Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
al Inrikes

Därför dög sjaskiga klubben

Det tog lång tid, men till sist har Socialdemokraterna lämnat Internationalen.

Det snöpliga resultatet i Kapstaden var 46 röster mot 36. Stefan Löfven, i augusti 2012 partiordförande sedan drygt ett halvår, gav en spontan kommentar: »Fan«. Besvikelse över förlusten, förstås, men också irritation över ett bekymmer som kladdade sig fast vid fingrarna.

Bara ett par månader tidigare hade Mona Sahlin nobbats som chef för FN:s arbetslivsorgan, ILO. Och nu fick Sahlin alltså inte bli generalsekreterare i Socialistinternationalen heller. Det var som förgjort. Något måste ju människan sysselsättas med.

Internationalen var lite av sista chansen. En ganska solkig sammanslutning på dekis. Inte alls med den pondus som fanns där under kalla kriget, när Willy Brandt – salig i åminnelse – var dess president. Lite för suddig definition av det demokratiska i »socialdemokratiska«. Fifavarning. Sippa liberaler fick moralistiskt vibrato i rösten när Internationalen kom på tal. Så Sahlin lanserades som reformkandidaten. Kvasten. Men kvasten var inte efterfrågad.

Nu, knappt fem år senare, har en enig partistyrelse bestämt att Socialdemokraterna ska träda ur Internationalen. En ny, putsad international, finns sedan fyra år tillbaka: Progressive Alliance. Ändå kunde man tänka sig någon liten intern konvulsion. Men den enda frågan som hörs är: Varför dröjde det så länge?

Det finns en teori.

EU- och handelsminister Ann Linde är en stark kraft inom Partiet. Innan hon blev statssekreterare och minister var hon i 13 år Socialdemokraternas internationella sekreterare. Hon reste och reste. Visade stor pragmatism i sitt internationella umgänge. Få ansågs olämpliga. Hennes internationella plattform var just Socialistinternationalen. När frågan om Internationalen dök upp inom partiet var Lindes råd, naturligt nog, att det trots allt var bäst att stanna i klubben, sjaskigheten till trots.

Så, 2013, fick Linde nytt jobb och ny plattform. Hennes efterträdare har inte Lindes ställning. Internationalen förlorade sin interna försvarare. Sagan var all.

Det är bara skvaller, förstås. De verkliga orsakerna är säkert betydligt mer högtstående.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera