Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Det gäller värderingar, inte fakta

Ansamlingen av genier inom politiken är inte påfallande stor för tillfället, men allt avvikande är inte ren idioti.

»En del av hans tidiga ståndpunkter försvårade avgörandet. Han hävdade, till exempel, vid ett tillfälle att alla påståenden om existens är meningslösa. Det här skedde i en föreläsningssal och jag uppmanade honom att överväga påståendet ›Det finns för tillfället ingen flodhäst i detta rum‹. När han vägrade att hålla med om det, tittade jag under alla bänkar utan att finna någon; men han förblev skeptisk.«

Det är Bertrand Russell som beskriver ett av sina tidiga möten med Ludwig Wittgenstein. Avgörandet som Russell har svårt med, handlar om Wittgensteins mentala förmåga. Är österrikaren ett geni, eller är han möjligen en idiot?

Domen blev till slut »geni«. I de flesta fall är svaret förstås »idiot«. Till skillnad från genialiteten är idiotin inte ransonerad.

Den »faktaresistens« Ludwig Wittgenstein gav prov på var av en högre art än den vi stött på under senare tid. Den tidige Wittgenstein skulle möjligen ha kunnat hävda att det är ett meningslöst påstående att »fler« personer befann sig framför Capitolium vid den ena eller andra tidpunkten. Däremot skulle han aldrig ha argumenterat för att färre personer rent faktiskt är fler.

Begreppet »faktaresistens« har samtidigt fått en alltmer slafsig avgränsning. Till en början var det ett robust, för-postmodernt erkännande av en objektiv verklighet. Men med veckornas gång har begreppet börjat användas alltmer värderande och allt mindre beskrivande. Det har blivit ett tillhygge att använda mot alla ståndpunkter som man inte håller med om.

I botten ligger en föreställning om att åsikter, andra än de man själv bär på, är så obegripliga och oursäktliga att de helt enkelt måste bygga på direkta faktafel. Ur den övertygelsen växer tanken att den värderingsstrid som nu pågår i stora delar av västvärlden kan avgöras genom att rabbla fakta.

Det är ett misstag. Visst är det viktigt att beskriva det som är på ett korrekt sätt. Men »bör« följer inte av »är«. Humes lag gäller fortfarande.

Ansamlingen av genier inom politiken är inte påfallande stor för tillfället, men allt avvikande är inte ren idioti. Även om man erkänner samma verklighet, kan man värdera den på olika sätt. Det, inte faktaresistens, är grunden för de omvälvningar vi upplever nu.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera