, det vara bara då hon var så bra som alla hade hoppats. Egentligen var förhoppningarna orealistiska. Egentligen var Charlotte Kalla nöjd med VM, för hon gav precis allt i varje lopp hon körde.

– Det var tungt, säger Charlotte Kalla då hon tänker tillbaka på VM och 30 kilometer fristil.

Det är ungefär så långt hon är beredd att sträcka sig, misslyckande är inte ett ord hon tycker är relevant i sammanhanget. Hon gjorde sitt bästa, var totalt slutkörd efter varje lopp och mer kan man inte begära av sig själv, tycker hon. Vad omvärlden hoppades är något hon antingen försöker hålla ute eller har svårt att förhålla sig till. För Charlotte Kalla är det fortfarande väldigt roligt att träna och tävla, besvikelsen vid dåliga resultat kommer först efteråt.

Hittills har hon nått de absoluta toppresultaten i världscupen i individuell start eller stafett och nästan alltid fristil. Inte gemensam start.

– Jag tycker att det blir roligare och roligare med masstart, men det är helt klart bättre för mig med individuell start. Jag måste lära mig att slappna av längre ned i fältet.

I VM förra vintern var det bara individuell start på klassisk stil och i stafetten, då hon fick åka ensam långa stunder och bara köra på. Då såg hon ut som om hon var bäst i världen igen. Hon tog upp Sverige till ett brons med ett bragdlopp.

– Jag trodde inte att det var möjligt att ta in den tiden på Claudia Nystad (Tyskland). Det ska inte gå på 5 kilometer, säger hon själv.

Charlotte Kalla lär sig fortfarande, allting går att förbättra och det är hon fullt medveten om. På masstarter måste man kunna åka ekonomiskt, något som hon inte klarar av särskilt bra än så länge. Problemet är egentligen liknande i klassisk stil, hon klarar inte av att åka avslappnat och med tillräckligt mycket överkropp för att räcka till mot absoluta världseliten. Själv kallar hon sig för en benåkare. Hennes gamla tränare på skidgymnasiet, Lars-Gunnar Pettersson, säger att vissa unga åkare ser ut som Musse Pigg i kroppen och åker skidor som Musse Pigg. För Charlotte Kalla fungerar det utmärkt, hon är kanske snabbast i världen då hon får satsa fullt ut i alla riktningar, men i klassisk stil och masstart går inte det.

VM i Tjeckien förra vintern avslutades med att något urskuldande kommentatorer sa att i OS 2010, då kommer minsann Charlotte Kallas favoritdistans och då ska det minsann bli åka av. Det är 10 kilometer fristil, individuell start och det är bara att ösa på, explodera från start och trycka, trycka och trycka. Det låter onekligen som en beskrivning av Charlotte Kalla då hon är som bäst. Det låter lite som världscup­premiären i Gällivare, då hon var överlägsen.

– Det var så roligt att vinna på hemma­plan. Hela familjen var ju där, säger hon.

Numera bor hon i Östersund med den övriga svenska skideliten men rötterna sitter ändå djupt i den norrbottniska jorden.

– Det är väldigt roligt då man får vara hemma. Det blir inte så ofta, några veckor om året på sommaren och vid jul.

Privat gillar Charlotte Kalla att måla och resa. Drömmen är att få komma iväg till Nya Zeeland. Länge spelade hon också basket innan skidkarriären tog fart på allvar. Hon tänker sig att karriären kan fortsätta i runt tio år till, därefter kanske hon ska plugga.

Charlotte Kalla är inte så pratsam. Särskilt inte om sig själv. Enda gången hon lyser upp ordentligt under intervjun är när hon får prata om sina landslagskollegor. Den som minns idrottsgalan där hon tog emot Jerringpriset kommer säkert ihåg hur glad hon var, men att hon var försiktig med sina ord.

– Jag trodde aldrig att jag skulle vinna. Det var otroligt stort. Min favorit var Susanna Kallur, berättar hon.

Hon beskrivs som en glad och ärlig tjej som egentligen inte förändrats av rampljuset. Gamla tränare berättar att hon kan springa tvärs över en transithall för att krama om dem om hon får syn på dem på någon flygplats då världscupen är i gång.

Men en viss medietrötthet skiner nu igenom. Förra hösten blev det för mycket, hon sade ja till det mesta och under en period blev det intervjuer varje dag. Nu omgärdas hon av personer som ska skydda henne.

OS i Vancouver i vinter är den gyllene chansen på den gyllene distansen och faktiskt finns inga ursäkter över huvud taget. Men målsättningen står fast och är inte på något sätt kopplad till resultat och medaljer.

– Det är stort fokus på OS nu. Målet är att ge precis allt jag har i varje lopp.

Världscupen drar i gång igen i slutet av november och den 15 februari startar Charlotte Kalla sitt första lopp under OS, 10 kilometer fristil. Det blir hennes första OS, och hela Sverige kommer ha ögonen på henne.