Ring, klocka, ring

Text:

Bild: Erik Olsson/ TT

Att en kostymnisse slår i en börsklocka är normalt sett inte att betrakta som en extraordinär företeelse. Men när fastighetsbolaget Platzers vd P-G Persson grep tag om repet under en inringningsceremoni i Frihamnen förra fredagen gjorde han någonting ingen annan gjort på länge – han introducerade sitt bolag på Stockholmsbörsen.

– Tajmningen är rätt, förklarade P-G Persson.

Han verkar vara rätt ensam om den känslan. Sedan millennieskiftet har intresset för nynoteringar varit iskallt och fler företag har hoppat av än på Nasdaq OMX. 2001 handlades över 300 bolag, i år ligger den siffran på runt 250 och Platzers debut var den första rena nynoteringen, det vill säga ett bolag som inte bytt lista eller sekundärnoterat sig, på över två år.

– Den var känslomässigt väldigt efterfrågad. Det är som en fest: Är ingen där är den nog rätt dålig, är många där är den förmodligen roligare. Har ingen velat gå på flera år undrar man vad det är för en fest egentligen, säger Claes Hemberg, sparekonom på Avanza Bank.

Även det riskkapitalägda godisbolaget Candyking, liksom badrumstillverkaren Sanitec och fastighetsbolaget Hemfosa kommer att ansluta sig, men Stockholmsbörsens vd Magnus Billing vill att fler ska komma på kalaset. Därför införs nya regler vid årsskiftet.

En av insatserna innebär att den kritiserade högfrekvenshandeln, eller robothandeln, blir dyrare. En annan är att en auktion anordnas för små bolag mitt under handelsdagen för att öka intresset för deras aktier. I syfte att blidka de bolag som klagat över det betungande arbetet med detaljerade kvartalsrapporter ska det gå att göra enklare versioner för första och tredje kvartalet.

Samtidigt finns risken att slappare kvartalsrapporter får en kontraproduktiv inverkan på noteringstakten. Börsens attraktionskraft är helt och hållet relaterad till hur högt bolagen värderas vid en introduktion, säger Peter Malmqvist, ordförande i Finansanalytikernas Förenings värderingskommitté. Att flera bolag står i kö har att göra med att de för tillfället kan få mer pengar för aktierna.

– Det är rent larv att det administrativa skulle vara en sådan börda. Det är ett fabricerat argument. Det bästa noteringsåret någonsin var 1999, samma år som kvartalsrapporter blev obligatoriskt. Varför? Jo, för att majoriteten var it-bolag som noterades högt. Får du ett bra pris är du intresserad, säger Malmqvist.

Mindre information från bolagen leder också till större osäkerhet hos de investerare som inte har direkt insyn i styrelserummen. Och blir investeraren otrygg kräver den en riskpremie i form av lägre pris på bolagens aktier, lyder resonemanget.

Magnus Billing håller inte med.

– Det är viktigt att investeraren kan skapa sig en god bild av investeringsobjektet. Vår bedömning är att rekommendationen lägger sig på en rimlig nivå. Sen får vi se hur den tillämpas, vi ska noggrant följa hur bolagen nyttjar flexibiliteten, säger Stockholmsbörsens chef.

Men inte heller Claes Hemberg tror att börsens regeländringar blir en dinglande morot. Problemet är större än så. Många bolag har i dagsläget inte behov av att finansiera sin expansion via en börsnotering och ser inte poängen med att träda fram i strålkastarljuset.

– Det råder en börsinkompetens, företagen förstår inte vad de kan vinna på att vara där. Vi i Sverige har missat att förklara att börsen är ett skyltfönster och en klubb där man kan mötas och inspireras, säger Claes Hemberg.

Mindre pappersarbete i all ära, men Magnus Billing får kanske putsa ytterligare på sin inbjudan för att få fler att osa till festen.