Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
minnesord Minnesord

Siewert Öholm

Programledare och journalist, dog den 25 januari, 77 år gammal.

Det bekymrade anslaget och det lite uppblåsta allvaret i påannonserna till trots; även om han inte ville erkänna det så var Siewert Öholm i första hand en underhållare, en av de där sång- och dansmännen som inte ville komma ut ur garderoben.

Han föddes i ett baptistkapell i Långshyttan och hade just fyllt moped när han fick sin första text publicerad, en insändare i Expressen som pläderade för bevarandet av morgonandakten i skolan. Det var 1954 och Henrik Siewert Natanael Öholms kamp mot väderkvarnar hade inletts.

Fadern var pastor, familjen flyttade runt. Siewert gick bibelskola, jobbade som evangelist och baryton i olika frikyrkor och utbildade sig till folkskollärare. Efter tio år bakom katedern började han skriva filmrecensioner i Jönköpings-Posten och snart fick han jobb som radio- och tv-producent i Västerbotten. Han var aktiv i Folkpartiet och i Aktionsgruppen för Norrlands inland. I DN kallades han Norrlands Papandreou. Till skillnad från den grekiske exilpolitikern hade han vägrats tala i riksdagens andra kammare.

Allsångsprogrammet »Hela kyrkan sjunger« med Siewert som producent och Margit Boström som programledare blev en tittarsuccé. Dåvarande tv-chefen Håkan Unsgaard ringde och beställde tio avsnitt till, och under ett tablåmöte sa Lennart Hyland till Siewert: – Du får ta hand om glad Gud!«.

Resten är tv-historia. Debattprogrammen avlöste varandra med Siewert vid rodret: »Mot väggen«, »Kvällsöppet«, »Nattcafé« och »Svar Direkt«. Ämnena var aktuella, och Siewert partisk, så långt SVT:s bojor medgav. Som när han ansatte den unge musikjournalisten Anders Tengner för en text om en hårdrocksgrupp. Programmet avslutades med att en ung flicka läste parafrasen »Gud som haver barnen kär, se till mig som tretton är, och som vart på rockkonsert   …« Tre decennier senare bad Siewert om förlåtelse och försonades med den nu 55-årige Tengner.

Debattledaren Siewert var slipad, och känd för att avbryta gästerna. Knepet med pratkvarnar, berättade han, var att ta dem på inandning.

Efter 30 år på SVT blev han frilansare för tidningen Dagen. Men kontroverserna där förde Siewert längre ut i tangentens riktning, till ledarsidan i Världen i dag, där han verkade in i det sista.

Väderkvarnarna stod tätt: Melodifestivalen var homopropaganda. Klimatdebatten var ett sätt för vänstern att införa ett kommunistiskt kontrollsamhälle. Otydliga könsroller gjorde unga män till nazister. Butikerna borde hålla stängt på söndagar eftersom detta var inbyggt i skapelseordningen, »Skrivet i sten med mentalprofetisk precision«.

Som de flesta människor var Siewert lite dubbel. Entouraget skulle säga mångfacetterad. När »Expedition Robinson« sågs av halva befolkningen kom han med en lågkyrklig metafor: »Om fyra miljoner flugor sitter på en koskit innebär det inte nödvändigtvis att koskit är bra«. Ett par år senare for han till Indien för att medverka i dokusåpan »Club Goa«, där han omedelbart hamnade i delo med en av deltagarna om hennes djärva urringning.

När sonen Oskar Öholm (M) i riksdagen röstade för könsneutrala äktenskap, stod Siewert utanför och demonstrerade mot. Men när det hela var över berömde han sonen för att ha gått efter sin egen övertygelse.

I diskussioner delade Siewert ut snytingar till höger och vänster, mest till vänster. Men han pallade för hårda smällar tillbaka, utan att mista humöret. Och när röken lagt sig var han ändå killen som man ville ta en öl med, och köra lite otvunget kasernsnack.

Våra åsikter gick isär om det mesta, både i och utanför etern. Men han hade alltid glimten i ögat. Han var hygglig och generös som kollega. Och han skrattade gärna i direktsänd radio, också åt den gamla historien om kvinnan som plötsligt ropar på sin man:

»Gunnar, Gunnar, nu knullar de på tv igen!«

»Nej, nej, det är bara Siewert Öholm som äter en banan«.

När han repat sig från en hjärtinfarkt kom den förbannade cancern. Ett tag trodde Siewert att tumörerna knäckts. Men hoppet grusades. Han blev snabbt sämre. Han tog farväl på Facebook. Han planlade sin egen begravning och sa till hustrun Gitten att det skulle vara »Stort. Mäktigt. Andligt«. Psalm 286 var viktig: »Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå?«

So long, Siewert, din färgstarke fan. Hoppas du blev befordrad till Härligheten.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera