Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Redaktionsbloggen

Fokus firar fem

Det omöjliga tar bara lite längre tid. Efter fem år och över 200 tidningar är vi stolta över framgångarna och ödmjuka inför framtida utmaningar.

Det var en ovanligt het augustidag och det blev inte bättre av att alla de begagnade kontorsmöblerna skulle kånkas tre trappor upp. Hiss är en onödig lyx när man ska starta en tidning. Lars Grafström, Karin Pettersson, Martin Ådahl och jag själv var de enda anställda i det nybildade bolaget FPG Media som hade till uppgift att starta och driva Sveriges nyhetsmagasin, Fokus. Lokalen på Wallingatan gav inte heller några ledtrådar om att det där skulle skapas en tidning bara fyra månader senare. Ännu svårare var det att föreställa sig en femårig Fokus med en upplaga på över 30 000, och 70 000 läsare varje vecka.

Vi ville göra något som de flesta bedömare ansåg omöjligt. Sverige var för litet för ett nyhetsmagasin, svenskarna var för bra på engelska för att välja en svensk variant framför Time eller Newsweek, morgontidningarna var för starka för att det skulle finnas något utrymme. Och dessutom hade många redan försökt och misslyckats.

Men varför, frågade vi oss, skulle det inte finnas ett behov av ett fördjupade nyhetsmagasin i Sverige när det uppenbarligen gjorde det i de flesta andra europeiska länder, stora som små, med och utan starka dagstidningar och med befolkningar som pratar minst lika bra engelska som svenskarna? Vår slutsats var att föreställningarna om att det var omöjligt att driva nyhetsmagasin i Sverige helt enkelt var fel. Nu gällde det att bevisa det.

Redan första veckan ställdes vi inför veckoutgivningens förbannelse. På onsdagen skulle tidningen skickas till tryckeriet. På torsdagen skulle veckans nyhetsbomb slå ned, ansvarsutredningen om tsunamin, och fredagen den 2 december 2005 skulle tidningen nå läsarna. Vi skulle alltså överaska läsarna med något nytt om något som presenterades dagen efter att vi gått i tryck. En av dem som tog sig an uppgiften var en ung reporter vid namn Torbjörn Nilsson. Han berättade om hur prestigen inom utrikesdepartementet ledde fram till den katastrofala krishanteringen. Ett år senare skulle han motta utmärkelsen »Årets journalist« på Sveriges Tidskrifters årliga gala. Fler priser och utmärkelser har genom åren hängts runt halsen på Fokus och dess medarbetare. Publicistklubbens Stora Pris »för att ha återupprättat det berättande nyhetsreportaget«, rader av tidskriftspriser till krönikörer, reportrar och annonssäljare. Och Fokus.se utsågs 2009 till årets digitala tidskrift.

Alla var inte lika imponerade av Fokus publicistiska bravader. En eftermiddag i slutet av juni år 2008 fick jag ett samtal jag sent ska glömma. Vi hade intervjuat Bianca Jagger med anledning av hennes Sverigebesök i sin nya roll som fredsambassadör. Men det var inte intervjun som fick Jagger att bli fullkomligt rasande. I en faktaruta återgavs en mer än 30 år gammal händelse på nattklubben Studio 54 i New York. Visserligen hade flera internationella tidningar skrivit precis samma sak men det spelade ingen roll. »Excuse me for interrupting, but I’m about to hold a speach«, förklarade fru Jagger innan hon drog i gång en hudflängning som avslutades med ett hot om rättsliga åtgärder om inte hela upplagan drogs in. Nu lyckades vi hålla saken utanför domstol genom att Jagger erbjöds reda ut för Fokus läsare exakt hur hon var klädd och vilken roll hästen spelade under den famösa händelsen på Studio 54.

Arga blev också ett antal ledande journalister när vi, tillsammans med Johan Hakelius, använde samma granskande metoder som politiker brukar utsättas för men riktade sökarljuset mot Sveriges 100 mest inflytelserika journalister. De flesta klagade på att deras inkomster och betalningsanmärkningar publicerades. Andra var förbannade för att de inte var med på listan.

Ibland avbröts det dagliga arbetet av ett telefonsamtal från Johan Björkman, finansmannen och publicisten som gjorde finansieringen av Fokus möjlig. Det brukade låta ungefär:

»Ja, tjenare. Det är Johan. Det var ju jäkligt intressant det där med …«

Johan var den tidningsägare som varje redaktör drömmer om. Alltid intresserad, aldrig klåfingrig. Han hade själv varit utgivare för Veckans Affärer och hade publicistiken i ryggraden. Han hade förresten väldigt mycket ryggrad i största allmänhet. Det var därför med stor sorg vi mottog meddelandet om hans alltför tidiga död i februari 2007.

Vi hade väldigt gärna velat ha med Johan när vi nu firar vår 5-årsdag. Men, som branchorganet TS-tidningen skrev i samband med att upplagesiffrorna för 2009 presenterades: »Finansmannen Johan Björkman, som talade om betydelsen av uthållighet, tar nog upp en applåd i sin himmel.«

Ja, vi är uthålliga. Och fem år är ingenting i förhållande till de ambitioner vi hade när vi startade Fokus och som leder oss även i dag. I ett allt snabbare medielandskap där nyheter har blivit en billig råvara ökar hela tiden behovet av fördjupning, sammanfattning och förklaring.

Så, tack för de första fem åren och välkomna att följa med oss i 10, 15 och 20 år till.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera