Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
minnes Minnesord

Hans-Eric Hellberg

Författare och journalist, dog den 10 december, 89 år.

Tummade exemplar cirkulerade i mellanstadiekorridorerna och föll upp av sig själva (under mycket fnitter) på de där ställena. Hans-Eric Hellbergs »Kram« och dess uppföljare »Puss«, »Love love love«, »Kär kär kär i dig« och »Älskar, älskar inte« förmedlade en pirrig och måhända lite missvisande sexualupplysning (tjejer är tuffa och killar blyga), liksom en rad andra böcker, bland annat »Förbjudet« och »Tillåtet« som Hellberg skrev tillsammans med Birgitta Holm. För mig vid den tiden var Hellberg redan en känd författare som skrivit böcker om en flicka med samma namn som jag själv och om Päivi och Mats äventyr i »Dunder och Brak«-serien.

När Hans-Eric Hellberg gick bort i december hade han skrivit 78 böcker för alltifrån yngre barn till unga vuxna, från debuten 1958 med »Jan får en vän« fram till början av 00-talet. Produktiviteten är imponerande. Kanske grundar den sig i att han, enligt en intervju i Svenska Dagbladet, refuserades i tio år innan han till sist fick en bok antagen.

I dag kanske »Kram« kan ses som en klassiker. Den är i alla fall tillgänglig på Projekt Runeberg, som lägger ut nordisk litteratur på internet. »Kram« var ett beställningsverk från Hellbergs danska förläggare som hade bett honom skriva »porr för barn«. I vår samtids ögon kan det tyckas en märklig beställning – vad var det för fula gubbar som lade sig i barns sexualitet? Men i början av 1970-talet var klimatet annorlunda: den skrivna pornografin hade legaliserats i Danmark 1967 och bildpornografi 1969. I Sverige togs porrparagrafen bort ur brottsbalken 1971.

Porrens legalisering föregicks av en intensiv sexualdebatt på 1960-talet, där utopiska visioner om en kvalitativt bättre pornografi trängdes med drömmen om en frigjord sexualitet. Samtidigt hade man inte alls samma syn på barn och sexualitet som nu. Den svenska utredning som föreslog en porrlegalisering hävdade att det sannolikt inte var skadligt för barn att se sexuellt explicita bilder. Hellberg var inte heller något obskyrt namn, utan en hyllad barn- och ungdomsförfattare, inte minst efter de tre första Maria-böckerna.

Beställningen var således djärv men inte så konstig: en erkänd författare ombeds förmedla kvalitativ litterär erotik för ungdomar i den tidiga puberteten. Samtidigt var det inte på något sätt okontroversiellt. Hellberg fick motta en hel del kritik, både i medierna och i form av brev från privatpersoner.

Det var främst kapitel fjorton som provocerade. Huvudpersonen Jonnie ror till en ö där tre äldre tjejer fångar honom, binder honom och klär av sig inför honom. Med tanke på att boken riktar sig till barn och unga ungdomar är det ganska enastående sexuellt explicit. Men mycket mer slående i boken – när jag nu läser om den efter mer än trettio år – är humorn, Hellbergs karaktäristiska lite stillsamma ordvrängarhumor, ordlekarna, de oväntade vändningarna. Och vad jag aldrig ens reflekterade över då blir väldigt tydligt nu. På ett lyhört och känsligt sätt lyckas Hellberg fånga en rad blandade känslor kring sexualiteten: skam och glädje, oro och nyfikenhet, upphetsning och rädsla, humor och allvar. Genom sina karaktärer lyckas han också på något sätt ifrågasätta hora/madonna-föreställningar. Jonnie blir kär i Sigbritt som är »fin« medan Katarina med sin frispråkiga kantighet bara kan bli kompis. Men det är Katarina vi som läsare får lära känna och vars känslor vi får ta del av, minst lika mycket som Jonnie.

Språket och tilltalet i Maria-böckerna, precis som i Harry Potter-böckerna, »växer upp« med sin huvudperson. Allteftersom Maria blir äldre blir också den tänkta läsaren det. Hellberg var en tillgänglig författare som lät publicera sin hemadress i böckerna så att läsare kunde skriva till honom. Under sin karriär blev han också alltmer självreflexiv i sitt skrivande: »Puss« innehöll flera sådana läsarbrev och i en annan av böckerna i serien dyker en mustaschprydd baklängescyklare upp som skulle kunna vara författaren själv. I »Älskade Maria« finns en ung författare in spe som kallas H-E. Han refererade också tillbaka till tidigare böcker och växlade perspektiv mellan karaktärer. I »Förbjudna tankar« från 1989 får Katarina från »Kram« förklara att författaren hade beskrivit henne och Jonnie helt fel.

Som författare av »porr för barn« tycker jag att Hellberg borde fortsätta att läsas. Och för just den där humorn och lyhördheten.

Video: Erik Fichtelius

SD eller S?

KrönikaNovell
Prenumerera