Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Minnesord

Marianne Westman

Formgivare och keramiker, dog den 15 januari, 88 år gammal.

Lord Snowdon, den världsberömde fotografen, var säker på sin sak: »This is the most lovely pattern ever made«. I sin hand höll han en kaffekopp med mönstret Mon Amie. Och Marianne Westmans lycka var gjord.

Hon var dalkulla och en av världens främsta konstnärer när materialet var porslin. Som liten flicka satt Marianne hemma i köket på Barbros Gränd i centrala Falun och lekte med modellera. Lillasyster Inga-Lill och brodern Bruno tittade förundrat på när Mariannes små händer knådade fram former och mönster som senare skulle bilda skola för all världens konsthantverkare. I gungstolen satt mamma Margit och broderade. Pappa, grosshandlaren Tore, hade fått annat att tänka på och lämnat familjen.

Varje morgon klockan åtta satte Marianne sin syster Inga-Lill på pakethållaren och skjutsade henne till skolan, Valhalla flickläroverk i Falun. Inga-Lill, som föddes utan vänsterarm och utan högerben minns sin syster med stor kärlek.

– Marianne bar på en stor värme, men hon var också kompromisslös.

Att vara banbrytande designer i början av 1950-talets Sverige krävde sin man – och sin kvinna. Mariannes professor på Konstfack, keramikern Edgar Böckman, såg till att hon fick träffa Rörstrands verkställande direktör Fredrik Wehtje. Han som senare så träffsäkert kom att formulera tidens kvinnosyn:

– Äntligen en flicka som förstår sig på industriformgivning! Äntligen en flicka som begriper något.

Marianne drömde om att öppna en egen keramikateljé. Men hon väcktes ur drömmen. Rörstrand ringde. I över 20 år arbetade hon för Rörstrand och skapade klassiker som i dag huvudsakligen säljs på auktioner. Annika, Cherie, Elisabeth, Inga, Lisa, Lotta, Petra och Sippa. Varför hennes verk fick sina respektive namn är det ingen som riktigt vet.

– Det var väl namn på vänner och bekanta, gissar syster Inga-Lill. Och varför Mon Amie (Min vän) fick heta just så får vi aldrig veta.

– Marianne var noga med sin integritet, berättar Inga-Lill. Mycket noga.

Det sägs att Mon Amie föddes den regniga midsommardagen 1949 i en skogsbacke i Dalarna. Mariannes melankoliska sida blommade upp när hon mötte skvattramen, en liten ljungväxt med vita blommor som används till såväl växtfärgning som brännvinnskrydda. Den första Mon Amie-servisen presenterades 1952 och kom att bli en internationell succé, inte minst efter lord Snowdons recension vid en utställning i London 1959. Mönstret var hennes debut och blev hennes mest kända verk.

När Rörstrand i Lidköping sparkade i stort sett hela sin fabrikspersonal 1971 härrörde nästan hälften av företagets omsättning från Marianne Westmans produktion. Hon kallades »Porslinsmamma«. Hennes devis löd: »För en vackrare vardag!«. Picknick, Pomona och Red Top är några av alla hennes kollektioner. Picknicks glada mönster, med stiliserade grönsaker, fiskar och frukter på tallrikar, koppar och karotter. Hennes köksburkar med trälock säljer än i dag på världens designauktioner. Japanska samlare lär vara särskilt intresserade av burkarna med de sirligt skrivna texterna »Sill i dill« och »Mors godaste sylt«.

– Rörstrand var en bra fabrik. Jag hade fria händer, men blev ändå alltid stoppad av konservativa ingenjörer och säljare, har Marianne berättat. Picknick begrep de sig inte på. Det dröjde två år innan de vågade producera den.

Marianne Westman kom att vara aktiv konstnär under hela sitt liv. I samband med hennes 80-årsdag producerades nya upplagor av Mon Amie, och tillsammans med sin syster drev hon en textilateljé på Villavägen i Falun. När hon var just fyllda 81 inledde hon ett samarbete med Almedahls textilfabrik i Borås. Hon gjorde utflykter också tidigare i livet, designade serien Le Chef och ostservisen Provence för Skrufs glasbruk i Glasriket.

Mon Amies blå blomma smyckar hennes dödsannons.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera