Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Saab – en riktig börsraket

Saab AB säljer inte vapen, om nu någon trodde det. I alla fall inte bara. Eller ens i huvudsak.

Försvarskoncernens mission är »att skapa trygghet för människor genom att överbrygga intellektuella och tekniska barriärer«, enligt hemsidan. Hur det går? Jo tack, bra. Efter en transportsträcka på ett decennium då försäljningen mest stod och stampade ökade Saabs omsättning med 15 procent till drygt 27 miljarder kronor förrförra året. I fjol växte intäkterna med ytterligare 5 procent. Det är i linje med bolagets långsiktiga mål. Och för 2017  väntas ännu högre tillväxt.

– Året har börjat helt okej, sa Saabs vd Håkan Buskhe i en intervju med  nyhetsbyrån Bloomberg i förra veckan.

Han räknar med att lönsamheten, marginalen, lyfter i år. Och han blir »väldigt besviken« om inte Saab når målet på 10 procent inom de närmaste åren.

Den allmänna optimism som omger Saab och hela vapenindustrin har inte gått börsen förbi. Bolagets aktie vaknade till för tre år sedan och kursen har dubblats sedan dess. Det är därmed en av de akier som har gått starkast på hela storbolagslistan.

Tänk att något så till synes otidsenligt som vapen kan vara så efterfrågat. Och producerat i en moralisk supermakt som Sverige dessutom. Fast att det skulle bli så var ingen självklarhet.

Under kalla kriget var försvarsindustrin så intimt sammanlänkad med försvarsmakten och svenska staten att det var nära nog omöjligt att veta var det ena slutade och det andra tog vid. Beställningen av Jas 39 Gripen i början av 1980-talet är ett tydligt exempel. När de första planen levererades 1993 såg dock världen helt annorlunda ut. Berlinmuren hade rasat, och därmed försvagades hotbilden på vår del av jordklotet. Försvarets nedmontering kom som ett brev på posten.

Det nya världsläget utlöste en stor strukturomvandling inom försvarsindustrin under 1990-talet. Staten slog ihop sina olika vapensmedjor, större delen av Bofors, Kockums samt Förenade Fabriksverken. De bildade en ny koncern som sattes på börsen under namnet Celsius. Parallellt sålde Saab, som ingick i Wallenbergsfären, personbilarna till amerikanska General Motors och blev en renodlat flyg- och försvarskoncern. År 2000 köpte Saab så upp Celsius. Därigenom samlades lejonparten av den svenska vapenindustrin under ett tak.

Och eftersom det svenska försvaret inte var vidare köpsuget fick den nya koncernen rikta blicken utomlands för att kunna växa. Saabs försäljning har vuxit med 60 procent, över 10 miljarder kronor, sedan millennieskiftet. Tre fjärdedelar av den tillväxten kommer från utlandsmarknaderna.

Denna försäljningssuccé har bidragit till att svenskarna numera är ett av världens mest vapenexporterande folk, räknat per capita. År 2011 toppade vi listan och 2014 blev det tredje plats, enligt Svenska Freds. (Även andra svenska vapenleverantörer än Saab har bidragit till framgångarna, som Bofors med artilleripjäser och Hägglunds med bandvagnar).

Att sälja vapen är förstås behäftat med en del moraliska problem och överväganden. Förutom det uppenbara att många av produkterna har som syfte att döda och lemlästa, så finns det knappast någon annan bransch – med möjligt undantag för byggindustrin – som är lika solkad av korruption, mutor och fulspel.

Åtminstone det första problemet försöker Sverige sedan länge hantera genom strikta regler för vapenexport. Sådan får bara ske med särskilt tillstånd, och i teorin endast till demokratiska länder där risken bedöms som liten att vapnen kommer till användning, annat än möjligen i defensivt syfte. I praktiken har detta visat sig vara svårt att följa. Visserligen går exporten i första hand till västvärlden, men även länder med andra värdegrunder – som Saudiarabien, Pakistan och Thailand – har varit stora köpare av svenska vapen under senare år.

Emellanåt ställs krav på att exporten stramas åt, eller stoppas. Detta  oroar dock inte branschen i någon större utsträckning.

– Det händer med jämna mellanrum, oftast efter skriverier i tidningarna om mutor eller liknande. Men vi som har varit med ett tag har lärt oss att det blåser över, säger en högt uppsatt chef i branschen.

– Politikerna vet att vi måste exportera om det ska finnas en försvarsindustri kvar här i landet. Och ingen vill skapa massarbetslöshet i orter som Karlskoga, Örnsköldsvik eller Linköping. Allra minst Stefan Löfven.

Det sista syftar på statsministerns bakgrund som svetsare på Hägglunds i Örnsköldsvik.

Mot den bakgrunden är det inte så konstigt att både Saab och aktiemarknaden vädrar morgonluft.

– Många länder ska investera i försvarsmateriel och höjer sina budgetar. Det kan bli en rätt lång period av ökade investeringar i flyg, övervakningssystem, ubåtar, en del på missilområdet och kanske lite annat också, säger Mats Liss, aktieanalytiker på Swedbank som har följt Saab under flera år.

Han pekar även på att Saabs orderstock har vuxit betydligt, jämfört med för tre  fyra år sedan. Eftersom ledtiderna är långa för avancerade vapensystem som Gripen-plan eller ubåtar – ett avtal kan sträcka sig över många år – innebär det lång tid av ökad försäljning att se fram emot.

Saabs vd Håkan Buskhe nämner särskilt ubåtar som produkter han hoppas mycket på. Ett dussintal länder är på väg att köpa ubåtar i storlekar där Saab kan konkurrera, däribland Polen och Nederländerna. Buskhe säger i intervjun med Bloomberg att han hoppas på kanske en fjärdedel av dessa beställningar.

Han säger också att marknaden har förändrat karaktär de se senaste fem sex åren:

– Tidigare köpte försvarsmakterna utrustning för att ha i fredstid. Nu köper de för konflikter.

KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera