Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Ekonomi

Exit från brexit

Sir Ivan Rogers avhopp ger en försmak av minskad stabilitet. Men alternativet är en junta av tjänstemän.

Få ministrar skulle klara sig, om de inte bars av lagom lojala tjänstemän. Det är tjänstemännen som står för det institutionella minnet, för kontinuiteten och, ofta, den pragmatiska realismen. Det är sant i de flesta demokratier och har bara blivit mer sant i Sverige, sedan regeringarna Bildt och Reinfeldt gjorde det som de tidigare borgerliga regeringarna misslyckades med: upphävde den socialdemokratiska enpartistaten.

Det, i kombination med en snabbare personomsättning inom politiken, gör regeringsvanan tunn när det ska skiftas på taburetterna. Då växer tjänstemännens vikt och makt.

Baksidan är förstås att politiken riskerar att bli ett spel för gallerierna. Om tjänstemännen blir alltför styva i korken kan ministrar reduceras till galjonsfigurer. Nigel Hawthorne i rollen som sir Humphrey Appleby i tv-serien »Javisst, herr minister« är urtypen för den sortens makthavare i skuggan. När serien först sändes, stannade regeringskvarteren i Whitehall de kvällar det var dags för ett nytt avsnitt. De politiska proffsen ansåg serien så verklighetsnära, att den närmast var en dokumentär med pålagda skratt.

När den brittiske brexitförhandlaren sir Ivan Rogers häromveckan hoppade av sitt uppdrag, under ymnigt läckande, var det lätt att minnas sir Humphrey. Ingen bestrider sir Ivans kunskaper och erfarenheter. Hans professionalism är omvittnad och avhoppet ett politiskt bakslag för premiärminister Theresa May. I sak behöver avhoppet inte vara ett bekymmer. Sir Ivans ersättare, sir Tim Barrow, är ingen gröngöling. Han har tjänstgjort i Bryssel, varit ambassadör i Moskva och biträdande politisk chef på brittiska utrikesdepartementet.

sir-ivan
Sir Ivan Rogers. (Foto: TT)

Men sir Ivans avhopp sätter fingret på något annat. Erfarenhet, kunskap och professionalism är goda egenskaper för varje hög tjänsteman, men de existerar inte i ett vakuum. Man får erfarenhet i en viss miljö, kunskaper som inte prövas kan leda till fantasilöshet och professionalism kan ibland innebära en oförmåga eller ovilja att bryta med konventioner.

Den som tar lätt på sir Ivans varningar, är vårdslös. Men att inte låtsas om att sir Ivan är den brittiska EU-elitens sir Humphrey är obegåvat.

Precis som i flera andra länder har EU-entusiasmen i Storbritannien burits av ett smalt toppskikt i samhället. Det har haft och har sitt kraftcentrum inom utrikesdepartementet. På samma sätt som i till exempel Sverige har den här gruppen, som till stor del består av tjänstemän, drivit på den utveckling inom EU som nu stöter på demokratisk patrull, inte bara i Storbritannien. EU-kritik har regelmässigt avfärdats som vulgär och okunnig. Mantrat att EU ständigt måste röra sig framåt, mot tätare samordning, har upprepats. En hel generation tjänstemän har insocialiserats i att se världen från Bryssel. Deras pragmatiska realism har fått en ideologisk riktning.

Det som hänt i Storbritannien är att politiken, på väljarnas uppdrag, valt en annan riktning. Samma sak har hänt i USA. Mycket talar för att fler länder kommer att gå liknande vägar. Gårdagens sir Humphreys kommer att få svårt att förmå sig att följa med. Och därför kommer sir Ivan att få efterföljare. Det kommer oundvikligen att minska förutsägbarhet, kontinuitet och stabilitet. Valuta- och börskurser kommer att spegla det.

Man behöver inte gilla utvecklingen. Men alternativet är att lämna över den politiska makten till en junta tjänstemän.

Det finns de som lockas av den tanken. Det är typiskt nog samma personer som drev oss till den här punkten, genom att tvinga fram ett EU byggt på politisk kvicksand.

Video: Erik Fichtelius

»#Metoo blir partipolitik«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera