Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Skilj vigseln från staten

Staten ska inte rangordna kärlekspar efter vilka ritualer de väljer att delta i.

Snart är det vår och även om jag trodde att jag var den siste i vänkretsen att gifta mig dimper det alltid ner nya bröllopsinbjudningar så här års. Och säkert som ja i kyrkan kommer man även att få läsa ännu en debattartikel om att staten borde frånta de religiösa organisationerna vigselrätten. Jag brukar hålla med om problemformuleringen, men min lösning blir tvärtom: ta vigselrätten från staten.

Som hörs på ordet »vigsel« kommer det av att man vigs till äkta makar. En vigning är en religiös akt, och äktenskapet en religiös handling – på samma sätt som dop, bar mitzva eller hajj. Att politiker eller domare ska viga samman makar är för mig lika bisarrt som om de satt med en skål vatten på tjänsterummen och försökte förvandla det till vigvatten.

Historiskt har äktenskapet förvisso även haft en samhällelig roll. Lokalsamhället har känt behov av att styra över individens sexualitet, ägande och samboende. Med tiden ansågs det inte bara angå stam- eller bygemenskapen utan även centralstaten. Men en stat ska inte klåfingrigt lägga sig i vare sig individens andliga eller amorösa liv!

Om en en kvinna och en man vill ingå äktenskap i en katolsk kyrka, två män vill vigas till äkta makar i svenska kyrkan, eller tre polyamorösa personer hålla en privat bröllopsceremoni, är verkligen inget som angår någon myndighet. När lagen i dag tillåter att vi älskar och bor ihop med vem vi vill är det bisarrt att statskonstruktionen ska ge en guldstjärna till vissa förhållanden.

Staten ska vara opartisk, och det är inte opartiskt att göra skillnad på par bara för att det ena genomgått en religiös ritual. Och statsregistreras som »gifta« måste man om man gifter sig i något större samfund. Ännu under 1980-talet innebar en sådan registrering skattemässiga nackdelar i Sverige, medan det tills nyligen i Tyskland innebar förmåner för barn som föddes av gifta föräldrar. I bland annat Italien och Tyskland är det förbjudet att genomgå en religiös vigsel utan att först ha gått till rådhuset och blivit borgerligt gifta – lika absurt som om man skulle behöva statens tillåtelse för att döpas.

En vän till mig brukar framhäva att alla par borde gifta sig för att man med äktenskapet på köpet får ett fantastiskt avtalspaket. Det stämmer. Staten behöver ha vissa lagar för alla som lever som familj – för arv, skatteavdrag, jävsituationer med mera. Men varför koppla detta till en vigsel? En person som inte vill ha det juridiska paketet, utan nöjer sig med det som gäller samboförhållanden borde få välja detta även om den sagt ja i kyrkan. Och om man inte vill gifta sig, utan bara ha juridiken, borde det finnas två sorters standardavtal man lätt kunde gå ner till kommunalhuset och skriva på – utan att kalla det vigsel och låta en tjänsteman agera statspräst och hålla profanpredikan.

Avskaffa alltså vigselrätten juridiskt och låt alla människor gifta sig precis som de vill. I moskéer, tempel, synagogor  … Icketroende med hjälp av organisationer, eller enligt helt egna ritualer. Så är det ju redan i dag med begravningar som man kan låta en god vän hålla, mycket trevligare än att vigas av en statligt utsedd tråkmåns som inte känner brudparet.

För mig betyder äktenskapets sakrament otroligt mycket, och jag tycker det är positivt även att ickereligiösa gifter sig – men det är min uppfattning, inte något lagen ska hantera. År 2017 borde alla som anser sig gifta också kunna kalla sig makar.

Fast om det blir som i Japan att man låter skådespelare klä ut sig till (västerländska) präster och genomföra showvigslar, då kanske jag ångrar mig.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera