Inrikes / Krönika

Ekomärkt gudadryck med godkänd metall

Axel Odelberg synar det ymnigast förekommande giftet i vinflaskan.

Säg »naturlig« och folk får något förklarat i blicken. Ett ord med mer entydigt positiv laddning är svårt att hitta. Det är så positivt att det trumfar över det negativa i andra mer dubiöst laddade ord. Ta till exempel ordet »tillsats«. Det var en gång ett tämligen neutralt begrepp. Numera betyder det i normalfallet något suspekt med E-nummer som den dolska livsmedelsindustrin adderat i maten. Men lägg samman »tillsats« med »naturlig« till kombinationen »endast naturliga tillsatser« och med ens råmar kossorna, gräset vajar och solen strålar från en flaggblå himmel.

Därför är det helt logiskt att en växande trend i vinvärlden är så kallat naturligt vin eller naturvin. Beteckningen manar fram bilder av flödande ren och obesudlad nektar, sprungen ur Guds bräkande gift- och tillsatsfria idyll. Och det är naturligtvis den association som beteckningen avser att framkalla. Men någon precis definition av innebörden finns inte. Inga lagar bestämmer vad som är naturvin, inte heller branschen har ställt upp några kriterier. Naturvin är det vin som producenten kallar naturvin.

Fältet är med andra ord fritt för bedragare, men eftersom efterfrågan på naturvin är rätt begränsad, åtminstone ännu så länge, så kan man utgå ifrån att skojarna är få och att sektorn domineras av idealisterna, som undviker kemiska bekämpningsmedel och konstgödning, plockar druvorna för hand, blott nyttjar jästsvamp som finns vild i vingården, undviker sockertillsats, ofta avstår klarning och filtrering, undviker eller blott tillsätter ett minimum av svavel i konserverande syfte och undviker nya ekfat och smaksättning med ekspån.

Naturvin ska inte förväxlas med ekologiskt vin som är en tydligt bestämd och lagdefinierad beteckning. Ett naturvin är, enligt de kriterier som seriösa naturvinsproducenter tillämpar, ekologiskt, men ett ekovin är inte nödvändigtvis ett naturvin. Kraven på ett ekovin är mindre rigorösa. Till exempel tillåter reglerna kemisk bekämpning av svampangrepp på druvorna med kopparsulfatlösing, en traditionell metod som började nyttjas långt tillbaka i tiden.

Att den är traditionell och beprövad betyder dock inte att den är harmlös. Koppar är en giftig tungmetall och marken i många gamla vingårdar sägs vara så bemängd med koppar att den närmast är att betrakta som förorenad och livsfientlig. Enligt en känd och kontroversiell fransk alternativagronom rymmer marken i vingårdarna i Bourgogne »mindre biologisk aktivitet än själva Saharaöknen«.

Andra kemiska preparat för att bekämpa ogräs och skadliga organismer är däremot förbjudna i ekologiska sammanhang, liksom konstgödning av jorden. Ogräset får bli kvar. Det vänds ner och multnar till gödning under vinterhalvåret. Den gödning som tillsätts får bara vara rena skiten.

Systembolaget promoverar numeraekologiskt vin i folkhälsans namn, vilket man lätt kan raljera med. Över den ambitionen vilar inte så lite av att sila mygg och svälja kameler. För det mest potenta och ymnigast förekommande giftet i vin är varken eventuella rester av kemiska bekämpningmedel (som enligt Systemet är betydelselöst små) eller konserveringstillsatser. Det mest nedbrytande och hälsofientliga giftet i vin, såväl naturligt som ekologiskt och oekologiskt, är den momentant omdömesfördunklande och långsiktigt bevisligen cancerframkallande men alltigenom naturliga drogen alkohol. Skål!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera