Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Lag och oordning

Ministrarna struntar i lagrådet. Men det nya är att juristerna vill ha färre lagar och politikerna fler.

Regeringens ministrar följde en stolt svensk tradition förra veckan. Två nya lagförslag sågades av lagrådet, men både Isabella Lövin och Ylva Johansson ignorerade kritiken.

– Lagrådet är en viktig instans. Men ingenting i yttrandet säger att det strider mot grundlagen, vilket jag tycker är det viktigaste, sa Isabella Lövin om regeringens förslag till klimatlag.

Två dagar senare var det Ylva Johanssons tur. Lagrådet som precis granskat de nya bestämmelserna om lex Laval, hade kommit fram till att poängen med en ny lag var oklar. Arbetsmarknadsministern lyssnade, men konstaterade också att förslaget inte var uppenbart olagligt, så det var bara att köra på.

Det är faktiskt som det brukar vara.

Att regeringen kan välja att ignorera lagrådet har debatterats länge, förmodligen sedan det instiftades år 1909. Sedan dess har regeringar oberoende av politisk färg läst de rådgivande invändningarna, nickat och kört på som om ingenting har hänt – i varierande grad och med olika politiska syften för ögonen.

Det ovanliga nu är att juristerna vill ha mindre lagstiftning och politikerna mer.

Miljöpartiets förra språkrör Åsa Romson ser en av förklaringarna i det osäkra parlamentariska läget.

– Vad betyder en handskakning mellan partiledarna i dag? På en kväll är politiska överenskommelser mellan sex partier borta, som tidigare skulle klarat sig över maktskiften. När det gäller klimatlagen var det exempel på när lagrådet har en känsla av att inte förstå poängen med en lagreglering. Jag tycker inte att det är konstigt att politikerna har en annan känsla, säger hon.

Enligt regeringsformen ska lagrådet granska hur nya förslag förhåller sig till andra lagar, om kravet på rättssäkerhet är uppfyllt och om lagen kommer att fungera väl.

Men om politikerna bara plockar grundlagsrussinet ur lagstiftningskakan kan det vara läge att ställa sig en fråga:

Varför ska lagrådet hålla på?

– Det är bekymmersamt att politikerna nonchalerar lagrådet. Rättsordningen urholkas och lagarna riskerar att bli dåliga, illa formulerade och ge upphov till tolkningsproblem. Resultatet kan bli tvärtemot det politikerna var ute efter med den nya lagen, säger advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg.

Kritiska röster har de senaste 100 åren krävt att yttranden från lagrådet ska vara bindande. Men de som velat

att politiken ska ha det slutliga ansvaret har varit fler och starkare. Andra har krävt en svensk författningsdomstol med befogenhet att kasta lagar som strider mot grundlagen. Då hörs samtidigt farhågor om ett politiserat domstolsväsende.

I maktdelningens USA har domstolarna sällan stått så högt i kurs som när en federal domare i början av februari stoppade Donald Trumps inreseförbud och upphävde stoppet av flyktingmottagandet. Strax därefter dök krav på en författningsdomstol upp i den svenska debatten igen. Det fick Expressens ledarredaktör Anna Dahlberg att mana till besinning. Makten har i decennier förskjutits från regering och riksdag till domstolarna.

»Vi skulle också behöva prata om nackdelarna med att alltfler frågor överlämnas till juridiken. Det skapar tröghet, minskar utrymmet för flexibilitet och kompromisser och fråntar politikerna ansvaret för helheten.«

Det parlamentariska läget i riksdagen ser inte ut att bli mindre komplicerat framöver.

Frågan är kanske snarare om de dåliga lagarna blir fler.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera