Sällskapens sällsamma lyster

Text: Anders Sundelin

Anders Behring Breivik berättade under rättegången att han i London, av en slump, mött en man som förändrade hans liv. Han radikaliserades, blev ultranationalist. Han fortsatte att ha kontakt med denne mystiske man, erbjöds att delta i ett träningsprogram och för att testa hans trovärdighet skickades han på uppdrag till Liberia. Efter ett möte i London åkte han hem för att bygga ett nätverk, Tempelriddarorden. För det behövde han pengar.

Sigvard Thurneman, ledare för den så kallade Salaligan, stod sommaren 1936 åtalad för fem mord. Under rättegången berättade han att han tolv år tidigare, av en slump, mött en man som förändrade hans liv. Mannen var dansk, hette Karl Andersen. Thurneman fortsatte att ha kontakt med denne mystiske man, som bodde i Köpenhamn. Han erbjöds att delta i ett träningsprogram i Indien och för att testa hans trovärdighet ombads Thurneman komma till Köpenhamn. Efter mötet reste han hem för att bygga ett nätverk, Den Magiska Cirkeln. För det behövde han pengar.

Den mystiske dansken hittades aldrig. Det internationella nätverket Den Magiska Cirkeln fanns förmodligen inte. Thurneman lyckades dock bygga en organisation på hemmaplan, iscensatte rånmorden. I den psykiatriska utredningen konstaterade professor Olof Kinberg att Thurneman själv trodde sig vara en sorts övermänniska. Sällsynt farlig, skrev han, och ordinerade livstids inspärrning på sinnessjukhus. Det blev trettiotvå år.

Det var plågsamt, sa Thurneman till professor Kinberg, att ha blivit betraktad som »en tafatt och praktiskt tämligen oduglig fjant«.