Kokbok med valfläsk

[[Sven Otto Littorin]] syntes inte till på moderaternas kommunkonferens i Göteborg i förra helgen. 2500 moderater på plats, men ingen arbetsmarknadsminister. En iakttagelse av kremlologisk natur med följdfrågorna: Är Littorin på väg ut?  Slutar han efter valet?

Misstankarna minskar inte när han nu till helgen ger ut boken »Uppdrag arbete« – till hälften memoarer, till hälften valpropaganda. Stora delar av boken har en känsla av imperfekt över sig, som ett fascinerande bokslut från någon som är redo att kasta in handduken.

Alternativt: boken är en valbok.

Valbok, alltså en textmassa mer än en bok, som ska visa varför författarens parti har rätt och motståndaren fel, men allra mest utgöra grunden för några enkla rubriker inför.

Typexemplet är [[Maud Olofsson|Maud Olofssons]] »Min dröm för Sverige« från 2006, vars främsta karaktärsdrag var att pappret den trycktes på luktade amerikanska dollarsedlar.

Nu är valboken förstås ett partiöverskridande fenomen. [[Thomas Bodström]], ni vet, och så vidare. Och Littorin är inte ens ensam om att komma ut med en bok nu till helgen, för samtidigt lanserar [[Peter Eriksson]] »Gröna recept« – till hälften kokbok, till hälften valpropaganda.

Den som vill fira världsbokdagen – infaller på fredag – med politisk pompa och ståt kan alltså laga lammstek med rotselleripuré enligt miljöpartistiskt recept och sedan spana in de nymoderata diagrammen över beveridgekurvans utveckling under mandatperioden.

Och därefter konstatera: det är inte alltid lätt att vara politiker.