minnesord

Lennart Nilsson

Världens bästa fotograf, dog den 28 januari, 94 år gammal.

Ett fruset ögonblick i svartvitt. Ett porträtt vid livets slut. Minnesbilderna bleknar ibland snabbt, men inte bilden av Lennart Nilsson. Bara nio år gammal fick han sin första kamera. Året var 1931 och Mamma Karin och pappa Nils Georg uppmuntrade gossen att gå på fotosafari i Strängnäs vackra natur. Hans första bild föreställde det gula, giftiga gullregnet. Han fotograferade träd, fåglar, blommor och bin. Sjuttio år senare (2001) skulle biet i blomman pryda baksidan på den svenska 100-kronorssedeln.

Lennart Nilssons var 16 år när hans första bild publicerades, i Dagens Nyheter. Den berättade, ja berättade, om en bilolycka. Just själva berättandet var centralt för hans sätt att fotografera.

– Jag är visserligen bara en plåtslagare, men jag ser mig som bildjournalist, sa han.

Det internationella genombrottet kom 1947 när tidskriften Life publicerade Lennarts bildjournalistiska reportage om isbjörnsjakten på Svalbard, och den lilla sälkuten som med ett rep runt halsen kramar om sin ihjälklubbade mamma väckte världens avsky.

Bakom framgångarna låg envishet. Lennart Nilsson gav sig aldrig. När han bestämt sig för att frysa ett ögonblick på Cirkus Scott tvingades familjen Bronetts jonglörer, akrobater och djurtämjare att jobba övertid. Fyra gånger fick jobbet göras om eftersom: »elefanterna står ju fel«.

Han tjatade länge på den svenska världssopranen Birgit Nilsson, besatt av tanken att fotografera hennes stämband när hon sjöng ett högt C.

– Aldrig i livet, herr Nilsson. Jag vet nog var han har haft haft sina kameror förut, sa Birgit och vände på klacken. Med en kärlekskrank tenors envishet lyckades han (förstås) övertala henne till slut. La Nilsson gapade stort och Lennart förde ner sitt endoskop med vidvinkellinsen i hennes hals. Klick! Lennart döpte bilden till Guldstrupen.

Han bar onekligen på en besatthet i sin personlighet och kunde ibland ge ett nästan maniskt intryck med sin slängande lugg.

– Tjing, tjing, hojtade Lennart när han kom in på sitt laboratorium på Karolinska institutet i Solna. Den intensiva blicken och det pådrivande tonfallet kunde få korridorerna på campus att vibrera. Det var här hans mest kända livsgärning genomfördes. På väggen i labbet hängde en skylt: »Inget är så bra att det inte kan göras bättre«.

Det moderna endoskopet (titthålsutrustningen med kamera) uppfanns på 1950-talet, 1963 kompletterades utrustningen med en vidvinkelkamera. Lennart Nilsson följde den tekniska utvecklingen – och drev på den – med samma energi som med allt annat. 1965 kom boken  »Ett barn blir till«, till världen. I och med det erövrade han positionen som världens främste fotograf. Bokens första upplaga kom 1965 att konkurrera med Ian Flemings »Mannen med den gyllene pistolen« om förstaplatsen på bokhandlarnas bästsäljarlistor. För filmen »Sagan om livet« fick han en Emmy 1982, ytterligare en för »Livets mirakel« 1996.

– Överraska mig, sa bildchefen på Life i New York, när Lennart  några månader senare kom tillbaka till New York och visade upp reportaget Drama of life before birth. Life publicerade ett 16-sidigt reportage med bilden av ett 18 veckor gammalt foster på första sidan. USA höll andan. Landet hade länge plågats av abortdebatten och mycket riktigt skulle Lennarts reportage användas av motståndarna. Själv tog han aldrig ställning i abortfrågan.

– Det här är inget debattinlägg, det här är journalistik, svarade han bara.

I Sverige fick boken en helt annan uppgift, som litteratur för sexualupplysning i skolor och – inte minst – på mödravårdscentraler. De flesta av de berömda bilderna i »Ett barn blir till« visar aborterade foster eller bilder från utomkvedshavandeskap. Likväl var Lennart Nilsson den förste som fotograferade ett levande foster inuti livmodern. Han tänjde på gränserna för vad som är möjligt inom medicinsk fotografi.

För detta prisbelönades han ymnigt. Bland annat med hedersdoktorat, professors namn 2009 och en lång rad internationella fotografutmärkelser. Han var nämligen världens bäste fotograf. Och som sådan äger man många adjektiv. Som till exempel nyfiken, modig, ärelysten, artig, gåpåig, kärleksfull, humoristisk, pedantisk, allvarsam, manisk, fantasifull och genial. Nasa:s obemannade rymdfarkoster Voyager I och Voyager II bär båda med sig Lennart Nilssons fotografier från »Ett barn blir till«. På sin resa i vårt solsystem och vidare ut i universum. In i evigheten.

Prenumerera på Fokus!

Fokus, 144 kronor per månad!