Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

»Jag är nöjd med att inte stå i rampljuset«

Beck-manusförfattaren och skidskytten Cilla Börjlind berättar om våldets roll i hennes vardag.

Miljontals tv tittare bänkar sig i soffan när Beck, Gunvald Larsson med sina drastiska repliker och grannen med stödkragen och stänkaren, visar sig i rutan.

Kvinnan bakom alla mord och annat elände heter Cilla Börjlind och är manusförfattare. Tillsammans med maken Rolf Börjlind utgör hon svensk kriminalfilms hemligaste stjärnpar.

I julhelgen kommer deras dramatisering av Arne Dahl-deckaren »Misterioso«. Och nästa höst blir de riktiga författare.

Det är tisdag på restaurang Pelikan på Blekingegatan, en av Stockholms äldsta krogar. Cilla Börjlind har knappt hämtat sig efter en vecka med feber och hosta. Sjalen är virad tre varv kring halsen.

– Jag är jättenöjd med att inte stå i rampljuset. Det är bara om en film blir dålig som man uppmärksammar manuset – genom att skälla ut det. Blir filmen bra, hyllar man regissör och skådespelare, säger Cilla Börjlind.

Hon skrattar.

– Fast riktigt så illa är det inte. Vi har fått vår beskärda del av beröm också.

Tillsammans med maken har hon skrivit manus till 26 Beckfilmer. Karaktärerna är hämtade från Sjöwall & Wahlöös deckarklassiker, men historierna är nya.

Nu har Börjlinds dramatiserat fem av Arne Dahls (pseudonym för författaren Jan Arnald) elva böcker om A-gruppen; »Rikspolisens specialenhet för våldsbrott av internationell art«.

– Det var historien om A-gruppens ­karaktärer som gjorde att vi hakade på . Det är bra karaktärer som man får följa även på ett privat plan, säger Cilla Börjlind.

Vad är det som fascinerar med kriminalgenren?

– Jag vill lösa gåtan! När vi skrev serierna »Graven« 2004 och »Morden« 2009 direkt för SVT, så utgick vi från en situation: Vad händer om någon hittar en massgrav i Sverige? Men vi hade inte löst gåtan själva. Det gjorde vi medan vi skrev. Det är ett roligt sätt att jobba på!

Makarna Börjlind bor och arbetar i en röd villa i Nacka. De skriver hela dagen, på var sin sida om skrivbordet. När det var som mest hektiskt skrev de åtta Beckmanus parallellt. När manus ett var färdigt, var man halvvägs in i manus två, och hade nyss påbörjat manus tre. Samtalet om idéerna, uppslagen, pågår även på gymmet och vid middagsbordet. Parets 17-åriga dotter tycker det är »halvkul«, säger Cilla Börjlind.

Blir ni inte trötta på varandra?

– Nej, faktiskt inte. Jag kan inte tänka mig något annat än att vi skulle jobba ihop. Och vi är nästan aldrig oense om någonting. Låter det tråkigt?

Hon skrattar.

Cilla Börjlind, född 1961, växte upp i Sollen­tuna, mamma var hemmafru och pappa ingenjör. Hon utbildade sig till tv-scripta, och blev så småningom manus­redaktör på »Rederiet«. Under inspelningarna av humorserien »Lorry«, i slutet av 80-talet, träffade hon Rolf Börjlind, en av Lorry- författarna.

Rolf Börjlind hade skrivit några Beck-manus när Cilla Börjlind sa upp sig från SVT och de började jobba tillsammans.

– Jag har lärt mig mycket av Rolf, han har ett väldigt bra språk och är en driven manusförfattare.

Även framgångsrika manusförfattare är ofta doldisar. Varför?

– Att skriva manus har alltid haft lägre rang än att skriva romaner vilket anses finare. Riktiga författare skriver böcker, inte manus. Men jag tror det håller på att ändra sig. Dramatikerförbundet kämpar för detta, att höja statusen för manusförfattare.

Hur står sig svensk kriminalfilm i världen?

– Bra, mycket är mer välgjort än vad som görs ute i Europa. Och danskarna är duktiga. Kriminalserien »Brottet«, som det också gjorts en amerikansk remake på, var oerhört bra.

Privat är Cilla Börjlind blödig, låser ytterdörren när hon sitter ensam på övervåningen och skriver. Hon mår illa när hon läser i morgontidningen om barn och djur som far illa, men som manusförfattare vet hon hur ­effektivt det är att slå an de strängarna.

Vilka uppslag går bort?

– Vi hade en historia om en skolmassaker, men vi la ner den. Man vet aldrig vilka som i värsta fall kan inspireras. En gång skrev vi ett Beckmanus om en polisskjutning, det var före morden i Malexander, det var obehagligt.

Men nu blir det inga fler Beckmanus signerade paret Börjlind, och Arne Dahls återstående fem böcker om A-gruppen får också nya manusförfattare.

Författarduon har skrivit kontrakt med Norstedts om att ge ut tre kriminalromaner, den första kommer ut hösten 2012.

Författarna Alexander och Alexandra Ahndoril, Michael Hjort och Hans Rosenfeldt, med flera, får alltså ge plats för ännu en duo på den svenska deckarhimlen.

– Det finns enorma fördelar med att skriva tillsammans. Att ha någon att rådfråga är otroligt värdefullt, säger Cilla Börjlind.

Trots att privatliv och jobb glider samman plockar hon hellre svamp än går på bio när hon är ledig. På tv är det skidskytte som gäller, och i somras provade hon själv på i Torsby-tunneln. Det gick över förväntan – bommade bara två av 40 skott.

I jul knäcker hon nötter vid granen. Kanske blir det också en och annan deckar­gåta vid tangentbordet.

Lolo Amble

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera