»Det är lugnt på svenska häkten«

Text: Tobias Edlund

Bild: Claudio Bresciani/Scanpix

Det verkar som att säkerhetsrutinerna brustit i det här fallet. Hur är det möjligt?

– Det kan man inte veta eftersom det inte är utrett ännu. Men häktet i Flemingsberg har funnits i ganska många år och vad jag vet har de aldrig fått några klagomål på sina säkerhetsrutiner.

Kan det finnas andra förklaringar?

– Det som kan ha brustit är den psykiatriska kompetensen när man ska göra en bedömning av fångarna. Har man en person som är våldsbenägen måste man anpassa personaltätheten efter det och ha med en eller ett par extra gubbar.

Hur tydliga är rutinerna inom svensk fångvård?

– Jag tror att det är betydligt striktare rutiner nu än någonsin förut. Man har lagt mycket resurser både på det och på tekniska hjälpmedel. Sedan har facket kritiserat att man fokuserat för mycket på tekniken och det kan jag hålla med om. Man behöver ha så gott om personal att man lär känna fångarna och inte bara sitter och vaktar en monitor.

Hur viktig är den här personliga relationen?

– De flesta fångar är ju aldrig farliga för någon annan men när det kommer den lilla grupp som är våldsam är den personliga relationen jätteviktig. Isolering skapar otrygghet i sig och det är dåligt för både fångarna och personalen.

Är svensk fångvård mer våldsdrabbad än till exempel våra grannländers?

– Jag har ingen aning om hur det ser ut i Skandinavien, men tittar man på fattigare länder i Östeuropa ser man att de har ännu mindre kontakt mellan personal och interner. Där är fångarna i sin bur och personalen i sin. I Sverige har vi den här traditionen av en personlig relation och jag hoppas att den här händelsen inte förändrar det. Min erfarenhet är att det är lugnt på svenska häkten.

Behövs det hårdare krav på personalens utbildning?

– Dagens personal är mer välutbildad än någonsin förr. På min tid kunde personalen komma från en femårig folkskola, nu har ju alla gymnasiekompetens. Den interna utbildningen hos Kriminalvården är ganska lång och jag tycker att den verkar väl avvägd.

Vilket är det vanligaste arbetsmiljöproblemet i häkten och på anstalter?

– På ett häkte är det vanligaste problemet tristessen, det händer ju inte så mycket, kan man säga. Man har sina rutiner dag ut och dag in. Men allvarligast är trygghetsproblemen.

Är det mer personal som krävs för att öka tryggheten?

– Ja, och det ska vara rätt folk. Man behöver terapeutiska naturbegåvningar men också några som är stora och starka. I fängelser, precis som på sjukhus och andra ställen, hamnar man ibland i lägen där man helt enkelt behöver stora starka gubbar. Min erfarenhet är att de ofta är fysiskt trygga och kan sprida den tryggheten till andra.

Har du själv varit med om något hot eller en obehaglig situation i arbetet?

– Det värsta som hände mig under 28 år var när jag fick ett brev med ett vitt pulver och texten »cyankalium«. Polisen trodde inte på mig först men de skickade det på analys och det visade sig vara just cyankalium. Det finns så mycket människor som sitter och hatar, men nu gör de ju det på nätet  i stället.

Kommer vi att se mer våld i svenska häkten och fängelser i framtiden?

– Jag tror att fängelserna avspeglar vad som händer i samhället. När vi får fler trasiga människor som gått igenom fattigdom och diskriminering kommer de också in i fängelserna. Det beror alldeles på hur samhället tar hand om sina barn, för det är där det börjar. Fängel­serna är ett mått på samhällets kulturnivå. Det sa redan Dostojevskij, och det tror jag på.

Detta har hänt

I måndags överfölls en 24-årig vårdare på häktet i Flemingsberg av en intagen man. I samband med rastning misshandlades vårdaren så svårt med en batong att hon senare avled. Hon var ensam när hon tog emot mannen och en utredning om tjänstefel har inletts. Förundersökning om mord har inletts mot den 28-årige mannen som sedan tidigare är misstänkt för bland annat mordförsök.