Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
terror Utrikes

Skräcken för terror

Terrorismen kan bekämpas. Men jihadismen kommer aldrig att helt dö ut.

I sitt nyårstal till utländska diplomater talade president François Hollande om terrorister som mördare: - De har velat döda friheten. Han berömde polisen, gendarmeriet och säkerhetsstyrkornas insatser.

Men terrorforskaren Yves Trotignon är bekymrad. Jag träffar honom på ett kafé på Place du Trocadéro i Paris. Han förutspår ett stort terrordåd före franska valet i slutet av april.

– Män, kvinnor, barn kan drabbas, alla samhällsklasser, känslor rivs upp. Varje gymnasieskola i Paris övar inför framtida terrordåd.

I terrordådet 2015 i Paris dödades 130 människor och 350 skadades.  Turisterna är rädda. Louvren har 20 procent färre besök; antalet utländska turister har minskat med 8 procent. 40 procent färre japaner  kommer.

france
Ett av målen för terrorattacken den 13 november 2015 låg i närheten av  arenan Stade de France.

Trotignon klandrar den franska terrorspaningen i sina krönikor i Le Monde.

– Resurser saknas. Avdelningar tävlar med varandra. Gammalt groll stör. Information från Paris kan ibland nå landsorten först efter tre månader.

Ett exempel på klantigheterna är mordet på den 84-årige prästen i Normandie 2016. En av mördarna hade fotboja. Den polis som övervakade honom var på semester och det fanns ingen ersättare.

Ändå har fransmännen lång erfarenhet av terrorism. Redan 1994 kapade jihadister ett Air France-plan.

Efter attentatet 2015 tillsattes en kommission, »La commission d’enquête«, som intervjuade samtliga berörda myndigheter. Men inrikesministern sa nej till kommissionens förslag. En av utredningens svagheter var att endast cheferna intervjuades, inte de som jobbar konkret.

Men den franska brottsbalken är tuff mot jihadister.

– Så fort en »IS-krigare« landar förhörs han. Den inre säkerhetstjänsten, DGSI, arresterar dem. De kan sitta i ett så kallat preventivt fängelse i månader. De kan få två år för ren dumhet till exempel för att ha åkt till Syrien, tio år för att ha stridit.

Det finns alla möjliga skäl till att en människa väljer att bli jihadist. Yves Trotignon räknar upp: äventyrslust, aggressivitet, en negativ känsla för sitt land, behov att hävda sig, psykisk obalans, religion, arbetslöshet, jagsvag. Det finns 5 500 tunisiska jihadister, många i Syrien och i Libyen, 300 i Sverige, fler än 2 000 i Frankrike, cirka 1 700 i Storbritannien.

– Det finns ingen särskild profil. Socialt elände räcker inte som förklaring. 40 procent av de tunisiska jihadisterna har universitetsutbildning.

Jihadismen är, enligt honom, en fusion av religioner som har blivit till ett politiskt projekt. Ett sökande efter en mening med livet. En inre önskan att protestera. Ett behov av struktur. Några har tråkigt. Jihadister hatar västerlänningar men de har alla ett unikt motiv.

– De säger saker som inte alls är dumma. De är inte galna. Röda khmererna och nazisterna var onda men inte galna.

Trotignon, som läst historia vid Sorbonne och specialstuderat koncentrationsläger, säger att grupptryck kan förstöra vem som helst. Integrationen tycker han är viktig men den betyder inte allt:

– Bröderna Kouachi, gärningsmän vid attentatet mot satirtidskriften Charlie Hebdo i januari 2015, var födda i Paris och ansågs vara assimilerade. Men det tyckte de inte själva.

Även medlemmarna i gruppen Action directe som bland annat mördade Renaults vd under 1980-talet, var välintegrerade.

I flera franska förorter har tonåringar kriminell bakgrund, de hamnar utanför samhället, de gör som sina vänner. Men vad är orsak och vad är verkan?

– Deras mål kanske alltid har varit att angripa staten. En asocial person som blir jihadist var troligen revolutionär från början, säger Yves Trotignon.

Trotignon efterlyser en särskild institution med jurister, ekonomer, forskare, militärer som varit i Syrien/Irak och en chef med statssekreterares rang. Forskare och riksdagsledamötöer ska utbyta kunskap.

– Forskare är inte rasister och fem miljoner franska muslimer är inte jihadister, understryker han.

Trotignon jobbade med Säpo i Sverige i slutet av 1990-talet.

– Först 1998 begrep Säpo hur mycket det ringdes till Afghanistan och Pakistan. Ledaren för de stridande Maghrebkrafterna i Afghanistan för al-Qaida var bosatt i Sverige. I flera svenska städer fanns algeriska celler. 2008 förstod vi att chefen för al-Qaida i norra Irak hade varit bosatt i Sverige i flera år, berättar han.

– Dessa revolutionärer vill förstöra vårt samhälle och våra värderingar.

Han ger inte mycket för psykologsnack eller avradikalisering.

– Kan psykologen uttrycka två ord om jihadism? Talar han arabiska? Har han varit i Syrien? Kan han avradikalisering? Vet han att det inte funkar?

I en liten försöksgrupp i Frankrike avradikaliserades 70 procent .

– Men vad händer med de övriga? Och de återfaller lätt. Avradikalisering använder politiker för att lugna folket. De vågar inte kalla jihadisterna för revolutionärer.

Historien har lärt honom att det inte finns lösningar på allt. Trotignon pratar om antisemitismen som frodats sedan medeltiden och fortfarande existerar.

Och det finns inga enkla förklaringar:

– Skyll inte på amerikanerna. Vem invaderade Afghanistan 1979? Ryssarna. Men 1990 reste de algeriska jihadisterna som slagits i Afghanistan hem. Den 11 september var bara en symbol för en värld i förändring. Strömningarna fanns redan där.

Trumps dekret om inreseförbud tycker han inte om. På kort och medellång sikt ökar det inte risken för terrordåd. Men till vilken nytta är det? Attentaten som utförts i USA de senaste åren har utförts av amerikanska medborgare , födda eller naturaliserade, eller av medborgare i länder som inte berörs av dekretet. Av 11 septemberattentaterna 19 självmordspiloter var 15 saudier.

– Dekretet är öppet rasistiskt och stämmer inte med det eftersträvade antiterror-målet. Department for homeland security, som ansvarar för inre säkerhet, hade inte ens förvarnats om dekretet. Jag misstänker att det råder en viss oordning hos de amerikanska myndigheterna i dag. Ska man bekämpa terrorism är det avgörande att det sker samordnat.

Dekretet skapar inte en polarisering men förstärker den. Den kommer i hög grad att hjälpa den jihadistiska propagandan, tror han. Och dekretet har välkomnats av högerextrema krafter i Europa. Det har släppt loss extrema väljaråsikter.

Trotignon uppmanar fransmännen att inte underkasta sig, inte bli offer och aldrig förhandla med »dessa farliga revolutionärer«.

Problemet är att övervaka allt fler jihadister. Det kräver mer resurser, mer utbildad personal – med intellektuell kapacitet.

Så avslutar han sin café crème.

– Du vet väl att du ska välta kafébordet och ta skydd bakom det om något inträffar, säger terroristforskaren och försvinner ner i Metron.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera