Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Tio frågor

»Operor kan ha lyckliga slut«

I torsdags tilldelades den italienske dirigenten Riccardo Muti Birgit Nilsson-priset på Kungliga Operan i Stockholm. Operachefen Birgitta Svendén höll festtalet.

Varför fick Riccardo Muti priset?

– Muti har en väldigt stark position och samtidigt som han har jobbat för de stora orkestrarna varit en innovatör och jobbat för utveckling. Han såg till att Verdi-operor som inte spelats på evigheter kom tillbaka till La Scala. Muti har även arbetat för att unga ska få tillgång till klassisk musik och bland annat lett en ungdomsorkester i Nairobi.

Hur tycker du att priset tas emot?

– Jag har en känsla av att det nu fått ett fäste i världen. Många fler internationella journalister har uppmärksammat det. Nu har man förstått att det här är världens största musikpris. Ingen annan prissumma är så här stor.

Varför är det så mycket pengar, en miljon dollar?

– Priset går till de här etablerade personerna för att de ska bidra till en utveckling av den klassiska musiken. Muti har verkligen möjlighet till det.

Har vi någon ny Birgit Nilsson på gång?

– Birgit Nilsson var unik, men vi har en bra återväxt när det gäller svenska sångare som även sjunger på de stora internationella husen, det är det viktigaste.

Ingvar Wixell dog ju i veckan, hur stor var han?

– Han var stor. Han var även folklig för att han var med i andra musikaliska evenemang, som i Melodifestivalen. Inom operan betraktades han som en av de främsta Verdi-sångarna. Han var min första stora operaidol, och den starkaste förebilden under min studietid. Det var något fantastiskt med hans röst – naturlig och enkel – samtidigt som den hade fantastisk nerv och uttryck.

Hur har försöken att finna ny publik fallit ut?

– Det är ett ständigt arbete att hitta nya publikgrupper, både här i Sverige och internationellt. Vi har en bra barnverksamhet och tycker att man ska börja med barnen i tidig ålder. Det är dock intressant att se vilka operor den yngre publiken vill se. Man kan tro att det ska vara något modernt eller nyskrivet, men många gånger är det de riktigt traditionella operorna. Till exempel en »Tosca«, den romantiska tidens musik. Det är fantastiskt hur operapubliken bara blir större och större. De digitala sändningarna från Metropolitan som sänds på Folkets bio drar fulla hus. Det finns ett starkt intresse.

Vilken opera rekommenderar du för en nybörjare?

– »Carmen« och »Bohème«. Därför att det är rollgestalter som du kan känna igen dig själv i, här och nu. »La bohème« är lika med unga studenter i dag. »Carmen« är för mig kvinnan som finns i alla läger, som drar personer till sig utan att man kanske vet varför. Svartsjukan leder så tragiskt långt att hon blir mördad. Det läser du i tidningen i dag.

Vad tycker du är viktigast, musiken eller librettot?

– Både och. Det är klart att musiken för mig är grunden är till all opera. Men texten är ändå det vi ska förmedla. Jag tycker ändå inte att man som publik måste förstå varenda textrad eller ord, ibland räcker den otroligt starka upplevelsen av musiken.

Varje biljett på Operan i Stockholm subventioneras av staten med cirka 1 900 kronor per styck. Varför ska operan subventioneras så mycket?

– Den är väldigt dyr att producera. Stor orkester, kör och många solister. I USA bygger det på privata donationer, sponsring och mecenater. Det finns en trygghet i att vi har ett statligt stöd, vilket vi är väldigt glada över. Vi har därmed också uppdraget att se till att hela Sveriges befolkning får ta del av Kungliga Operan. Om vi hade haft det som i USA hade också vårt skattesystem sett annorlunda ut, sådana gåvor hade varit avdragsgilla också här. Det är det inte i dag och det tycker jag är fel.

Varför dör alla i slutet av operor?

– Haha, det är en bra fråga. Det kanske har att göra med att de som skrev på den tiden behövde något dramatiskt. Men som Lill Lindfors sa: »Varför dör de så fruktansvärt långsamt?« Men det finns även glada och lyckliga slut – som i Rossinis »Askungen«. Där dör ingen!

Detta har hänt

Först 2008, tre år efter att operasångerskan Birgit Nilsson dog, fick omvärlden reda på att hon hade instiftat ett pris på en miljon dollar. Kriterierna är någon som satt starka avtryck i operavärlden, varit en trotjänare och konstarten trogen. Genom ett brev som hon skrev före sin död förmedlade hon vem som skulle bli den första pristagaren – Plácido Domingo. I år utsåg en jury pristagaren – italienska Riccardo Muti.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera