Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Utrikes

Triss i populism

Europas högerpopulister har vind i seglen efter Donald Trumps segertåg. Men det finns stora skillnader mellan dem.

Det var pampigt värre i Rhen-Mosel-hallen i tyska Koblenz med ljusshow, trumvirvlar, och vajande flaggor.

Det var dagen efter att Donald Trump hade installerats som president i Washington. In på scenen tågade tre politiker, de går till val i år i Trumps fotspår, frihetspartisten Geert Wilders från Nederländerna, Marine Le Pen från Nationella fronten i Frankrike,  och Frauke Petry från AFD, Alternativ för Tyskland.

De ville gemensamt manifestera att de seglar i medvind, först ut är Nederländerna den 15 mars och där blir Frihetspartiet, PVV,  enligt de senaste mätningarna största parti och får uppemot 30 av de 150 parlamentsmandaten.

Den 53-årige Geert Wilders var som vanligt välskräddad och prydlig där han stod i talarstolen, han varnade för att
Europa är på väg att islamiseras och pekade på vad som, enligt honom, står på spel.

– Det handlar om jämställdheten mellan män och kvinnor, toleransen gentemot homosexuella, menings- och yttrandefriheten.

Marine Le Pen satt längst fram och lyssnade.

När hon tog över ordförandeskapet för Nationella fronten efter sin far för sex år sedan sa hon sig vilja »avdemonisera« partiet. Partiet skulle i fortsättningen inte stöta bort väljare utan snarare följa Wilders moderatare väg.

Geert Wilders extremism är koncentrerad till en punkt – islam. Han vill förbjuda Koranen, stänga alla moskéer och stoppa all invandring.

– Islam är en förklädd ideologi och om möjligt farligare är nazismen, sa han nyligen i en tv-intervju.

Wilders avsky för islam hänger samman med att han som ung besökte Israel och »förälskade sig i landet«.

Högerpopulismen gjorde annars ett jämförelsevis sent intåg i den nederländska politiken. Den kom efter millennieskiftet med den karismatiske akademikern och öppet homosexuelle Pim Fortuyn.

– Under 1990-talet hade politiken utspelats i mitten och det var svårt att se skillnaden mellan partier som Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. Även om det fanns problem med integrationen var det delvis tabu, ingen talade om det. Det var i det klimatet som Pim Fortuyn dök upp, berättar historieprofessorn Friso Wielenga som har skrivit en bok om högerpopulismen i Nederländerna.

Fortuyn mördades strax före valet 2002 av en djurrättsaktivist, hans parti fick 17 procent av rösterna.

Geert Wilders var vid den här tiden en del av det han numera kallar etablissemanget, han var parlamentsledamot för det högerliberala VVD, det parti som leds av premiärministern Mark Rutte.

När liberala VVD uttalade för sig ett turkiskt medlemskap i EU hoppade Wilders av och bildade Frihetspartiet, PVV, som än i dag bara har en enda medlem – han själv.

Sedan 2004 lever han under polisskydd, det året mördades filmregissören Theo van Gogh av en islamsk fundamentalist.

den tyske AFD-ledaren Frauke Petrys tal i Koblenz hade udden riktad mot Bryssel och dess »teknokrater och sociala ingenjörer som behandlar människor som vore de pjäser på ett spelbord«.

– Europa tolererade inte Napoleon, inte nazi-Tyskland eller Sovjetunionen och snart inte heller EU, sa hon.

Motståndet mot »överstaten« EU och euron har de tre partierna gemensamt.

AFD har bara fyra år på nacken, det bildades i protest mot räddningspaketen för euron.

Tongivande i partiet var ett gäng akademiker och murriga farbröder från kristdemokratiska CDU som tyckte att Angela Merkel drivit partiet för långt mot mitten.

AFD var en hårsmån från att komma in i förbunds-
dagen, det tyska parlamentet, vid valet 2013.

Sommaren 2015 splittrades partiet, de mer liberalt sinnade ekonomerna sparkades ut och de flesta trodde att AFD var historia.

Sedan kom flyktingkrisen.

Under hösten 2015 passerade i snitt runt 4 000 personer om dagen den tyska gränsen, höga företrädare för AFD medgav att detta var som hittat,  »gefundenes Fressen« för partiet och opinionssiffrorna sköt i höjden. Nyårshändelserna i Köln gjorde inte saken sämre och delstatsvalen 2016 ledde till stora framgångar.    

Public service-kanalen ARD redovisade nyligen en undersökning som visade att AFD dittills hade fått 1,8 miljoner röster i delstatsvalen.

Fler än hälften, en miljon röster, kom från personer som dessförinnan hade valskolkat eller röstat på partier som inte klarat 5-procentsspärren eller var förstagångsväljare.

I övrigt kom flest röster i reda tal från CDU, procentuellt sett hade det vänsterpopulistiska Die Linke med rötter i DDR förlorat flest väljare till AFD.

I den forna DDR-delstaten Sachsen-Anhalt, plågad av avfolkning och nedlagda industrier, har AFD nått sitt hittills bästa valresultat – 24,3 procent.

CDU, som länge har försökt tiga ihjäl AFD, beslutade sent i höstas att gå till motoffensiv. AFD-väljarna kallades först för »moderniseringsförlorare«, ett ord som senare ströks.

Justus Bender, politisk reporter på konservativa Frankfurter Allgemeine Zeitung, kommer i nästa vecka ut med en bok om AFD. Efter att ha talat med hundratals anhängare under åren tycker han att det leder fel att kalla dem förlorare.

– De flesta man träffar har vanliga jobb. För dem handlar det mer om en ideologisk befrielse, att få tala klartext och slippa det de kallar den politiska korrektheten. Jag tror inte att en tysk ekonomisk boom skulle förändra något, säger han.

Nationella frontens ledare Marine Le Pen har ett tungt arv att bära. Partiet bildades 1972 av hennes far Jean-Marie Le Pen.

Frontens emblem, de tre eldsflammorna, har partiet kopierat från det nyfascistiska MSI i Italien. De skulle symbolisera Benito Mussolinis ande.

Marine Le Pen har varit lyckosam med sin förändringsprocess. Vid Europavalet 2014 blev NF största parti, det blev man också i regionalvalens första omgång i december 2015.

I den andra omgången lade Socialistpartiet ner sina röster till förmån för Högerunionen i regioner där partiet var chanslöst, på så vis kunde inte Nationella fronten bli störst i någon av landets 13 regioner.

Valen ägde rum bara några veckor efter de islamistiska novemberattentaten i Paris som skördade 130 människoliv.

Frågan är om Marine Le Pens »avdemonisering« bara är ett taktiskt drag.

– Jag kan inte se in i hennes inre. När det gäller antisemitismen är det inte taktik, hon har under åren haft massor av fajter med sin far och där är hon »ren«, säger Nonna Mayer, en av Frankrikes främsta experter på Nationella fronten och verksam vid universitetet Sciences Po i Paris.

När Jean-Marie Le Pen sade att gaskamrarna »var en liten detalj i andra världskrigets historia« var måttet rågat. Hedersordföranden blev utesluten ur partiet för två år sedan.

Ändå är mycket sig likt. Det är främlingsfientlighet och »Frankrike först« som gäller. Enligt Marine Le Pen går skiljelinjen i politiken inte mellan vänster och höger utan mellan »patrioter och globaliseringsföreträdare«.

– Men hon har lärt sig att presentera politiken mer acceptabelt, ungefär som Geert Wilders, säger Nonna Mayer, och hon försvarar rättigheter för kvinnor, homosexuella och judar.

Vid presidentvalet 2012 lyckades Marine Le Pen åstadkomma ett radikalt uppsving bland kvinnorna, och sedan tidigare har Nationella fronten en stor andel arbetarväljare. Enligt en undersökning som gjorts inför presidentvalet kommer nästan hälften av arbetarrösterna att gå till Le Pen.

Geert Wilders väljarprofil har också breddats sedan han avvecklat sin liberala ekonomiska politik. Även Wilders drar till sig arbetarväljare och det socialdemokratiska partiet har krympt till oigenkännlighet.

AFD skiljer ut sig. Partiet har två ledare. Vid sidan av Frauke Petry finns ekonomiprofessorn Jörg Meuthen och han har svårt att acceptera den ekonomiska vänsterpolitik som Le Pen och Wilders står för.

Däremot är de tre partierna eniga om att sanktionerna mot Ryssland måste bort.

Banden till Kreml har också kommit till uttryck i form av ett tidigare ryskt banklån till Nationella fronten som knappast kommit till stånd om det inte varit för politiken.

I helgen som gick ledde Frauke Petry en AFD-delegation till Moskva för att diskutera ett utbyte mellan parlamentariker, de träffade företrädare för Putinpartiet Enade Ryssland.

De tre partierna har ytterligare en gemensam nämnare: de lär få tillbringa de kommande åren i fortsatt opposition.

För AFD var inte annat att vänta, partiet får för närvarande runt 10 procent i opinionsmätningarna. Socialdemokraternas nye ledare Martin Schulz verkar kunna mobilisera både icke-väljare och AFD-sympatisörer.

I Nederländerna har de övriga partierna förbundit sig att gå i allians mot Geert Wilders och bilda en regering utan PVV.

– Problemet är att det inte finns några stora partier kvar. Det kommer att krävas fyra fem partier för att bilda regering, säger historikern Friso Wielenga.

I Frankrike förutspår Nonna Mayer att Nationella fronten – troligen – förlorar i presidentvalets andra omgång den 7 maj. Det finns ännu en majoritet som inte kan tänka sig att rösta på partiet.

– Det är svårt att bli kvitt sitt förflutna. Marine Le Pen är fortfarande sin fars dotter, konstaterar Nonna Mayer.

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera