Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
matochdryck Krönika

Nedåtgående spiral mot spirulina

Nyårslöftena visade sig bli inkörsporten till ett allvarligt hälsomissbruk.

Vi skulle egentligen bara sluta dricka, men en olycka kommer sällan ensam.

Det var ett helt vanligt nyårslöfte, och ett välbehövligt sådant. Ingen mer alkohol! Om varje människa får sin kvot champagne tilldelad vid födseln så hade både maken och jag bränt igenom taket vid det här laget. Stressad? Ett glas bubbel. Glad? En öl! Fest? Vin. Vardag? Vin. Öl i solen, rödvin i höstrusket, whisky mot kylan. Bor man dessutom i Kaukasus, där varje affärstransaktion kräver skålar i 60-procentig hembränd grappa, befinner man sig snart på ett sluttande plan.

En viss snopenhet infann sig blott dagar in på det nya året. Skulle det vara så här … lätt? Skulle inte att sitta på torken vara en plåga? Varför kom det inga rosa elefanter?! Så mycket självömkan går egentligen att uppbåda när man får vakna utvilad, även efter festen. När det känns skönt att sätta i gång med styrketräningen igen. När man har en ny ro till kvällsläsning och långa hundpromenader. Vilken besvikelse.

Så maken ökade insatsen: inget tillsatt socker! För en karl som kvällstid lever på Kitkat och drabbas av närmast epileptiska blodsockerfall var det onekligen ett modigt beslut. Ut med chokladen och – det är här, tror jag, som det verkliga förfallet började – in med bananglassen. Frysta bananbitar mixas med exempelvis kakao och resultatet blir påfallande likt riktig glass, om man liksom kisar med tungan. Dessutom har mansdjuret, som alltid ansett torkad frukt vara höjden av ondsint kvinnokonspiration, börjat att under andakt äta en algerisk dadel som eftermiddagssnacks. Han närmast ululerar under tiden och har nu utarbetat en hemsnickrad Bibeltolkning om att paradisets förbjudna fruktträd i själva verket var en dadelpalm.

Återigen blev vi snuvade på självömkans söta konfekt. Nästa sak att stryka på foten var snabba kolhydrater. Varför inte? Quinoa och råris visade sig vara riktigt gott. Jag har införskaffat en sådan där apparat som gör spaghetti av intet ont anande grönsaker. Något måste man ju ändå lägga pengarna på när man inte spenderar dem på sprit, importerad choklad och nybakat frasigt bröd.

För att citera vår förra revisor, apropå löneskattinbetalningarnas månatliga lagbundenhet: »och det fortsätter, och det fortsätter, och det fortsätter«. Detsamma gäller vår diet. Bort så med slentrianköttet! Jag vågar inte berätta för maken att vi äter vegetariskt nio av tio måltider, men han har å andra sidan skaffat sig en egen definition av vad som är animalier. Ägg är kött, eftersom man blir mätt av det. Ost och yoghurt är kött eftersom det är gott. Gröna linser är köttfärs eftersom det beter sig liknande, både i sås och i limpa. Svamp är kött eftersom det innehåller umami. Bläckfisk däremot är grönsaker, eftersom det inget smakar. Vitfisk likaså. Kött? Det är fortfarade kött, men väldigt sällsynt.

Och så örtteerna. Jo, något måste man ju mysa med till kvällsboken. Salviate är makens favorit eftersom det smakar cannabis. Han blir rent oregerligt lugn och gladkorkad efter ett par glas – the placebo is strong with this one. Jag föredrar en röd, syrlig brygd på hibiskusblad, eller sval vildmynta plockad i de georgiska bergen.

Resultatet då? Jodå, vi håller på att bli enormt smala, riktigt snygga, ovanligt harmoniska och fullkomligt odrägliga. Vi har börjat yoga helt oironiskt på våra nyinköpta yogamattor. Vi dricker nötmjölk i kaffet och äter ibland rawfoodbollar på dadel och valnöt när vi vill lyxa till det.

– Men vi har det ju så trevligt, säger vi till varandra, i en självförstärkande spiral ner mot spirulinasmoothieträsket. Vi kan inte sluta nu, inte när vi mår så bra. Hur farligt kan det egentligen vara? Argumenten klingar märkligt bekanta … Just ja – det var precis så vi lät innan vi slutade dricka. 

Video: Erik Fichtelius

»Kristersson kan förlita sig på att SD tycker att Löfven är värst.«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera