Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Mannen utan ansikte

För att förstå Trump – läs »hans« böcker.

Jag låter fingret glida över det blanka mansansiktet på bokens omslag och tänker att jag har nuddat vid hans själ, Donald Trumps.

Nu tror ni att jag raljerar alternativt överdriver, och det gör jag kanske men bara delvis. Fler som verkligen vill förstå mannen som nästa vecka svärs in som USA:s nästa president, borde läsa hans böcker.

Eller nja, hans och hans.

»I put lipstick on a pig«, sa Tony Schwartz, spökskrivaren till Trumps storsäljande memoarer, »The Art of the Deal«, som kom 1987, när han i somras insåg vartåt det barkade för Trump i presidentvalet.

Intervjun i The New Yorker osar av ånger (»Donald Trump’s Ghostwriter Tells All« 25/7 2016).

Schwartz erkände att han hade förskönat Trump. Lagt ord i munnen på honom. Gjort honom till en okej snubbe. Hade han skrivit boken i dag, hade det varit en helt annan typ av bok, försäkrade Schwartz. Med en annan titel. »The Sociopath.«

Men också en retuscherad verklighet är en verklighet, och med tanke på att Donald själv var så nöjd över hur han framställdes i boken att han i stort sett påstår att han har skrivit den själv, tycks Schwartz ha träffat mitt i Trumps epicentrum. Hans självbild.

Boken jag håller i min hand, »Därför vill vi att du ska bli rik. Två män. Ett budskap«, som kom 2006, där Trump och Kiyosaki – också han »finansiell guru« och rik som ett troll – vill hjälpa de allt fattigare amerikanerna att tjäna pengar, skäms inte för sig.

Det hela är som att läsa en perverterad version av »Den gamle och havet«, där Trump och Kiyosaki i stället för att ägna möda åt att dra upp sin jättelika fisk, ägnar två fjärdedelar av boken åt att berätta vilken sjukt stor fisk den andre personen är.

Kiyosaki utdelar det sockrigaste smickret. När han beskriver sitt första möte med Trump vid en fastighetsmässa i Chicago i november 2005, är den underdåniga förälskelsen inte långt borta.

Han berättar hur Trump, »en lång ståtlig herre«, världskänd från såpan »The Apprentice«, stiger ur sin limousin och att Kiyosaki och alla andra där, »helt naturligt«, delar upp sig i två led.

»Det är ett mottagande värdigt en kung eller en president«, konstaterar Kiyosaki (det är långt ifrån den enda president alluderingen i boken).

För att inte tala om kvinnorna – herregud, de är som tokiga i Trump. Hans kraftfulla kropp, hår, längd!

Det slår mig att Trumps själva kärna ofta »skapats« av andra. När Trump citerar en Robert Frost-rad om att inget skrämmer så mycket som rädda människor, blir det ofrivilligt komiskt. Snyggt tänkt medskribent Meredith McIver, men du parade ihop det med fel karl.

»He’s a living black hole!«, sa Tony Schwartz till sin hustru när han kom hem om dagarna och hade vistats i timmar i Trumps sällskap.

Någonstans där tror jag många går bet i sina försök att förstå Trump. Det går inte att placera honom i en vanlig kontext och vedertagen ideologi. Den enda Trump tjänar är sig själv. Ett svart hål som matas med ja, uppmärksamhet. Kändisskap. Bara det.

Att Trump badar i pengar och snart innehar världens mäktigaste ämbete, borde kvalificera honom att kallas elit.

Men, och det bör också sägas: kulturellt tillhör han en illitterat pöbel. Och mer än låtsasföreträder den, personifierar han den. Donald Trumps omgivning vittnar om ett hem tomt på böcker, förutom möjligtvis den skrift som han har fått i present och enligt exet Ivana förvarar vid sin säng. »My New Order«, Hitlers samlade tal.

Obildning är en livsfarlig sjuka.

Video: Erik Fichtelius

SD eller S?

KrönikaNovell
Prenumerera