Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Slut på ­kineseriet

Redan före tillträdet strök Trump den ­kinesiska regeringen mothårs. Kanske är det en ­genomtänkt politik.

Kalkylen har varit enkel: alla vill få sin del av det kinesiska ekonomiska undret. Det gäller även amerikanska presidenter. Bäst, alltså, att inte bråka i onödan. När kritik har luftats mot att västvärlden ser mellan fingrarna med Kinas diktatur, har man alltid kunnat säga att ökad handel och ökat välstånd kommer att leda till politiska reformer. Förr eller senare. Men Kina har i stället blivit mer repressivt. Då dyker Donald Trump upp.

Det jublades i Peking efter Donald Trumps valseger. En amerikansk president som själv inte prioriterar mänskliga rättigheter, som vill minska USA:s militära närvaro i omvärlden och vars lustigheter dessutom kan användas för att diskreditera västerländsk demokrati. Smekmånaden gick snabbt över, främst på grund av en liten önation i Stilla havet vid namn Taiwan, till ytan något större än Småland.

Ledarna i Peking anser att Taiwan tillhör Kina, och för att bibehålla goda relationer har ingen amerikansk president haft någon som helst officiell kontakt med sin taiwanesiska motsvarighet sedan 1979, året då USA stängde sin ambassad i Taipei och etablerade normala diplomatiska relationer med Kina. Men redan i början av december talade Trump på telefon med Taiwans president Tsai Ing-wen, och skrev sedan på Twitter: »The President of Taiwan CALLED ME today to wish me congratulations on winning the Presidency. Thank you!«

Kina rasade och sa att de borde ha rådfrågats innan Trump talade med Tsai. Även från medier och politiker i USA kom kritik. De menade att Trump riskerade att förstöra den viktiga relationen med Kina som det har tagit årtionden att bygga upp.

Sällan lyhörd för kritik, svarade Trump med ytterligare tre provocerande tweets. Först en retorisk fråga om huruvida det är rätt att tala i telefon med en ledare från en land som USA säljer vapen till för tiotals miljarder kronor. Sedan en »påminnelse« om att Kina minsann inte frågar om lov innan det manipulerar sin valuta och bygger militära installationer i Sydkinesiska havet.

I en efterföljande intervju med Fox News ifrågasatte Trump självaste »One China Policy«, som varit hörnstenen i USA:s relation med Kina sedan Richard Nixon besökte Peking 1972, och innebär amerikanernas erkännande av Taiwan som en del av Kina.

utrikes
Vinden har vänt. Det jublades i Peking efter Donald Trumps valseger. Men glädjen blev kortvarig efter att Trump ifrågasatt USA:s »One China Policy«.

Trump sade sig inte förstå varför han måste hålla sig till denna uppgörelse om Kina inte ger USA »bättre villkor« på en rad områden, med betoning på handel. Trump passade även på att kritisera Kinas handlingar vad gäller Nordkorea och påpekade att ingen i Peking bestämmer vem han talar med på telefon. Det kinesiska utrikesministeriet dundrade att en »sund och stabil utveckling« av relationen mellan de två länderna »inte kommer på fråga« om Trump inte respekterar Kinas hållning i Taiwanfrågan. Statliga medier ansåg att Trump är »okunnig som ett barn«, och att Kina behöver inleda en »målmedveten kamp« mot hans administration. Även Washington Post varnade för att Trumps agerande riskerar leda till krig.

Syftet med de medvetna provokationerna mot Kina är föremål för debatt. Medan vissa analytiker pekar på Trumps temperament och naivitet, menar andra att det handlar om en utstuderad taktik för att visa Kina vem som bestämmer. Trumps positiva kommentarer om Putin väcker även misstankar om att han vill göra »en Nixon« fast tvärtom: närma sig Ryssland för att isolera ett alltmer aggressivt Kina.

Kina har i sin tur redan lyckats isolera Taiwan. Landet får inte vara medlem i internationella organisationer som Förenta nationerna, Världsbanken eller Världshälsoorganisationen. Vidare är det bara 21 länder som fortfarande har normala diplomatiska relationer med Taiwan, varav merparten är små nationer i Stilla havet eller Centralamerika.

Då Tsai Ing-wen i förra veckan besökte fyra av dessa länder, »varnade« Kina på förhand USA för att ens låta Tsai byta plan på amerikansk mark. Men Tsai tilläts inte bara byta plan i Houston; hon stannade även där över natten och träffade såväl Texas guvernör som senator Ted Cruz.

Bara några timmar efter att Tsai landat i USA publicerade kinesiska Global Times ännu en varning till Trump. Bristande respekt för One China Policy kommer att leda till att det kinesiska folket begär hämnd, och då finns »inget utrymme för förhandlingar«, enligt den statliga tidningen.

Samtidigt lät Ted Cruz veta att kinesiska myndigheter på förhand skickat brev till flera kongressmedlemmar med uppmaning om att inte träffa Tsai personligen. Men Kina »måste förstå« att USA själva fattar beslut om vem som får landa på amerikansk mark eller träffa landets politiker, sa Cruz, och tillade att Taiwan är en allierad som amerikanerna har ett ansvar att försvara.

För trots att USA och Taiwan inte har normala diplomatiska relationer, så existerar ett avtal mellan länderna som bland annat inkluderar omfattande vapenaffärer. Och på vägen hem från Centralamerika bytte Tsai Ing-wen plan i San Francisco. Hon mötte förvisso inte Trump, som höll sig till den diplomatiska praxisen att blivande amerikanska presidenter inte träffar andra statschefer innan de tillträder.

Icke desto mindre kommer Kina knappast att få sin vilja igenom utan kompromiss när Trump nu har tillträtt. »Allt är under förhandling«, sa USA:s nyvalde president efter att Tsai lämnat amerikansk mark, »allt inklusive One China Policy«.

Jublet har tystnat i Peking. Och kanske är det hög för ett nytt förhållningssätt till Kina.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera