Startar eget

Text: Jojje Olsson, Beijing

Bild: Takaki Yajima/TT

Det var med pompa och ståt som president Xi Jinping invigde Asian Infrastructure Investment Bank, AIIB, vid Folkets stora hall i Beijing i oktober förra året. Kina var då sedan länge missnöjt med sitt begränsade inflytande inom motsvarande befintliga institutioner.

I Världsbanken har USA 15,8 procent av rösterna och Japan 6,8 procent, jämfört med blott 4,2 procent för Kina. Detta trots att Kinas BNP nu är dubbelt så stor som Japans, och befolkningen tio gånger större. Även i Asian Development Bank har Japan dubbelt så många röster som Kina, och banken har sedan starten alltid haft en japansk chef.

Kina beslutade sig därför för att helt enkelt starta sin egen världsbank. AIIB kommer styras av en kinesisk tjänsteman och ha sitt säte i Beijing, som också sköt till 450 miljarder kronor till bankens dispositionsfond.

Vid ceremonin i Folkets stora hall fanns ytterligare 20 länder närvarande. Regionala stormakter som Indien, Vietnam och Malaysia var även de missnöjda med fördelningen av mandat i Världsbanken, och sugna på det potentiella tillskott av investeringar som AIIB erbjöd.

USA intog redan från början en skeptisk inställning till AIIB. Man menade att banken inte var tillräckligt transparent, och uttryckte tveksamhet över dess förmåga att följa internationella standarder vad gäller miljö och arbetsrätt.

En bakomliggande faktor till kritiken är givetvis USA:s rädsla över att det egna inflytandet i regionen kan minska. Många amerikaner ser i AIIB ett farligt finansiellt instrument, genom vilket Kina kan köpa politisk lojalitet av sina grannländer med hjälp av piska och morot.

USA var därför tidigt ute och uppmanade oblygt Sydkorea, Australien och andra allierade i regionen att inte ansluta sig till AIIB. Kina å sin sida satte 31 mars som en deadline för ansökningar från de länder som ville ha status som medgrundare.

I mitten av mars förklarade plötsligt Storbritannien sin avsikt att gå med i AIIB, vilket ledde till fördömanden i starka ordalag från USA. Pippa Malmgren, tidigare ekonomisk rådgivare åt George W Bush, sa till BBC att »det inte är normalt för USA att skälla ut britterna offentligt på detta vis«, och menar att tonfallet visade hur beslutet överraskat amerikanerna.

Fler obehagliga överraskningar väntade Washington när Frankrike, Tyskland och Italien ansökte om medlemskap redan samma vecka. Detta fick i sin tur såväl Sydkorea som Australien att omvärdera AIIB och även de lämna in sina ansökningar som medgrundare.

I Europa hann bland annat Danmark, Holland och Ryssland ansluta sig innan Sveriges finansminister Magdalena Andersson dagen före deadline offentliggjorde att även Sverige ville vara med. Under sista ansökningsdagen hoppade även Norge och Taiwan på tåget som nu bestod av 46 länder – en större succé än vad kineserna vågat hoppats på, och ett svidande diplomatiskt nederlag för USA.

USA och Japan har hållit sig utanför, och en stor bitterhet torde nu råda över att den amerikanska kongressen i fjol blockerade de reformer som skulle ha givit Kina – tillsammans med utvecklingsländer som Indien och Brasilien – en större andel röster i Internationella valutafonden på bekostnad av västländerna.

Nu får man i stället vänta på lanseringen av Kinas egen världsbank som blir aktiv senare i år. AIIB kommer fördela rösterna efter respektive lands BNP. Det ger Kina en stor fördel, men kommer av många medlemsländer ändå att upplevas som mer rättvist än den västerländska ordningen.

Fakta | Många världsbanker blir det

Världsbanken, verkar inom ramen för FN och ägs av 188 medlemsländer. Startade 1944 och syftar i dag till att öka tillväxt och minska fattigdom.

Afrikanska utvecklingsbanken, ägs av 80 länder. Grundades 1964 med mål att genom investeringar minska fattigdomen i Afrika.

Asiatiska utvecklingsbanken, grundades 1966. -Bankens lån och investeringar ska minska fattig-domen i Asien. Har 67 medlemsländer.

Interamerikanska utvecklingsbanken, grundades 1959 och har 48 medlemsländer. Ska minska fattigdom och utjämna skillnader i Latinamerika.