Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Nu förhandlar vi om makten igen

Makt är, till rätt stor del, en överenskommelse.

En general har makt över sin armé, så länge armén går med på att lyda. En profet har makt över sina lärjungar, så länge de tror. Politiker har makt över landet, så länge befolkningen accepterar det.

Det senare är inget som uppfanns med demokratin. Härskare som får en tillräckligt stor del av befolkningen mot sig, kommer att falla. Det kan ta tid. Det kan kosta död och lidande. Men ingen politisk makt består, utan en befolkning som accepterar den, även om det skulle ske motvilligt. Det demokratin tillförde var ett oblodigt och relativt odramatiskt sätt att lösa maktskiften.

Makthavare drar sig ofta för att tala om sin makt. Självbevarelsedrift, kanske. Blygsamhet, falsk eller äkta. Men mitt intryck är att det börjat bli lättare att faktiskt tala med makten om makten i Sverige. Man får inte alltid och genast en generad protest till svar. Min gissning är att skälet till det ligger i att överenskommelsen om makt börjat svaja.

Så länge makten var tung och säker, var det smaklöst av den att framhäva sig, eller ens ge sig till känna. Dessutom onödigt. Men nu har makten blivit porös, svårgripbar och diffus. Företagen rör sig fritt över klotet. Medborgarna plockar ihop sina identiteter, övertygelser och lojaliteter på internet. Opinionerna rör sig lika snabbt som miljarderna. En programmerare i trettioårsåldern kan över en natt få hundratals miljoner på kontot. Ett parti som burit staten i decennier, kan nästan lika snabbt lösas upp. Makten har blivit så osäker att den behöver tala om att den finns.

Få överenskommelser varar för evigt. Just nu är vi antagligen i början av en process som kommer att sluta i nya överenskommelser om makt. Det handlar inte längre bara om vilket lag som ska vinna valet. Det handlar, igen, om avvägningen mellan ekonomisk och politisk makt. Det handlar, igen, om var gränserna för staten egentligen går, geografiskt och politiskt. Det handlar, igen, om hur makten ska få den legitimitet den behöver.

Alla dessa frågor går att spåra i denna veckas Fokus, som är årets särskilda makthavarnummer. Det som inte finns är säkra och färdiga svar. Men om ni hänger med oss i tio tjugo år till, lovar vi att ge er några av dem.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera