Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Ingen kollar religiösa skolor

Om bristen på kontroll.

Varken Skolverket eller någon annan myndighet kan hindra att en skola startas så länge ledningen hävdar att den ska arbeta utifrån skolans värdegrund och följa läroplanen. Nu har Skolinspektionen gett Römosseskolan tillstånd att öppna en skola i Borås.

Företaget driver redan en skola under samma namn i Göteborg. Det är en islamsk friskola som grundades av den moderate före detta riksdagsledamoten Abdirizak Waberi.   

Efter anonyma anmälningar om könsdiskriminering granskades och kritiserades Göteborgsskolan av Skolinspektionen. Enligt rapporten i slutet av juni 2011 hade lärare varit fysiskt hårdhänta mot elever och blundat för att pojkar kränkte flickor på skolan. Betygsättningen var godtycklig och föreföll gynna pojkarna.

I »Ekot« sa Abdirizak Waberi att han inte hade läst Skolinspektionens slutsatser. Det är mycket märkligt eftersom han satt i skolans styrelse och dessutom var Waberi skolans rektor under den period när kränkningarna anmäldes.  Enligt Göteborgstidningen fick flickor med menstruation inte delta i lektioner om islam. Förutom att skolan på detta sätt gav eleverna budskapet att kvinnor som menstruerar ska betraktas som orena, tvingades flickorna samtidigt avslöja för klasskamrater och lärare att de hade mens.

Ett viktigt skäl till att barn går över till religiösa friskolor är att föräldrarna är missnöjda med kommunala skolor, som betraktas som stökiga. Om lärare och rektorer kommer från den egna kulturkretsen uppfattas det som en garanti för att barnen får en god uppfostran. Föräldrarna förlitar sig på att de religiösa friskolorna erbjuder disciplin och bra utbildning.

Ytterligare ett skäl för föräldrarna att välja en sluten miljö för barnen är ungdomskriminaliteten. Föräldrarna är rädda att barnen ska hamna i dåligt sällskap och dras in i kriminalitet om de går i stadsdelens egna skolor. De religiösa friskolorna spelar på föräldrarnas oro i sin marknadsföring.

Granskningen av de religiösa friskolorna försvåras av att såväl föräldrar som personal i sin lojalitet mot den egna skolan skyddar mot insyn. Jag misstänker dessutom att en del av de konfessionella skolorna inte drar sig för att spela med falska kort.

Abdirizak Waberi har inte på något sätt försökt att dölja att hans åsikter står i strid med den värdegrund som ska prägla undervisningen i svenska skolor. År 2009 väckte han uppseende med sina uttalanden i Sveriges Televisions dokumentär »Slaget om muslimerna« där han bland annat sa att han vill leva i ett land där sharia styr, vilket innebär att Koranen står över lagstiftningen.

År 2000 sa Waberi, i en intervju i medlemstidningen för Riksförbundet för sexuell upplysning, att en man ska kunna ha fyra fruar, att kvinnor ska vara underordnade män och att en man bör ha rätt att slå en kvinna som varit otrogen. I en intervju 2006 i tidningen Ottar påstod han att män har större sexdrift än kvinnor och att kvinnor som inte följer de muslimska klädreglerna skapar »oro« i samhället.

Vi lämnar alltså barn i händerna på en man med dessa åsikter. Hur tänker tillskyndarna av friskolereformen? Jag skulle gärna vilja ha ett svar på frågan om, och i så fall hur, man inom ramen för nuvarande system vi ska komma till rätta med barn som hamnar i skolor som fostrar dem in i en parallell samhällsstruktur.    

Skolinspektionen verkar inte kunna göra så mycket mer än att hoppas att kontroller ska avslöja kränkningar och andra missförhållanden, men hur stor är chansen att de ska se något genom muren av lojalitet? Och är det möjligt att med hänvisning till åsikter som står i strid med skolans värdegrund neka någon att starta och driva en skola?

Om lojaliteten dessutom gör att skolorna har stora möjligheter att förhindra att utomstående får insyn i deras värld, blir det svårt att följa upp om barnen får en saklig undervisning och uppfostras till att tillvarata sina mänskliga rättigheter. 

Lagstiftarna som redan från början borde ha tänkt på vilka konsekvenser friskolorna kunde få borde tänka om. Eller hyser man fortfarande tilltro till systemets förmåga att sålla bort avarter från skolmarknaden?

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera