Katastrof-rapportering

Text:

Mediernas roll på Haiti debatteras på olika håll. Stjäl de bara resurser - hur mycket mat, vatten, tak över huvudet krävs för varje journalist? Är de oproffsiga när de ger uttryck för egen frustration? Jag har ingen aning om hur många journalister bara från Sverige som är där - minst 20 men något övre tak, finns det? Och tillsammans med journalister från alla andra länder...

Lite absurt blir det när folk dör i nöd och kämpar för sina liv för att ta sig därifrån och så kommer pigga, friska människor från hela världen för att betrakta skådespelet. Detta diskuterades i P1-morgon i morse.

Samtidigt tvivlar inte jag på att de personer som beger sig dit faktiskt

I morse inträffade också det att DN slog upp stort historien om 15-åriga Fabienne, vars liv slutade alltför tidigt. Är det okej att visa den här typen av berättelser om en familj i fullständigt chocktillstånd och att visa bilder av ett skjutet barn. Kommentatorsfunktionen verkar man ha stängt av - blev det för mycket?

Och så här resonerar DN kring publiceringen av bilden på Fabienne.

Vad tycker Fokus läsare?

Johan Croneman är kritisk mot teverapporteringen från Haiti i samma tidning.

Aftonbladets papperstidning i söndags var också varit exceptionellt närgången och blodig. Det här är en exceptionell situation men frågan är om medierna nu överskrider nya gränser för de drabbades integritet? Och sedan följer man upp med massiv insamling av pengar.

Det känns inte riktigt bra.