Hugad för medborgargarde?
Pelle Svanslös bor inte här längre. Källargluggen på Åsgränd pryds av skylten Till salu! med hänvändelse till renommerad mäklare. Idyllen krackelerar, med knivrån och knark.
Bilden av Uppsala som en evig fyrtiotalsidyll lever i litteraturen, men knappast i verkligheten. Uppsala är landets fjärde stad, med störst inflyttning, snabbaste byggandet och den lägsta arbetslösheten. Att brottsligheten också har högkonjunktur är inget nytt fenomen. Så har det varit länge. Försäkringspremierna för Uppsala är bland de högsta i landet.
Den senaste tiden har staden känt av en brottsvåg av speciell karaktär, som kan kopplas till en speciell grupp, nämligen ensamkommande flyktingpojkar från Afghanistan. En del av dem bor i Uppsala, andra kommer pendlande från Stockholm, för att utvidga sitt verksamhetsfält för stölder, rån och möjligen gatuprostitution. Det handlar om ungefär hundra pojkar som missbrukar rökheroin, och brotten ska finansiera missbruket.
De här pojkarnas situation försvåras av att de saknar sociala nätverk, som familj, släkt, auktoriteter och andra förebilder än varandra. Polisen och sociala myndigheter verkar ha en ganska god bild av ungdomarnas levnadsmönster.
Frågan är vilka möjligheter de har att stoppa och på sikt ändra dessa destruktiva mönster? Deras uppgift är svår och inte avundsvärd – men de måste lyckas. Och för detta behöver de vårt moraliska stöd.
Visserligen skäller alla på Dan Eliasson, men poliskåren har aldrig haft så mycket stöd som nu. Alla älskar Lag och Ordning, alla partier vill ha mer resurser till polisen. Särskilt sedan GW har suttit i tv och förklarat att Sverige borde ha dubbelt så många poliser, för att komma upp i europeisk standard. Och att det enda som hjälper mot gängen i förorten är nolltolerans. Punktmarkera varenda buse och bura in dem direkt, för parkeringsböter och uppåt.
För att punktmarkera busar behövs det fotfolk, och både socialvården och polisen har svårt att rekrytera. Polishögskolorna fyller inte platserna. Det är svårt för statens våldsmonopol att bevisa sin attraktivitet. Samtidigt ljusnar tyvärr marknaden för frilansande våldsverkare.
I veckan florerade ett rykte om att »grupperingar i Uppsala« förberedde ett tillslag mot Resecentrum, för att »rensa upp«. Ryktet spreds av den nystartade nyhetssajten 24 Uppsala, och fick genast tusentals entusiastiska klick. Några hållbara belägg gavs aldrig, förutom en anonym kvinnas påståenden. Polisen trålade, men hittade inga tecken på medborgargarden. Tillfrågad av 24 Uppsala passade kommissarien Daniel Larsson på att ge de »frivilliga« ett gott råd:
– Den som vill göra en insats, gå ut och vandra med Vuxna på stan i stället!
Det är svårt att komma ifrån känslan av att sajten 24 Uppsala lekte kontaktannons för hugade medborgargardister. Än så länge kanske det inte finns några garden, men om stämningen piskas upp tillräckligt mycket kanske den kan smitta:
Kom hit och slåss!
Detta är en usel utveckling. Vi vet att utgången främst ligger i polisens och de sociala myndigheternas händer. Om de inte får bukt med situationen, om inte knivrånen upphör, så får ryktesspridningen större kraft. Det finns många potentiella offer på Resecentrum i Uppsala. Dels har vi brottsoffren, som konkret blivit skadade eller traumatiserade. Dels har vi den stora gruppen ensamkommande unga afghaner som varken röker heroin eller rånar folk, utan inte vill något hellre än att läsa läxor och göra rätt för sig. Sist men inte minst har vi den samhälleliga tilliten, så lätt att riva ner, så svår att bygga upp.
Den samhälleliga tilliten är ingenting vi kan beställa av polis eller politik. Den är alla medborgares ansvar.
Just ryktesspridning är det farligaste bränslet när det gäller medborgargarden, menar Ove Svensson, sociolog i Halmstad, som forskat i ämnet. Han intervjuades flitigt i samband med oroligheterna i Visby i höstas:
– Att folk »tar lagen i egna händer« är inget oskyldigt fenomen. Såväl polis som civilsamhälle måste vara extremt uppmärksamma när det händer.
Just nu tycks vi alltså vara överens om att vi behöver mer Lag och Ordning, inte minst vid Uppsala resecentrum. Men gärna en ordning i våldsmonopolets regi, och med betoning på Lag, i rättslig mening.
Och de som tror att ökad rasism och främlingshat leder till mer lag och ordning har åtskilligt att bevisa.
