Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Åh, vilken härlig kris!

Pessimismen inför framtiden sprider sig men statens finanser är urstarka. Hur går det ihop?

Poliskris. Försvarskris. Skolkris. Flyktingkris. Bostadskris. Vårdkris. En genomgång av Sveriges större tidningar vilken dag som helst i förra veckan gav lätt känslan att svår misär råder i riket. Och ingen lär förneka att det finns gott om problem att hantera, men på åtminstone en punkt går det häpnadsväckande bra; landets ekonomi är urstark.

I somras spådde Riksgälden att staten skulle göra ett överskott på 41 miljarder kronor helåret 2016. Det blev 86 miljarder. Åttiosex miljarder! Om Sverige vore ett företag och budgeten omsättningen så hade det inneburit en vinstmarginal på anständiga 9,5 procent. Förbättringen jämfört med 2015 var 119 miljarder. Siffran var så hög att det lyftes ögonbryn lite varstans bland ekonomer och experter.

– Jo, jag blev lite förvånad det måste jag erkänna, säger Ulf Jakobsson, docent i nationalekonomi och tidigare bland annat chef för Institutet för Näringslivsforskning.

Förklaringen till de starka statsfinanserna är i grunden att det mesta går Sveriges – eller i varje fall finansminister Magdalena Anderssons – väg för närvarande. Sysselsättningen ökar så att staten får större skatteintäkter. Dessutom minskar utgifterna när arbetslösheten faller. Och svenskarnas förtjusning i att konsumera visar inga tecken på att mattas. Då ökar momsintäkterna.

inrikes
Momsfillibabba! Svenskarnas köpglädje ger många sköna miljarder till statskassan. (Foto: Henrik Montgomery/TT).

I synnerhet sysselsättningsökningen imponerar på experterna. Sveriges ekonomi, BNP, växte med över 3 procent förra året och det skapades 75 000 fler jobb än det försvann. Det betyder att sysselsättningsgraden – den andel av befolkningen i arbetsför ålder som har sysselsättning – ligger på samma nivå som före finanskrisen 2009, och snart kan den vara ännu högre.

Nu är det inte i första hand regeringens förtjänst att ekonomin ångar på, utan Riksbankens.

– En orsak till att det ser ut som det gör nu är den expansiva penningpolitiken. Den har bidragit till att dra ekonomin, säger Ulf Jakobsson.

Penningpolitiken – i praktiken Riksbankens så kallade minusränta samt att banken köper statsobligationer för att öka likviditeten i systemet – stimulerar ekonomin på flera sätt. För det första är hushållens räntekostnader låga, inte minst för bolån. Det ger pengar över till annan konsumtion. Samtidigt blir även statens räntekostnader låga vilket stärker statsfinanserna och ökar handlingsutrymmet för offentlig konsumtion.

En tredje effekt är att investeringarna ökar eftersom sådana är lättare att räkna hem vid låga räntor. Framför allt har bostadsbyggandet ökat. Slutligen gör minusräntan att kronan är svag mot dollarn och euron. Det gynnar exportindustrin eftersom svenska varor blir billigare i utlandet.

Men om penningpolitiken är huvudförklaringen till att ekonomin är stark så är den också skälet till att ekonomerna räknar med kärvare tider framöver. Den amerikanska centralbanken Fed började höja räntan 2015. Och före jul höjde den sin styrränta med ytterligare 0,25 procentenheter. Ingen tror annat än att Riksbanken följer efter, förr eller senare.

En faktor som stärker den tesen är att Riksbanken nu närmar sig penningpolitikens primära mål, som är att få fart på inflationen. I förra veckan rapporterade SCB att inflationstakten i december var 1,7 procent, den högsta på flera år och inom räckhåll för inflationsmålet på 2 procent.

Enligt Nordeas chefsekonom Annika Winsth har tillväxten i Sverige i första hand drivits av privat konsumtion, bygginvesteringar samt offentlig konsumtion efter det stora flyktingmottagandet 2015.

– Vår bedömning är att de faktorerna nu håller på att mattas. Flyktingmottagandet sjönk markant förra året. Och räntan behöver inte ens höjas för att det ska påverka hushåll och byggande. De faktorerna kommer inte att påverka BNP lika starkt framöver, säger Winsth.

– På kort sikt kommer det att fortsätta gå ganska bra för Sverige, men om man höjer blicken så finns det flera orosmoln som måste hanteras.

Hon pekar bland annat på bristerna i skolan och utbildningssystemet och de relaterade problemen med matchning på arbetsmarknaden, i synnerhet för nyanlända med låg utbildning. För även om sysselsättningen ökar och antalet lediga jobb har blivit större de senaste åren, så förblir arbetslösheten bland utrikes födda oroväckande hög, drygt 15 procent (bland inrikes födda är den nu under 5 procent), enligt SCB:s arbetskraftsundersökning.

Men vad ska man göra åt saken? Satsa på enkla jobb? Höjda rutavdrag? Sänkta ingångslöner? Lägre arbetsgivaravgifter?

– Det här är en nyckelfråga för Sverige. Vi har hamnat i en ny situation och vi kan inte säga nej till något. Vi måste pröva allt, säger Annika Winsth.

Alla de kriser som pågår i Sverige och som nämndes i inledningen antyder också att det finns hål att stoppa de pengar i som till äventyrs blir över i statskassan. Även om en del av problemen är av organisatorisk natur så är det knappast någon tvekan om att det är brist på resurser inom delar av den offentliga sektorn. Ulf Jakobsson nämner bland annat vårdköerna och en färsk undersökning från Brå som visar att svenska folkets känner ökad fysisk otrygghet och drar sig för att gå ut på kvällarna.  Han framhåller hur viktig det är i ett högskattesamhälle som det svenska att medborgarna känner tilltro till att samhällstjänsterna fungerar.

– Om man upplever att man inte får valuta för sina skattepengar så urholkas skattemoralen, säger Jakobsson.

Annika Winsth är inne på samma linje:

– Vi ser hur allt fler köper privata sjukförsäkringar och hur försäljningen av hemlarm ökar. Så småningom börjar protesterna.

Här någonstans finns sannolikt också skälet till att finansministern avfärdar tanken på sänkta skatter framöver. För om välfärdsstaten ska hållas intakt måste statens utgifter förmodligen öka framöver.

»Det är uppenbart att det inte är stora skattesänkningar som Sverige behöver. Den eran är över i svensk politik«, sa Magdalena Andersson till Dagens industri i mellandagarna och tillade: »Skattesänkningar är något gammalt och mossigt.«

På kort sikt kan hon i alla fall glädja sig åt att ha större svängrum än väntat. Och som den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes brukade säga: »På lång sikt är vi alla döda.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera