Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Snyltning eller forskarfloskler?

För många skriver helt enkelt fortfarande för illa.

I en hotfull ton varnades journalister i förra månaden för att »snylta på forskare«. Om otyget inte upphörde skulle forskarna sluta att prata med journalister, skrev en kommunikatör vid Lunds Ekonomihögskola. Bakgrunden var att fler än en forskare störde sig på den från SVT uppenbara ambitionen att framställa dokumentären »Kvinnorna på Fröken Frimans tid« som resultatet av egen research.

SVT svarade förstås. I en replik fylld av beskäftighet och fluff påpekade man att programmet skulle betraktas som en »populärhistorisk serie«. Därmed behövdes inte källhänvisning. Kanske missuppfattade SVT bara forskarnas invändning, kanske fick man för sig att dessa krävde en serie där varje replik avrundas med en referens till ett kvinnohistoriskt verk, författare och årtal. Oavsett vilket måste SVT ändå ha tagit till sig något, eftersom man lade ut referenserna på sin hemsida några dagar senare.

Kvar fanns den hotfulla tonen från forskarhåll. Ackompanjerad av infantila ackord. Kommunikatören från Lunds Ekonomihögskola skrev att forskarna »gör ett stort och viktigt jobb i det att de erbjuder oss något så fint som en gräddfil till fakta«. Det gällde, påpekade kommunikatören, att journalisterna började »credda« forskararna.

Men problemet med att forskning lätt blir obegriplig i medierna beror inte på att journalister inte ger forskare »credd« – för det gör de flesta – utan om att svenska forskare knappast »erbjuder en gräddfil till fakta«. För många skriver helt enkelt fortfarande för illa. Det vanliga argumentet brukar vara att komplicerad forskning kräver ett torrt specificerat fackspråk. Svenska forskare säger i alla fall så. Utländska är friare. »Den 4 augusti 1961 födde en ung kvinna en frisk pojke på ett sjukhus på 1611 Bingham street i Honululu«. Raderna är inledningen på en färsk amerikansk-australiensisk rapport om hur de komplicerade psykologiska mekanismer som gör att faktafel dröjer sig kvar i det offentliga samtalet. Pojken var Barack Obama, och den som börjar läsa rapporten vill bara lära sig mer.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera