Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
synvinkel Synvinkel

Inte utan min slöja

Det finns minst åtta perspektiv i debatten om den så provocerande, muslimska sjalen.

Liberalernas partiledare Jan Björklund är »orolig över vilka signaler bilderna på en slöjklädd Ann Linde sänder till svenska folket«. Fotografierna av kvinnliga svenska ministrar på besök i Iran, iklädda huvudduk, beskrivs som om det vore något farligt, snarare än en kuriositet.

Vad är det egentligen som oroar Jan Björklund? Vad är det som upplevs som så provokativt med huvudduken, hijab, i Europa, i synnerhet i Sverige? Det finns faktiskt en hel del forskning och teoribildning på området, så man måste inte stanna vid »signaler« och »oro«.

De som kritiserar slöjbärande kan förenklat delas in i ett antal kategorier. En är människor som hamnat i Sverige på grund av att deras föräldrar varit kommunister och därför från Turkiet, Iran eller andra diktaturer i Mellanöstern, tvingats i exil.

En annan grupp är vad vi kan kalla för »erfarenhetsmuslimer«. De bär med sig erfarenhet från länder dominerade av en muslimsk befolkning, som inte sällan kastats mellan diktaturer med sekulära nationalistiska anspråk och religiöst förtryck.

En sista kategori – det är kanske närmast den Jan Björklund tillhör – är den västerländska feminismen, som har svårt att tänka sig att det kan finnas mer än ett perspektiv på jämställdhet mellan könen. I den här gruppen upprepas ofta anklagelsen att slöjan sexualiserar flickor i unga åldrar. Men det är knappast mycket mer än en projicering.

I sin bok »The Muslim Question in Europe« konstaterar statsvetaren professor Peter O’Brien att det i Europa förekommer minst åtta perspektiv på debatter om hijab. De spänner från postkoloniala perspektiv, till feministiska teorier, via olika idéer om anpassning och fria val.

Att kvinnor som bär hijab kan göra det av flera olika orsaker är ett faktum som har klarats ut i en rad texter. För svenska förhållanden är kanske den mest omfattande genomgången gjord av Pia Karlsson Miganti, etnolog och lektor vid Stockholms universitet, i hennes bok »Muslima«. Där påpekar hon att hijab både kan vara ett uttryck för förtryck eller en patriarkal ordning och ett uttryck för frihet och självständighet.

Den turkiske sociologen Nülifer Göle beskriver i sin bok »Islam and Secularity« hur olika målkonflikter och feministiska perspektiv accentueras när slöjan blir en del av det offentliga rummet. I offentligheten prövas ömsesidigt olika klädval och andra uttryck som signalerar människors ståndpunkter eller uppfattningar. I en fri och öppen demokrati är det offentliga rummet bortom statsmaktens styrning. Där visar nya medborgare, eller de som kommit från andra länder, sin närvaro och tydliggör skillnaderna mellan olika synsätt eller uppfattningar. I ett förhållandevis avklätt och sekulärt Europa blir slöjan både ett brott mot rådande normer och ett provocerande uttryck för en alternativ feminism.

Västerländsk feminism har delvis kommit att präglas av vad som förenklat kan kallas för postmodernt tankegods. En del av idéerna ansåg sig avslöja traditionell kunskap, impulskontroll och disciplinering som delar i en förtryckande maktutövning. Att i stället bejaka begäret och låta kropp och känslor styra, sågs som en revolutionär resurs i kampen mot »förtryckande strukturer«. Avkläddhet, sex och impulsivitet bortom moralnormer gavs starka politiska värden. På så sätt skedde en sexualisering och biologisering av människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet.

Erica Jongs debutroman »Rädd att flyga«, är ett tydligt exempel på den här utvecklingen inom västerländsk feminism. Det var där fenomenet »det knapplösa knullet« myntades som uttryck och ideal. I allt väsentligt står idén för impulsivitet och bejakande av det kvinnliga begäret, fritt från fördomar, förtryckande strukturer och förlegade uppfattningar om vem det är rätt eller fel att ligga med, hur och när.

Men sett från andra hållet blev de kvinnor som levde sig in den föreställningen precis det lätta byte som många män gått och längtat efter. Det var en anpassning till en annan form av patriarkala förväntningar än de om kyskhet och trohet, helt enkelt.

Mot det står den muslimska självständiga kvinnan med slöja. Så länge slöjan i västvärlden satt på äldre outbildade kvinnor, utan ambitioner i en förort bortom de bildade eliternas synfält, provocerades egentligen inte någon. Men när samma slöja sitter på välutbildade och självmedvetna kvinnor, som rör sig fritt i storstäder och på högskolor, uttrycker den en alternativ feminism. Det är en feminism som utmanar rådande ordningar. Å ena sidan utmanas de traditionellt islamiskt patriarkala ordningarna, som inte vill se självständiga, utbildade kvinnor. Å andra sidan utmanas de västerländska, sekulärt sexualiserade feministiska ordningarna, som dessutom anser sig stå för framsteg och modernitet.

Kvinnor som täcker sig gör inte sällan anspråk på att vara både fromma, fria, jämställda och offentliga. De tar ofta plats i omgivningar som tidigare reserverats för en sekulär elit. Många av dessa kvinnor vill ha en sekulär utbildning, men samtidigt utveckla en personlig fromhet. I det offentliga rummet uttrycker de, genom sin slöja, en feminism som inte bara villigt underkastar sig gudomlig ordning och religiösa ritualer. De står också för en feminism som väljer att se det som en dygd att disciplinera lusten eller begäret.

I sin lilla intressanta bok  »Om tolerans« beskriver professor Michael Walzer hur minoriteters beteende som avviker från majoritetens normer, tolereras så länge de håller sig borta från det offentliga rummet. Syns avvikelserna i offentligheten drabbas majoritetssamhället genast av nervositet och oro. Minoriteter tolereras helt enkelt så länge de inte syns. Enkelt uttryckt: hemma kan du göra vad du vill ute ska du bete dig som vi.

I många fall säger således den onyanserade kritiken mot slöjan oftast mycket mer om kritikernas förmåga att tolerera avvikelser, än vad den säger om vilka motiv som kan ligga bakom kvinnors val att klä sig i slöja.

Video: Erik Fichtelius

»3:12-reglerna gör folk till skatte­planerande kapitalinkomsttagare«

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera