Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Björn J:son Lindh

Musiker och kompositör, dog den 21 december, 69 år gammal.

»Jag är född i Värmland – jag anser det vara av största vikt.« Så inleds texten på Björn J:son Lindhs vackra och innehållsrika hemsida.

Värmland – så till den grad att han spelade dansbandsmusik på tenorsax redan som fjunig tonåring, och detta så bra att han erbjöds jobb i Vikingarna. Ett ja hade säkert lett till en alltför tidig död, förmodade han i en intervju långt senare. Att spela samma sak fem kvällar i veckan hade om inte annat tagit död på det musikintresse som väckts tidigt; han var bara fem år gammal då han fick börja ta pianolektioner.

Musikintresset kom nog från morssidan. Björn J:son Lindhs morfar spelade musik till stumfilmer och en av dennes bröder blev så småningom storbandsledare i Chicago. Själv sökte sig unge Björn till Ingesunds musikhögskola i Arvika och därifrån till Musikaliska Akademien i Stockholm, där han studerade både piano och flöjt.

Därmed förlorade familjen J:son Lindh en framtida chef för den familjeägda tapetfabriken i Arvika. I stället fick vi alla en musiker-kompositör-arrangör av samma moderna och sant genialiska slag som exempelvis Benny Andersson.

Björn J:son Lindh inte bara överskred gränser i sin musik, han sprängde dem. Han spelade världsmusik innan genren var uppfunnen, och han uppfann dagligen nya genrer, skrev Gunilla Brodrej i Expressen efter hans död, några dagar före jul förra året i sviterna av en hjärntumör.

Han rörde sig lätt som en fjäril över genrer och stämningar, han kunde som den mest naturliga sak i världen nämna till exempel Schumann, Frank Zappa, Chopins pianokonserter, cirkusmusik, jazz i friform, Liszt, arabisk musik och Händel som sina inspirationskällor, men ställd inför kravet landade han nästan alltid i Miles Davis som den viktigaste av dem alla. Kanske.

Ja, Miles Davis skulle han »möjligtvis« ha velat spela med, sa Björn J:son Lindh i en intervju inför sin 65-årsdag i oktober 2009, en dag som han för övrigt firade med att spela orgelstämman i Mozarts »Requiem« i Nora kyrka med Bergslagens kammarsymfoniker, två körer och sin hustru Marie Nordenmalm som dirigent.

– Ingen har nog berört mig så mycket som Miles Davis. Hans faser innehåller all musik och alla faser var helt otroliga.
Nej, han fann det inte underligt att fira sin födelsedag med en dödsmässa. Han tyckte att det var »jädrans roligt«, och det blev en fin dag.

Björn J:son Lindh samarbetade och spelade med så vitt skilda namn som Nisse Sandström, Mike Oldfield, Ralph Lundsten, Ola Magnell, Gunnar Idenstam, Cornelis Vreeswijk och Staffan Scheja – men längst och närmast med gitarristen Janne Schaffer, en själsfrände och mycket nära vän som gärna talar om klurigheten och humorn i Björn J:son Lindhs personlighet och bortom ord-känslan i hans musik, förmågan att i musik fånga känslor och stämningar som inte kan beskrivas lika bra i någon annan konstform. I Björn J:son Lindhs senare musik tyckte sig en del kritiker spåra drag av meditativ new age. Själv sa han i en intervju att han bara ville att hans musik skulle ge lyssnarna ro.

Som flöjtist beskrevs han ofta som en man med trollflöjt, alternativt silverflöjt, och hans sätt att spela som »febrigt«, »hudlöst«, »nervigt«, »dallrande«. Men själv fann han det riktigt tråkigt att öva på flöjten, vilket han gjorde en timma varje dag så länge han orkade. Pianot ägnade han två timmar om dagen och beskrev detta som en ren njutning.

Björn J:son Lindh gav ut över tjugo skivor med egen musik, den första 1971, och han komponerade musik till ett stort antal filmer, däribland »Mannen på taket«, »Jack«, »Bröderna Mozart«, »Jägarna« och »Vi hade i alla fall tur med vädret – igen«, och dessutom till många tv-program och teateruppsättningar.

Även »Brusa högre lilla å«, hans mest kända musikstycke, skrevs ursprungligen för en film, Kay Pollaks »Barnens ö«. Av någon anledning skar det sig mellan kompositören och regissören och stycket kom i stället att ingå på en av Björn J:son Lindhs skivor, med Janne Schaffer i en framträdande roll.

»Jag bor i Västmanland – inget dåligt alternativ alls«. Så lyder den andra meningen på Björn J:son Lindhs hemsida. Den 23 februari ges en konsert till hans minne i Nora kyrka.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera