Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Till dåliga flickors försvar

Birgitta Ohlssons duktiga flickor tar spjärn mot de svaga och sköra.

Ingen har väl missat att före detta EU-minister Birgitta Ohlsson har skrivit en bok om »duktiga flickor« (ja, om sig själv alltså)? Varenda kultursida och ledarsida i landet har recenserat, analyserat och diskuterat fenomenet duktiga flickor, för nu ska den duktiga flickan ta revansch och upprättas. Skribent efter skribent kommer ut som duktig flicka, och åh vad svårt de har haft det. Jag, som aldrig varit någon duktig flicka förstår ingenting. Varför behöver alla dessa duktiga flickor som bevisligen blivit EU-ministrar, ledarskribenter och kulturjournalister upprättas? Vad är det för revansch som ska tas? På vem? Eller vad?

När jag tar del av de »myter om duktiga flickor« som Birgitta Ohlsson vill avfärda blir jag ännu mer konfunderad. Ohlsson dementerar – ganska ilsket och bestämt – följande myter: »Duktiga flickor är anorektiska«, »duktiga flickor är psykiskt sköra« samt »duktiga kvinnor är sippa medelklasskvinnor«. Wow. Sådana superhjältar de är, de där duktiga flickorna. De har vandrat genom livet med rosiga kinder och solsken i blick, lämnat skolan med toppbetyg, landat kanonjobb, är smarta och roliga och väldigt osippa, de är starka och sunda och på det hela taget välfungerande. Är det bara jag som känner lukten av ett visst förakt för svaghet?

Ohlsson och alla andra duktiga flickor därute konstruerar sin duktighet i kontrast till den andra, den svaga. Hon som är den duktiga flickans motsats, hon som kämpar mot psykisk ohälsa och ätstörningar. (Det där med sippa medelklasskvinnor lämnar jag därhän. Varenda duktig flicka jag känt i mitt liv har varit en sipp medelklasskärring sedan födseln.) Varifrån kommer behovet att hacka på den som inte är lika duktig som Ohlsson och hennes duktiga medsystrar? Är det så feministiskt?

Nej, jag tycker inte ett dugg synd om Ohlsson eller någon av de andra duktiga flickorna. Det är nämligen inte synd om de duktiga flickorna. Allt har ju gått er väg, eller hur? De egenskaper som duktiga flickor besitter, lydnad och foglighet och sundhet, är perfekta i en svenskhet där yvighet, svaghet och egensinne inte får plats. Jag har inget emot duktiga flickor – de utgör samhällets ryggrad, pålitliga och stabila – men nog måste vi andra också få plats? Till alla dåliga flickor därute, som ibland har ångest, som ibland vill svälta sig själva till döds, som ibland hatar sig själva: Det blir bättre, och du är bra. Världen behöver dig också.

Blogg: Johan Hakelius
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera