Utrikes

1-0 till konstitutionen

Men fler hårda strider är att vänta mellan domstolarna och president Donald Trump framöver.

I lördags fick världen bevittna ett ovanligt ögonblick. Donald Trump erkände sig besegrad.

I alla fall nästan.

En domstol i Brooklyn hade precis stoppat delar av presidentens senaste dekret. Det som skrivits under och trätt i kraft ett dygn tidigare och vars innebörd preciserades stilenligt av den nytillträdde:

– Jag inför nya metoder för att stoppa radikala islamiska terrorister från att resa till USA. Vi vill inte ha dem här.

Människor från sju muslimska länder var inte längre välkomna.

Trump sa att kristna och andra minoriteter i Mellanöstern som sökte asyl i landet skulle prioriteras i framtiden. Uttalandet tolkades som att Trump ville infria sitt vallöfte om att införa ett »muslimförbud«. I så fall ett brott mot den amerikanska konstitutionen, och principen att alla religioner ska behandlas lika. Trump förnekade att han jagade muslimer. Medierna hade rapporterat fel, sa han. Beslutet handlade inte om religion, utan om terror och om att hålla landet säkert.  Men Trumps gode vän Rudy Giuliani sa i Fox News, att just ordet »muslimförbud« var det ord presidenten använt när han rådfrågade sina medarbetare om hur dekretet rent juridiskt skulle utformas.

Beslutet är tillsvidare blockerat. Ingen myndighet får skicka ut människor från USA, meddelade domstolen i Brooklyn.  Domstolar i ytterligare sex delstater, bland annat Massachusetts, Virginia och Washington, publicerade snabbt liknade beslut. Samtliga hade hittat enskilda fall, personer som drabbats och som hotade att stämma den amerikanska staten.

Trump medgav i tv:

– Domstolens beslut innebär att de inte kan flyttas från USA.

Och tillade trotsigt:

– Men det säger inte att de inte kan kvarhållas på flygplatserna, eller på andra ställen.

Ända sedan Donald Trump valdes till president har frågan ställts: hur mycket kommer han kunna göra? Hur långt kan han gå? Vilka möjligheter har domstolar och delstater att förhindra de extrema inslagen i hans politik?

Dagen efter valet tog Harvardprofessorn i konstitutionell rätt, Noah Feldman, i en artikel i Bloomberg tillfället i akt att påminna om förutsättningarna: Republikanerna kontrollerar Vita Huset och kongressens båda kamrar. Republikanerna kan godkänna och stoppa vilka lagar de vill. Detta kallas demokrati, påminde Feldman. Det måste alla tugga i sig.

Men, skrev han, det finns gränser. Både för vad kongressen och den verkställande makten kan ta sig friheter att göra. Konstitutionen vaktar dessa gränser och domstolarna ser till att politikerna inte kliver över dem. Så fungerar den maktdelningsprincip som USA styrs efter. Den amerikanska konstitutionen är byggd för att skydda förlorarna, skapad för att stå emot majoritetens tyranni, eftersom en av dess grundtankar är misstänksamheten mot makt.

Feldman erinrade om att det är därför rättighetsdeklarationen finns, med principen om lika rättigheter. Den sätter gränser för regeringen aktioner. Närmast docerande antialarmistiskt påminde Harvardprofessorn om att yttrandefriheten säkrar att demokrater kan säga vad de vill, att politiska motståndare inte kan fängslas och att republikanerna inte kan skriva lagar som diskriminerar på grundval av ras, kön, religion eller nationellt ursprung.

Det är det grundläggande.

I ett läge när ett parti har makt i kongressen och styr Vita huset blir det i stället i domstolarna som den dagspolitiska dramatiken uppstår. Domstolarnas uppdrag är att vakta att konstitutionen efterlevs. Gör den inte det kan staten åtalas. Det som hände i lördags var att domstolarna fattade ett beslut om att ingen människa fick skickas ut ur USA, eftersom  det fanns en stor risk att en sådan behandling skulle leda till att staten förlorade i en domstol. I väntan på dom får ingen skickas ut.

»Det börjar nu, rättssystemets konstitutionella försvar mot Trumps politik, och sätt att bedriva politik på«, skrev Noah Feldman efter helgens sammandrabbning mellan Trump och domstolarna.

Att domstolarna tog en första seger betyder inte att vägen mot nya triumfer ligger vidöppen. Tvärtom finns goda skäl att utgå från att maktkampen blir segdragen. Domstolarnas vinst berodde delvis på att Trump varit slarvig. Han hade brutit mot regeln att en lag, också i form av ett presidentdekret,  ska granskas av justitiedepartementets lagråd.

Denna lapsus är ovanlig. Inte ens  den feberaktiga stämningen efter 11 september och lockelsen att snabbt stifta nya tortyrlagar fick George W Bush att glömma lagrådet. Om Trump inte ignorerat det hade lagrådets jurister kunnat peka på många av de legala brister som fanns i hans kontroversiella dekret. Han hade kunnat rätta till dem och fått dem med sig.

Donald Trump lär vara bättre förberedd hädanefter. Domstolarna lär inte kunna inhösta så enkla snabba segrar framöver.

lagarna
Sparkad! Justitieminister Sally Yates fick sparken. Det lär sätta fart på juristerna i kampen för att upprätthålla konstitutionen. (Foto: TT)

Samtidigt har juristerna väckts. När Trump avskedade sin tillförordnade justitieminister, Sally Yates, för att hon offentligt påpekat den nya lagens brister var det många som reagerade. Att Trump dessutom kallade henne förrädare gjorde inte saken bättre. Justitieministerns uppdrag, påminde juristerna, är inte att blint lyda presidentens ord, utan att tjäna konstitutionen, och rättvisan.

Fortsättning följer.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera