Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

När idealmänniskan sviker sina ideal

Vem äter all den där mikromaten som inte platsar på Facebook?

Folk lagar på tok för mycket och alldeles för lite mat. Det är min slutsats efter att ha tagit del av internet: människor gör inget annat än att kavla ut millefeuillekakor,  sjuda buljong och bena ur hela harar. Samtidigt säljs femtioelva tusen miljarders färdigmatsförpackningar. Pulled allt som går att dra i bitar. Pannkakssmet på flaska. Färdigkokta, skalade ägg. Mikromat i allt snyggare förpackningar med fler och större löften påtryckta. Det är som om ena halvan av befolkningen har sagt upp sig från jobbet för att träna inför »Sveriges mästerkock » och resten helt gett upp. Lite som dagens sex (i alla fall om man ska tro kultursidorna): förlorarna sitter hemma på avfolkningsbygden och tröstrunkar till våldsbejakande nätporr medan innerstadsborna nojar över Tinderknull och polyamorösa förhållanden.

Det är förstås delvis en klassfråga. Själv lyfte jag mig själv i håret, från ett tråkigt hemtjänstarbete hela vägen till matkrönikör i Fokus, genom att laga och beskriva förförisk föda – mat som appellerar till sådana som faktiskt betyder något, om man vill kunna leva på att tota ihop en text här och där. Maten vi stoppar i oss har förstås alltid varit en statusmarkör, men nu för tiden är den långt mer än så. En livsstil; ett helhetskoncept. Du är kanske inte vad du äter, men det du äter visar helt klart vem du skulle vilja vara.

Vår tids idealmänniska hinner förstås med att laga näringsriktig mat från grunden som läggs på Facebook, och dessutom källsorteras allt, inklusive de handsnickrade trälådorna från Årstiderna. Barnmaten är hemkokt, sockerfri och handpuréad. Djurmaten likaså. Man är klimatsmart och äter mindre kött och mer substitut – de köttvältrande lchf-religiösa är redan hopplöst ute, suspekta som de är nu när jorden ska gå under, kokt i sitt eget spad. Paleo, som betyder att man låtsas äta som folk på stenåldern om folk på stenåldern hade haft tillgång till en hel ica-Maxihangar av framavlade grönsaker och inte bara tråkig jäst spannmålsgröt, är dock något mer inne. (Dieten följs mestadels av samma sorts plågsamt hurtiga människor som ger sig ut och långlöper i skor som ska simulera att man inte har några skor på sig.) 

Eller så kanske man börjar vegana sig, för att riktigt skilja ut sig från pöbeln. Varför inte samtidigt hoppa på tåget med självdiagnosticerade kostallergier? Krångligast på middagsbjudningarna vinner alltid en moralisk seger, hur Magdalena Ribbing än ryter i spalterna.

Samtidigt har vi alltså människor som inte alls tycks laga mat. Uppgivna ungkarlar, reklamare »i farten« som bara äter ute, autismspektrumprogrammerare som sörplar Soylent. Nyutflyttade gängliga tonåringar som lever på transfetter från Seven Eleven. Det finns Flashbacktrådar med briljanta idioter som undrar om man kan frysa in Big Macs nu när det är erbjudande på dem och hur många som egentligen går in i en stor frys? Och så alla stackars föräldrar fjättrade till ungjävlar som hellre vill ha falukorv och snabbmakaroner med ketchup än hemsyrade isterband med rostad pumpapuré och fermenterade polkabetor.

Aldrig har matlagningsanalfabeterna varit så marginaliserade i debatten som nu. Aldrig tidigare har de dock haft ett sådant fantastiskt utbud att botanisera bland i butikerna – det är som om marknaden vet något om oss som vi inte själva riktigt vill erkänna.

Kanske – och här gissar jag – finns en viss diskrepans mellan vad munnen säger och vad den stoppar i sig. Det vore, trots allt, bara mänskligt. Vi vill så gärna. Ibland orkar vi till och med leva upp till våra ideal en liten stund. Lika lite som folk slutar flyga till Thailand trots alla klimatlarm, lika lite som folk någonsin tänker erkänna att de röstar på Sverigedemokraterna, lika lite tycks folk följa sina mödosamt utstakade dieter. Det är en rätt trösterik tanke.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera